Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 14 februari 1956 - Fasta kroppars friktion, av F P Bowden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
, TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 5.
Temperaturens inflytande på
vilofrik-tionskoefficien-ten /j, för skidor
med olika
ytbeläggning. 1
skidlack, 2
paraffin, 3 och 4
skidvalla, 5
Teflon.
dellkälkar med några cm2 glidyta) med olika
värmeledningsförmåga. Senare har även
praktiska prov med skidor företagits18 och givit
resultat i överensstämmelse med de föregående.
Vid låg temperatur är vilofriktionen stor; det är
först då skidan börjar röra sig med större
hastighet, som den låga friktionen uppkommer. Kall
snö uppför sig därmed på samma sätt som andra
kristallina substanser, t.ex. sand, tabell 3.
Friktionskoefficienten för snö varierar med
temperaturen och har för olika glidytor ett minimum vid
0°C, då ytskiktet lättast smälter, fig. 5.
Teflon visar sig ha mycket låg friktion på snö
(fig. 5 och tabell 3). Det torde till en del bero på
dess inneboende goda friktionsegenskaper, men
även på att det inte vätes av vatten. Den vinkel,
med vilken vattenfilmen möter skidans
undersida, förefaller nämligen ha ett stort inflytande
på friktionens storlek. Denna vinkel är vid Teflon
stor.
Teflon bör tydligen vara ett utmärkt material
att bekläda skidans undersida med (fig. 6),
något som också framgått av praktiska prov. Med
en belastning av 76 kp gled en skida av
konventionell typ nerför en 230 m lång, svag sluttning
på 61 s, medan en Teflon-klädd skida gled ner
på 42 s. Minskades belastningen till 64 kp blev
tiderna 83 resp. 54 s.
Glidfriktion vid höga hastigheter
I hittills beskrivna undersökningar har
glid-hastigheterna varit måttliga; de har varierat
från 1—3 km/h upp till 40—80 km/h. Men vad
händer vid snabbare glidning, t.ex. 1 000—2 000
km/h? Bowden har påbörjat en undersökning av
detta tillsammans med E Freitag. Den höga
hastigheten har man nått genom att sätta en
metallkula i snabb rotation.
Kulan hålls svävande av en elektromagnet. Den
belyses, och dess skugga faller på en fotocell,
vilken reglerar magnetströmmen så att kulan
svävar på samma nivå. Kulan bringas i rotation
("spin") av ett roterande magnetfält. Då
apparaten är innesluten i en evakuerad glaskupa blir
de bromsande krafterna små, och man får utan
svårighet rotationshastigheter på över 106 r/min,
om brottgränsen för materialet i kulan medger
det. Hastigheten kan mätas noggrant genom att
man med en fotomultiplikator registrerar
frekvensen för ett etsmärke på den belysta
översidan.
Kulan är omgiven av tre symmetriskt
placerade, vertikala väggar, som den ej vidrör under
accelerationsperioden. Två av dessa är fasta och
den tredje rörlig. Då den önskade
rotationshastigheten uppnåtts, frigöres en fjäder, som
skjuter den rörliga väggen mot kulan. Denna
förs så mycket ur sitt jämviktsläge, att den
glider mot alla tre väggarna.
Då den rörliga väggen därefter dras tillbaka,
återvänder kulan till sitt ursprungliga läge och
kan bromsas utan att den får tillfälle att förstöra
nötningsmärkena.
Tabell 3. Friktion hos modellkälke
Glidyta
Friktionskoefficient
snö (— 10°C) torr sand
Fig. 6. Olika sätt att fästa Teflon vid skidans undersida.
Perspex ..............................0,34 0,4
nylon ..................................0,30
skidvalla ............................0,22 0,4
Teflon ................................0,08 0,14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
