Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 14 februari 1956 - Fasta kroppars friktion, av F P Bowden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
, TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Stålfragment (markerade med pilar), som fastnat
vid en kopparyta, då ett stålstycke glidit utefter den.
av oxid eller adsorberad gas. Om detta skikt
avlägsnas och man bestämmer friktionen i
vakuum, finner man att friktionskoefficienten har
stigit till ett mycket högt värde. Under dessa
förhållanden växer nämligen förbindelsebryggornas
storlek. Det är endast då luft är närvarande,
som friktionen faller till sitt vanliga värde.
överföring av metallfragment
Vid verkstadsoperationer överförs ofta
metallfragment från verktyget till arbetsstyckets yta.
I speciella fall kan man vara intresserad av att
veta hur stor den överförda mängden är. Man
har därför studerat några vanligare
verkstadsoperationer ur denna synpunkt5. Som ett
exempel behandlas här överföringen av
metallfragment vid ett hammarslag.
Före försöket utsattes hammarhuvudet för
neutronbestrålning från en atomreaktor. Ett slag
riktades mot arbetsstycket, varvid ett antal
radioaktiva partiklar från hammaren fastnade i
kontaktpunkterna. Ur mätningar med GM- eller
scintillationsräknare bestämdes den
materialmängd, som för varje slag överfördes från den
hårda hammaren till det betydligt mjukare
arbetsstycket (tabell 1). Mängden ökar avsevärt,
om man riktar ett snett, glidande slag mot ytan.
Ibland vill man även veta hur det överförda
materialet fördelar sig över arbetsstyckets yta.
Man kan då låta strålningen från de radioaktiva
fragmenten exponera en fotografisk film,
placerad över den punkt på arbetsstycket, där slaget
träffat (autoradiografi). överföringen fördelar
sig inte jämnt över ytan utan koncentreras till
kontaktpunkterna (fig. 3). Dessa kan samla sig
till linjer, sannolikt upphöjningar längs repor i
ytan. Detta framgår bättre av fig. 3 t.h., som
visar ett spikhuvud, utsatt för ett hammarslag.
Spikhuvuden är ibland försedda med ett
rutmönster, utefter vilket de överförda partiklarna
i detta fall koncentrerats.
De mängder det här är fråga om är i allmänhet
alltför obetydliga för att ha någon praktisk be-
Tabell 1. Överföring av metallfragment från hammare med
Vickershårdheten 850
Arbetsstyckets Arbetsstyckets Överföring
material Vickers- per slag
hårdhet /ug
aluminium ............................38 1,6
mässing ................................140 0,7
koppar ..................................105 1,7
stål ........................................177 0,7
tydelse. I speciella fall kan de emellertid ha det,
t.ex. vid framställning av spektroskopiskt rena
metaller. Det skadliga inflytandet är emellertid
inte begränsat till de överförda partiklarna
själva. Metallers korrosionsmotstånd beror ofta på
att ytan är överdragen av ett oxidskikt. De
främmande partiklarna tränger genom detta och
bildar ett elektriskt lokalelement, varefter svår
korrosion kan uppstå. Om kroppen är utsatt för
belastning, får man lätt
spänningskoncentrationer vid dem. De spelar troligen även någon roll
vid utmattning.
Vid ortopedisk kirurgi reparerar man ibland
ett brutet ben genom att spika ihop det. Sedan
benet läkt, får spiken stanna kvar i patientens
benstomme. Trots att man vinnlägger sig om att
välja lämpligt, korrosionsbeständigt material för
spiken, är de omgivande vävnadernas reaktion
inte alltid gynnsam. Detta kan bero på att
fragment från hammaren häftar vid spiken.
Man kan alltså ibland vilja minska mängden
överförd metall. Ett sätt är att använda
smörjmedel, vilka minskar den metalliska kontakten
och försvårar "trycksvetsningen" av ytorna. Ett
annat sätt är att så långt som möjligt minska
glidningen mellan ytorna. Slutligen kan man
avväga kontaktytornas hårdhet så, att
metallöverföringen huvudsakligen går i ena riktningen.
Ytor med låg friktion
Ovan har redogjorts för anledningen till
friktionen hos metaller. Mekanismen tycks vara
liknande hos andra ämnen6. Friktionskoefficienten
Fig. 3. Autoradiogram av t.v. plan kopparyta och t.h.
spikhuvud efter slag med radioaktiv hammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
