Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 6 december 1955 - Andras erfarenheter - Fluorering av vattenledningsvatten, av A G - Sprödbrott i plåt, av Åke Isaksson - Aluminiummantel som nolledare i kabel, av F Ö - Oxidation med bisulfit, av H Me - Kommersiell framställning av ättiksyraanhydrid, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1018
TEKNISK TIDSKRIFT
Införandet av dricksvattenfluorering skulle innebära ett
prejudikat med oöverskådliga följder, i det att man med
lika rätt skulle kunna börja tillsätta dricksvattnet
åtskilliga andra läkemedel. Det skulle ske en för det tyska
folket väsensfrämmande nedvärdering av begreppet
dricksvatten.
Föreningen avstyrker sålunda att dricksvatten göres till
bärare av läkemedel och anser fluorering av dricksvatten
vara oförenlig med den offentliga vattenförsörjningens
uppgifter (Schickhardt i Wasserwirtschaft h. 11 1955
s. 295). A G
Sprödbrott i plåt. Den kritiska temperaturen — den
högsta temperatur vid vilken sprödbrott uppträder — kan
bestämmas på olika sätt. Ett gemensamt drag hos flera
metoder är att brottet initieras med en skarp anvisning,
vilken fördelaktigast utgöres av en brottspricka i
materialet. Enligt en metod belägges den flata dragprovstavens
kanter genom svetsning med en spröd legering. Då
provstaven utsättes för ökande dragspänning bildas
kontinuerligt sprickor i det påsvetsade materialet. Vid en viss
kritisk spänning fortsätter sprickan genom hela provstaven
och ett sprött brott uppstår under förutsättning att
temperaturen är lägre än den kritiska.
Vid en annan metod (Tekn. T. 1953 s. 303) förses
provstaven med ett par grunda anvisningar och utsättes sedan
för en pulserande belastning. Så småningom uppstår en
utmattningsspricka, vilken växer, tills spänningen över
restarean är tillräcklig för ett momentant sprött brott.
Belastningen och sprickans storlek vid det spröda brottets
initiering är grundvärdena för beräkning av den kritiska
spänningen.
Den kritiska spänningen avtar med sjunkande
temperatur. Kurvorna för kritiska spänningen och för
sträckgränsen skär varandra vid den kritiska temperaturen. Dtenna
synes ligga ganska nära den temperatur, vid vilken
slag-seghetsvärdena enligt Charpy-V-prov börjar stiga. De
angivna metoderna har emellertid fördelen att materialet
kan provas utan någon reduktion av dimensionen, vilket i
många fall kan vara önskvärt, då man kunnat konstatera,
att sprödbrottsfenomenet är förknippat med en ej
försumbar geometrisk effekt.
Dessutom är för konstruktionsändamål resultat uttryckta
i kp/mm2 betydligt användbarare än slagprovens kpm/cm3.
För rutinprov är emellertid i varje fall den senare av de
refererade metoderna alltför komplicerad. Genom
ytterligare noggranna undersökningar hoppas man kunna
korrelera resultat av Charpy-V-provet och de nämnda
metoderna (T Norén & C Schaub i Jernkontorets Annaler 1955
h. 3 s. 141 och 154). Åke Isaksson
Aluminiummantel som nolledare i kabel. I
trefaskabelnät för 1 kV och lägre spänning är vanligtvis den
direkt-jordade nollpunkten utdragen som en fjärde ledare genom
hela kabelnätet. Därvid blir fasspänningen tillgänglig
överallt. För att ledaren skall kunna användas som
strömförande nolledare eller som skyddsledare måste den
isoleras och ha tillräcklig area.
Den goda ledningsförmågan hos kabelmantlar av
aluminium gör det möjligt att använda dem som nolledare.
Fig. 1. Kabel med plastöverdragen bälgmantel av
aluminium.
Fig. 2. Avgreningsmuff med inlagd mantelförbindning.
Endast tre ledare fordras då i kabeln och den blir därför
böjligare, lättare och billigare. Kabel med vågig,
plastiso-lerad aluminiummantel, "bälgmantel", fig. 1, är särskilt
lämplig härför emedan den har samma böjlighet som en
blymantlad kabel även om aluminiummanteln har rätt stor
area. Aluminiummantelns area är för samtliga trefaskablar
större än den i Västtyskland föreskrivna minsta arean för
nolledare.
Någon svårighet att utföra förbindningen av mantlarna i
skarv- och avgreningsmuffar föreligger icke. I en
avgreningsmuff kan manteländarna förbindas med en
kopparlina, som isolerats med plastslang och lötts fast vid
mantlarna, fig. 2. Någon fara för korrosion av lödställena
föreligger icke, emedan de skyddas från fukt av kabelmassan
(Elektrizitätswirtschaft 1955 h. 14 s. 464—466). F Ö
Oxidation med bisulfit. I sulfitlösningar uppstår
poly-tionater efter längre tid genom autoxidation. Nyligen har
man upptäckt att bisulfit verkar som oxidationsmedel på
myrsyra, varvid tiosulfat och oxalsyra bildas. Även
derivat av myrsyra, såsom estrar, amiden och
N-monoalkylami-der, oxideras. Reaktionsmekanismen antas vara 2 HS03~~ +
+ 4 H • COX —► S2032- + 2 (— COX)2 + 3 H20. Tetrationat
bildas sedan genom ytterligare oxidation av tiosulfatjon.
En del bisulfit oxideras av luft till sulfat.
Reaktionen har betydelse för åtminstone två industriella
processer. Vid framställning av gelatin för fotografiska
ändamål kan svavelsensibilisatorer (tiosulfat, polytionat)
tillföras, då man antar, att djurhud och andra
gelatinråvaror innehåller små mängder myrsyra. Vid sulfitkokning
ger tiosulfat svartkok, som är mindre önskvärt. Tiosulfat
kan tänkas uppstå ur myrsyra, som påvisats i sulfitmassa
av bok (H W Wood i Chemistry & Industry 3 sept. 1955
s. 1119). H Me
Kommersiell framställning av ättiksyraanhydrid. Den
ojämförligt största användningen av ättiksyraanhydrid är
för framställning av cellulosaacetat, men den utnyttjas
också vid åtskilliga andra acetyleringsprocesser i teknisk
skala, bl.a. vid framställning av läkemedel såsom
acetyl-salicylsyra, cortison och acetanilid som är utgångsmaterial
för vissa sulfapreparat. Vidare används den som torkmedel
vid tillverkning av vissa färgämnen och som råvara vid
framställning av högre ketoner ur olefiner med grenade
kolkedjor.
I oljeproducerande eller oljebearbetande länder, såsom
USA och Storbritannien, är den ojämförligt viktigaste
råvaran för ättiksyraanhydrid petroleumprodukter ur vilka
den för närvarande erhålls på fyra olika vägar (fig. 1).
Utesluter man några av de primära råvarorna (inom
streckade ramar) kommer man till utgångsmaterial som kan
vara av intresse för svenska förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
