Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 4 oktober 1955 - Nya material - Nickellegeringar för hårdlödning, av SHl - Porös metallplåt, av SHl - Hårt och segt stål av pulvermetall, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4- oktober 1955
817
Nya material
Nickellegeringar för hårdlödning. För att fylla
behovet av lod med goda hållfasthetsegenskaper och stor
resistens mot oxidation, nötning och korrosion vid såväl
låg som hög arbetstemperatur har man utarbetat en serie
nickellegeringar med följande nominella
sammansättningar:
Legering Ni °/o Si °/o B °/o Cr °/o Fe °/o Rest °/o Flytpunkt1 °C Hårdhet2 Rockwell C
50 93,25 3,50 2,25 1,00 1 050 39-^4
52 91,25 4,50 3,25 — — 1,00 995 57—62
53 82,10 4,50 2,90 7,00 3,00 0,50 995 57—62
56 71,25 4,00 3,75 16,00 4,00 1,00 1 040 57—62
1 i torr vätgas; 2 före lödning.
Dessa legeringar kan användas vid lödning i
kontinuerliga, gaseldade ugnar. De lär möjliggöra lödskarvar med
sektioner av storlekar som tidigare ansetts olämpliga. De
är främst avsedda för fogning av rostfria och
värmehärdiga legeringar och har mekaniska egenskaper och en
korrosionsresistens som nära överensstämmer med dessas.
Trots att legeringarna 50 och 52 har nära lika
sammansättning är deras fysikaliska egenskaper före lödning
ganska olika, men de ger nära lika slutresultat vid
lödning under olika betingelser. Vid lödningen avtar lodens
hårdhet, deras smältpunkt stiger, och deras duktilitet
växer. Genom att hålla arbetsstycket vid lödtemperatur
kan man ge fogen en praktiskt taget homogen struktur.
Några av loden är mycket lättflytande. Alla kan
användas utan flussmedel i torrt väte, argon eller helium
(daggpunkt —50°C eller lägre). Vid lödning i annan
atmosfär måste man ibland sätta till litet
kaliumpenta-borat. De flesta metaller med smältpunkt över 1 010°C
kan hårdlödas med något av loden. Dessa är emellertid
särskilt användbara för 18—8-stål, Nichrome och Inconel.
Utskiljningshärdande legeringar, såsom Armco 17—7 PH,
vilka anses svåra att löda, kan fogas relativt lätt om en
speciell värmebehandling används (C V Foerster & R G
Kopituk i Iron Age 24 febr. 1955 s. 79—82). SHl
Porös metallplåt. Värme- och korrosionsresistent, porös
metallplåt tillverkas i USA av austenitiska rostfria stål,
nickel, Monel och Haynes Alloy-25. Dessutom kan samma
materialtyp framställas av platina, guld, silver, tantal och
andra metaller som kan erhållas i pulverform. Porös
aluminiumplåt har man börjat tillverka på senaste tid.
Materialen används för speciella ändamål i kemisk industri och
i flygplan. För de senare torde aluminiumplåten vara av
särskilt intresse.
Plåten är så porös att vätskor och gaser kan passera
genom den med litet tryckfall. Den har så stor
hållfasthet, att den tål betydande tryck, och tillräcklig duktilitet
för formning till användbara delar. Den genomsnittliga
pordiametern görs 5—165 p, i sju steg. Mest använda är
plåtar med 20 och 35 ji porer. Mer än 98 °/o av porerna
uppges vara grövre än halva det angivna genomsnittet
och den största porens diameter vanligen inte mer än
dubbla medeltalet.
Plåttjocklekar på 1,5—6 mm är normalt tillgängliga (1,5
mm plåt används mest), men ned till 0,25 och upp till
50 mm plåt kan tillverkas. Normalt görs materialet i
stycken på 450 X 1200 mm, men längder på upp till
1 800 mm har tillverkats och längder på upp till 2 500 mm
kan åstadkommas med nuvarande utrustning.
