Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 8 november 1955 - Hänt inom tekniken - Tekniska skolutbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 november 1955
939
Hänt inom tekniken
Tekniska skolutbildningen. Svenska
Teknologföreningen har yttrat sig om 1948 års tekniska skolutrednings
betänkande "Tekniska skolutbildningen" (SOU 1955 nr 21).
Yttrandet har utarbetats inom avd. Teknisk Undervisning
av en kommitté bestående av Börje Steenberg, Egon
Nilsson, Erik J Bengtson och Sigvard Strandh.
I yttrandet konstateras inledningsvis, att bland
huvudpunkterna i utredningens direktiv ingår att för de högre
tekniska läroverken för så lång tid som möjligt bedöma
erforderlig utbildningskapacitet. De sakkunniga säger i
avsnittet om utbyggnadstakten för de tekniska läroverken att
det icke är möjligt att för någon längre tid framåt kunna
överblicka omfattningen av behovet. Föreningen kan icke
acceptera denna åsikt och vill betona att dess bedömning
av denna fråga försvåras av att de sakkunniga endast
angivit att de icke förmått finna någon metod för prognosen,
men icke redovisat de förslag som eventuellt varit uppe till
debatt. Utredningens sammanställning över
utbildningskapaciteten vid föreslagna nya tekniska gymnasier sträcker
sig också endast fram till 1957/1958. STF konstaterar
därför att direktiven rörande en planering för så lång tid som
möjligt därigenom icke har blivit uppfyllda.
Föreningen hyser den uppfattningen att behovet av ökad
utbildningskapacitet är väsentligt större än den
utredningen angivit. De ökade behoven av tekniskt utbildade krafter
är en direkt följd av den strukturella omdaning i riktning
mot allt längre driven mekanisering som den moderna
produktionsapparaten och de moderna
kommunikationsmedlen genomgår. Automatiseringen, arbetsberedningen och
arbetsledningen inom industrin förskjuter fortlöpande
arbetskraftsbalansen mot allt flera tekniker per arbetare. Något
slut på denna internationellt pågående utveckling kan ej
skönjas. I ett land med Sveriges internationella
handelsläge, där konkurrensen från utlandet spelar en vital roll,
får icke utbildningsvägarnas otillräcklighet hindra
möjligheterna till en höjning av levnadsstandarden.
Behov av helt nya typer av tekniker för nya områden
har av utredningen berörts, t.ex. i samband med
automatiseringen av industrin. Föreningen anser att detta och
liknande behov kan komma att bli akuta inom kort tid.
Atomenergins fredliga användning, elektroniken och
livsmedelsindustrin kan anföras som ytterligare exempel på
arbetsfält, där stor insats från mellanstadiets tekniker krävs,
men utbildningsvägar praktiskt taget saknas.
Det ökade behovet av tekniska hjälpkrafter betonas också
av kravet på att bättre tillvarata de redan knappa
resurserna av högskoleutbildade ingenjörer. Dessa är nu i
många fall hänvisade att utföra arbetsuppgifter som
ingenjörer med gymnasiets eller fackskolans utbildning kan
utföra. Icke minst med tanke på den långsamma
utbyggnadstakten av de tekniska högskolorna är ett ekonomiskt
riktigare utnyttjande av civilingenjörerna nödvändigt.
Utredningen synes utgå från att endast en viss bestämd
bråkdel av de aktuella åldersklasserna kan tillgodogöra
sig utbildningen och planerar med ledning härav de
tekniska läroverkens utbildningskapacitet. Att
begåvningsreserven därefter skulle vara-uttömd antydes av att en stor
del av de antagna eleverna vid tekniska läroverk icke
förmått avlägga examen. Detta resonemang vilar på
förutsättningen att studierna bedrivs i den form och med den
takt som nu gäller, och enligt de sakkunnigas majoritet
även allt framgent skall gälla.
En förändring av utbildningstidens längd och kursernas
uppläggning påverkar emellertid slutresultatet så att om
studietiden förlängs med oförändrat studieinnehåll
rekryteringsbasen väsentligt skulle vidgas. En nu latent
begåvningsreserv skulle på så sätt kunna tillvaratas. STF vill
därför tillstyrka att de föreslagna nya tekniska
gymnasierna görs fyraåriga. Vidare bör de befintliga treåriga
tekniska gymnasierna successivt omformas till fyraåriga.
