Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 7 februari 1956 - Vad kostar en transformators förluster? av Sven Lavemark - Nybyggen - Isbrytande bogserbåt byggd i Karlskrona, av N Lll - Brittiska ångkraftverk, av Wll - Nybyggen 1955 från Trondhjemsvarvet, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i O januari 1956
113
Många industriabonnenter har den angivna elkrafttaxan.
Skall en ny transformator inköpas till en industri, som har
utnyttjningstiden 3 000 h och som beräknar belasta
transformatorn till ca 60 »/o under första driftåret, kan
förlustkostnaderna direkt anges till:
tomgångsförluster ................ 3 860 kr/kW
belastningsförluster (ur fig. 3) ____ 980 kr/kW
Beräknas elkrafttaxan komma att höjas med 1 %> per år
under transformatorns drifttid, bör göras ungefär 10 °/o
pålägg på förlustkostnaderna, dvs. tomgångsförlusterna
blir 4 250 kr/kW och belastningsförlusterna 1 100 kr/kW.
Transformatorer, som är inkopplade i distributionssystem
ined hög spänning, har i allmänhet en belastning med
större utnyttjningstid än enskilda industriabonnenter.
Skillnaden beror på sammanlagringen av flera mindre
belastningar. Elkraftens kostnad vid denna transformators
inkopplingspunkt är lägre än den angivna taxan och därmed
kommer tomgångsförlusterna att bli billigare medan
belastningsförlusterna blir förhållandevis dyrare på grund
av den större utnyttjningstiden. Förhållandet mellan
kostnaden för tomgångsförlusterna och kostnaden för
belastningsförlusterna kommer således att minska med stigande
primärspänning.
Utnyttjningstiden för belastningar på transformatorer,
som förekommer inom elkraftdistribuerande företag
uppgår ofta till 4 000—5 000 h medan utnyttjningstiden hos
flertalet industriabonnenter ligger vid ca 2 500 h.
Litteratur
1. Lundholm, R: Elektrisk anläggningsteknik. Chalmeristernas
Handelsförening u.p.a., Göteborg 1947.
2. Forshed, F: Kraftproduktion och kraftdistribution.
Ingenjörshandboken, bd 3. Nordisk Rotogravyr, Stockholm 1949.
3. Normaltaxor för leverans av elektrisk kraft inom Statens
Vat-tenfallsverks mellansvenska områden. K. Vattenfallsstyrelsen,
Stockholm 1954.
Nybyggen_
Isbrytande bogserbåt byggd i Karlskrona.
Motorbog-seraren "Heros" (fig. 1) levererades i mitten av november
1955 till Karlskrona örlogsvarv av Marinverkstäderna i
samma stad. Bogseraren har projekterats av
Marinförvaltningen, medan allt konstruktionsarbete utförts på
Marinverkstädernas ritkontor. Det lilla fartyget, som kostar över
1 Mkr., kölsträcktes i maj 1955 och sjösattes den 11 augusti.
"Heros" är byggd till Lloyd’s Registers högsta klass för
bogsering i Östersjön, konstruerad för isbrytning, utrustad
enligt Kommerskollegie fordringar för Östersjöfart och
uppfyller dessutom Marinens ofta strängare krav
beträffande reserv- och säkerhetsanordningar. Bogseraren har
24,5 m längd, 6,9 in bredd, 3,4 m största djupgående och
200 t deplacement.
Huvudmaskineriet består av en Nohab Polar dieselmotor
typ M 471, utvecklande 630 ahk vid 350 r/m och drivande
en trebladig Kamewapropeller. Från kommandobryggan
kan man ställa om propellerns stigning och motorns varv-
Fig. 1. Motorbogseraren "Heros" byggd av
Marinverkstä-derna i Karlskrona.
tal samt i nödfall stoppa motorn. Fartygets största
dragkraft vid bogsering har uppmätts till 8,5 t. Två
dieselgeneratorer finns för kraftförsörjningen. Det av Svetsmekano
tillverkade starka ankar- och bogserspelet drar 10 t och
kan användas även under gång med fartygets fulla
maskineffekt. Kraftigt tilltagna brand- och länspumpar ger
bogseraren möjlighet att fungera som flodspruta och
bärgningsfartyg.