Materialets brottgräns är 4—10 kp/mm2 beroende på
porstorleken. Finporig plåt har givetvis den största
hållfastheten. Skjuvbrottgränsen är 14—28 kp/mm2 och
elasticitetsmodulen 700—2 100 kp/mm2. Plåtens hållfasthet och
styvhet kan ökas genom pressning eller sintring. I senare
fallet läggs plåten på ett perforerat underlag. Normal
pressad plåt av rostfritt stål har minst 17 kp/mm2 brottgräns
och 10 000 kp/mm2 elasticitetsmodul.
Porös metallplåt används för filtrering av vätskor och
gaser. Dess hållfasthet, värmehärdighet, genomsläpplighet
och korrosionsmotstånd gör att den i många fall är
lämpligare än papper, väv eller keramik. Genom att porerna är
krokiga fastnar många partiklar som är mindre än
pordiametern.
Vid filtrering av vätskesuspensioner är diametern hos
den största partikel, som passerar genom plåten, en
tredjedel av den genomsnittliga pordiametern. Vid
gas-filtrering är den mycket mindre; en plåt med 35 ^
porstorlek fångar t.ex. alla partiklar större än 0,5 [x.
Vanligen rekommenderade flythastigheter är 70—200 1/min m2
för vätskor och 18 m3/min m2 för gaser.
Den porösa plåten utnyttjas vidare med fördel vid
dispersion av gaser i vätskor, t.ex. vid luftning av lösningar. I
flygplan används den till vingframkanter för hindrande
av isbildning genom utblåsning av het luft eller vätska. I
Storbritannien har man länge utnyttjat avisning med
vätska som pressas genom porös brons. På senare tid har
denna ersatts med rostfritt stål.
Ett sätt att förbättra flygplans egenskaper vid liten
hastighet är avlägsnande av det mer eller mindre statiska
gränsskikt som uppstår intill bärytorna. En lovande teknik
för detta ändamål är att göra klaffarnas framkanter av
porös plåt genom vilken en reglerad luftmängd sugs.
Man studerar i dag metoder att göra kylningen av
brännkammare till gasturbiner effektivare. En av de mera
lovande metoderna är att tillverka brännkammaren av
poröst material genom vilket en kall gas eller vätska får
strömma. Värmetransporten genom en sådan vägg blir
långsam, och därför åtgår bara en bråkdel av det
kylmedel som behövs för kylning av en massiv vägg utifrån.
Vid tillverkning av porös plåt läggs metallpulver i ett
jämntjockt skikt och skickas genom en ugn där det
upphettas till en temperatur strax under smältpunkten.
Bindningar uppstår i punkter där metallkornen berör varandra,
troligen beroende på diffusion. Pulvrets
kornstorleksför-delning väljs så att önskad porositet erhålls. (J B
Campbell i Materials & Methods april 1955 s. 98—101). SHl
Hårt och segt stål av pulvermetall. Ståldelar med stor
täthet och en kombination av hårdhet, hållfasthet och
seghet som närmar sig bearbetat ståls med samma
sammansättning tillverkas nu pulvermetallurgiskt i två typer
kallade Class A och Class B. Dessa stålsorter motsvarar i
sammansättning närmast kolstålen SAE 1060 resp. 1080
och kan värmebehandlas på samma sätt som dessa. Deras
täthet är minst 98 resp. 95,5 °/o av bearbetat ståls, och
de kan ges följande egenskaper:
Brottgräns Förlängning kp/mms °/o [-Kontrak-tion-] {+Kontrak- tion+} »/o Hårdhet Rockwell
.......... 109 13 27 C 35
96 17 35 C 22
77 22 45 B 95
Class B ....... .......... 139 4 20 C 37
100 7 10 C 24
73 15 6 B 90
För att presskropparna skall få tillräcklig täthet
kallpressas de i två steg med en mellansintring. Utgångsmaterialet
skall vara mjukglödgat järnpulver innehållande högst 0,3
—0,5 »/o främmande ämnen (högst 0,25 %> icke-kol) och
inte mer än 1 °/o olösliga inneslutningar. Dessa fordringar
uppfylls av elektrolytiskt järnpulver. För att
slutprodukten skall få goda värmebehandlingsegenskaper blandar
man in en liten mängd ferromangan. Som skydd för
manganet mot oxidation vid sintringen i luft och mot vattnet
i pulvret införs dessutom grafitpulver i blandningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