Enligt utredningens direktiv önskas svar på frågan om
den lämpligaste storleken av tekniska läroverk. De
allmänna synpunkter som på denna punkt framlagts av de
sakkunniga anser föreningen icke tillfyllest belysa frågan. En
ekonomisk utredning av kostnaderna för utvidgning av
existerande läroanstalter jämförda med nybyggnad av
skolor borde vara utförbar och ge underlag för ett
ställningstagande.
Utredningen har diskuterat möjligheten till övergång från
tekniska gymnasier till tekniska högskolor och universitet.
Den tekniska gymnasieutbeldningen skall enligt
föreningens mening främst syfta till att färdigutbilda ingenjörer
av mellanstadiets kompetens. Den typ av ingenjörer som
mellanstadiets tekniska utbildning leder fram till har en
stor del i ansvaret för vår materiella standard och
återfinnes på ledande poster inte minst inom småindustrin
samt i vitala funktioner inom storindustrin och
byggnadsproduktionen. Målet — att utbilda denna ingenjörstyp —
bör klarare, mer konkret och på ett entydigt sätt
formuleras i stadgan för de tekniska läroverken och
fackskolorna och bör även vara bärande i alla
ställningstaganden som rör organisationen av denna utbildningsform.
Den normala vägen till en teknisk högskola och ett
universitet bör vara via de högre allmänna läroverken.
De sakkunniga föreslår för fortbildning av
läroverksingenjörer och likställda inrättande av normerade
"diplomkurser". Föreningen kan icke finna att skälen för
fortbildningens normering är tvingande. Kursernas uppgifter är
enligt författningsförslaget mycket varierande. Således
avser de såväl påbyggnad av kunskaperna utöver läroverkets
nivå inom i skolan redan behandlade ämnen som
tillgodoseende av utbildning inom tekniska specialområden som
icke finns företrädda inom fackskolarna eller särskild
linje vid tekniskt läroverk. Kurserna kan även avse
komplettering på läroverkets nivå för sådana
läroverksingenjörer och likställda som i sin normala utbildning saknat
vissa fackämnen, som senare visat sig bli aktuella.
Utbildningsbehovet i dessa olika fall är så varierande att
en kurstid av 16—18 veckor enligt STF:s mening icke
rimligtvis kan anses böra normeras. De mångåriga och
omfattande erfarenheter som på olika håll inom och utom
landet finns rörande planläggning och utformning av
liknande fortbildningskurser pekar på att kurser av detta
slag bör drivas intermittent, med undervisningsmetodiken
anpassad till den vuxne ingenjörens sätt att arbeta.
Det av de sakkunniga särskilt framhävda reella värdet av
att "diplomkurserna" får en auktoriserad benämning för att
skilja dem från påbyggnadskurser av annat slag vill
föreningen för sin del anse som helt fiktiv. STF kan vidare
ej acceptera benämningen "diplomkurser" med hänvisning
till bl.a. risken att titeln diplomingenjör kan komma att
användas. Denna är normal titel på civilingenjör
utexaminerad från vissa nordiska och centraleuropeiska högskolor.
Vidare föreslås i utredningen "diplomkurser" såväl på
läroverkens nivå som påbyggnadskurser över denna nivå.
Föreningen finner den gemensamma benämningen
"diplomkurser" för dessa kurser olycklig och föreslår att kurser
på läroverkens nivå benämnes fackkurser och att kurser
över läroverkens nivå kallas fortbildningskurser.
De sakkunniga föreslår inbyggandet av "diplomkuserna"
i de tekniska läroverkens organisation, även i de fall då
kursen ej är förlagd till läroverket. Sådan inplacering är
möjlig endast i de fall då "diplomkursen" avser
undervisning i den omfattning och med den kursplan som är
läroverkets normala. Det synes uppenbart att
specialistkurser med större framgång kan organiseras mera
fristående bl.a. enär såsom lärare anlitas huvudsakligen
specialister från industrin och de tekniska högskolorna men
endast i mindre utsträckning läroverkens egna lärare.
STF, som sedan flera år bedriver en omfattande
fortbildningsverksamhet för ingenjörer på hög- och
mellanstadierna, är beredd att ställa sin erfarenhet och sina
resurser på detta område till förfogande vid utformningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