Inredningen, som ligger föröver på mellandäck, omfattar
två underofficershytter och tre underbefäls- och
manskapshytter samt en mäss för den senare kategorin. I
däckshuset finns en mäss och ett välutrustat kök. Vid
längre färder kan "Heros" hysa inalles 12 mans besättning.
En riklig radioutrustning samt radiopejl och högtalare
för kommunikation med assisterade fartyg finns ombord.
En radaranläggning är förutsedd men ännu ej installerad
(enligt Marinverkstäderna, Karlskrona). N Lll
Brittiska ångkraftverk. Tendensen vid nybyggnad av
ångkraftverk i Storbritannien är liksom i USA (Tekn. T.
1955 s. 645) att gå över till allt större enheter och i
samband därmed använda högre ångtryck och högre
ångtemperaturer med mellanöverhettning i de största aggregaten.
Man har i viss mån standardiserat aggregatstorlekar och
ångdata enligt följande tabell.
Generatoreffekt ....... MW 30—50 60 100 120 200
Ångtryck .............. bar 41,4 62,0 103,5 103,5 162
Ångtemperatur, högtryck °C 455 482 565 538 565
Ångtemperatur efter
mellanöverhettare ..... °C — — — 538 538
Ångkraftprocessens
verkningsgrad ........ °/o 29,3 36,9 40,1 41,6 44,3
Verkningsgraden för ångkraftprocessen, som inte
innefattar pannans verkningsgrad, är angiven för
kondensor-trycket 0,035 bar.
I den mån man får större erfarenheter bl.a. om material
för mycket höga temperaturer kommer man sannolikt att
bygga aggregat för överkritiskt tryck, ca 310—345 bar, och
temperaturer på 595—620°C.
Nära 98 °/o av alla nybeställda turbingeneratorer skall gå
med 3 000 r/m, vilket medför mindre maskinstorlekar och
lägre anläggningskostnader. Alla generatorer på 60 MW
och däröver har vätgaskylning. Vätgastrycket är 1,05 bar
för 60 MW och 2,1 bar för 120 MW och däröver.
Blocksystem med en panna — en turbin är regeln. Så
gott som alla ångpannor på 135 t/h och däröver är
försedda med kolpulvereldning. Eldstäderna är ganska rikligt
dimensionerade och helt kylda. För de största effekterna
har man eldstäderna delade med mellanväggar. En
ångpanna till ett 120 MW aggregat är på ca 390 t/h och till
ett 200 MW aggregat på ca 635 t/h. I en pannkonstruktion
för 635 t/h har man återcirkulation av rökgas från
eko-nomiserutloppet till eldstaden för att sänka
rökgastemperaturen före överhettaren.
Ångdrivna matarpumpar används inte längre. På stora
högtrycksanläggningar har man matarpumpar i två steg,
varvid man får minskat tryck på förvärmarna, så att de
blir billigare och mer driftsäkra. I de större
högtrycksanläggningarna har man roterande luftpumpar i stället
för ångejektorer.
För de större anläggningarna har man kommit ner till
stålförbrukningen ca 15 kg/kW. Byggnadsvolymen, som
för ett 30 MW aggregat är 1,2 m7kW, är för ett 120 MW
0,72 och för ett 200 MW 0,68 m7kW. Vid placering av
vissa delar av ångpannan utomhus kan man komma ner
till 0,48 m3/kW i byggnadsvolym (J Eccles i Ingeniören
17 sept. 1955 s. 738—744). Wll
Nybyggen 1955 från Trondlijemsvarvet. Förutom
passagerar- och bilfärjan "Fosenferja" (Tekn. T. 1955 s. 668)
levererade Trondhjems Mek. Verksted 1955 ett par
kust-och fjordbåtar för kombinerad passagerar- och lastfart,
båda klassade i Det Norske Veritas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
