Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 21 februari 1956 - TNC: 3. Teknisk-vetenskaplig eller tekniskt-vetenskaplig? av GB - Debatt: Cylinderslitning, av M Itzel och Hans Peters - Tillägg, av I Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
, TEKNISK TIDSKRIFT
att uppfatta som avvikelser från normen. Man har givit
förbindelsen den fria ordfogningens form men genom
bindestreck eller sammanskrivning antytt att den ändock
skall uppfattas som ett enhetligt tankeuttryck, en s.k. svag
sammansättning. Hos skönlitterära författare finner man
exempel av denna art, t.ex. hos Fröding svagtgyllne,
blygt-förnäm, skumtgrå. Man kan också se en skrivning som
godmodigt-uppmuntrande. Om den andra leden är ett
particip, dvs. en verbform med adjektivisk funktion, är
sådan svag sammansättning i flera fall fullt bruklig: vid
sidan av ordfogningen långt gående kan man också ha
den svaga sammansättningen långtgående (eftergifter), det
heter högtsvävande (planer), vittgående (förändringar),
vittberest osv. GB
Debatt
Cylinderslitning
I uppsatsen "Cylinderslitning hos dieselmotorer" av Hans
Peters i Tekn. T. 1955 s. 845 anges några resultat vid
användning av segjärn som material för cylinderfoder, vilka
måste anses missvisande. I gods som utsätts för glidande
nötning bör grundmassan vara helt perlitisk. Ju mer
fin-lamellär perliten är, desto bättre blir glidnings- och
nötningsegenskaperna. Ferrit i grundmassan är under alla
förhållanden icke önskvärd.
Är segjärnsstrukturen i fig. 7 (s. 848) typisk för det av
Peters använda materialet är det inte alls förvånande, att
resultaten blivit dåliga. Den stora mängd ferrit, som
omger grafitnodulerna, gör denna struktur olämplig för
glidande nötning. Hade proverna emellertid utförts på ett
helperlitiskt segjärn, hade resultatet säkerligen blivit ett
helt annat.
Vid Ansaldo-verken i Italien tillverkas således sedan flera
år tillbaka slunggjutna cylinderfoder i segjärn. Strukturen
är helperlitisk. Dessa foder har underkastats omfattande
driftprov i en fyrcylindrig motor på 170 hk och 390 r/min
med mycket uppmuntrande resultat. Efter 7 000 h körning
var nötningen mellan 0,1 och 0,5 mm. Motsvarande nötning
på ett foder av perlitiskt gråjärn (2,8 % C, 1,5 °/o Si, 0,9 %
Mn, < 0,15 °/o P, < 0,05 °/o S, 0,5 % Cr, 0,15 °/o Ni, 0,15 °/o
Mo och 0,15 °/o Cu) var efter samma körningstid 0,9—1,4
mm, dvs. minst tre gånger så stor som för segjärn.
Med lämplig analys och struktur torde således segjärn
vara mycket väl lämpat som material i cylinderfoder.
M Itzel
Den i fig. 7 s. 848 visade strukturen hos ett cylinderfoder
är utan tvivel inte typisk för ett cylinderfodermaterial av
vilket stor nötningshållfasthet fordras. Fotot gäller ett
försöksfoder av icke värmebehandlat material, som visade
stora och talrika ferrithöljen och därför gav mycket dåligt
resultat vid proven.
Man har emellertid också undersökt cylinderfoder som
visade övervägande perlitstruktur. Även i dessa fall
erhölls något större slitning än för grått gjutjärn. Samma
iakttagelse har gjorts på andra håll. Vid
slitningsmätningar på cylinderfoder av segjärn erhölls för övrigt mycket
varierande resultat. Hans Peters
Tillägg. Uppsatsen "Planande båtars prestanda" av Peter
du Cane (Tekn. T. 1955 s. 851—856) var tyvärr behäftad
med vissa felaktigheter och oklarheter. För att i uppsatsen
införda formler och diagram skall kunna begagnas vid
båtkonstruktion krävs följande förtydliganden.
Beteckningar
Måttsystemet är ej enhetligt i uppsatsen, beroende på att
en del diagram omritats från engelskt till svenskt system.
Vattnets täthet är betecknat med dels {>, dels e, men
samma siffervärde gäller, q — 102 kp s2/m4.
wb eller b är den våta ytans bredd, cp är tyngdpunktens
avstånd från akterspegeln.
Vid dimensionslösa storheter måste enhetliga sorter
användas, varvid såväl engelskt som svenskt måttsytem kan
V
användas. Undantag utgör fart/längdfaktorn —=, där V
skall uttryckas i knop, L i fot = 0,305 m och
deplace-ment/längdfaktorn^/ioq)* ’ ^ * t°n (~ 1 016
kp) och L i fot. Den dimensionslösa storheten Re,
Reynolds tal uttryckes i detta fall med formeln Re = >
där v är vattenhastighet i m/s, wi den våta längden i m
och v den kinematiska viskositeten i nr/s. Vid t.ex. 17°C
är v = 1,08 10"6m7s.
Figurer
I fig. 3 skall stå Cj
. 3 > planingskoefficienten K
uträknas med A i kp, g i kp s2/m\ v i m/s och b i m.
Deplacement A och motstånd R uttryckes i kp.
I formeln för friktionskraften erhålls F i kp om m, s
och kp används i formeln. För att erhålla
friktionskoefficienten beräknar man först Re med utgångspunkt från
våta längden, hastigheten och angivna värde på
viskositeten.
Fig. 6 gäller försök med bottenvinkel 10°. Här är
Frou-des tal angivet av Cv = —med sorter i m/s och m. Jord-
Vgb n
accelerationen g är 9,81 m/s2. Trimvinkeln är här samma
sak som anfallsvinkeln.
Ur Taylor’s försök med V-bottenmodeller kan
motståndet beräknas om deplacement/längdfaktorn,
bredd-djupgående, fart-längdfaktor och utgångstrim (0,2 eller 4°) är
kända. I fig. 8, som avser ett försök med ett deplacement
20 °/o över det normala, ges emellertid endast den under
gång erhållna omtrimningen som resultat, varför man
måste gå till litteraturreferens 6 för att effekten skall
kunna beräknas för dessa modeller.
g
Vid beräkning av — måste B, H och L uttryckas i fot, A
H
i long ton.
I fig. 9 har insmugit sig ett fel. I stället för 0,1—0,8 skall
stå 0,01—0,08 kp. Fart/längd- liksom
deplacemenflängdfak-torn skall uttryckas i engelska enheter. Observera att i
fig. 8—10, som avser försök med skalenliga modeller,
längden L betyder vattenlinjelängd vid stillaliggande.
Parametern i fig. 10 är båt-(modell-) vikten i lb (= 0,454
kg) och hastigheten skall vara fot/s.
Det på s. 855 nämnda maximala trycket uppstår i
förkant av våta ytan (se figuren) och är pmax — i Q • v"
(kp/m2). Detta minskar kraftigt akteröver, fig. 1.
Medeltalet av trycket ger det totala upptrycket A = i K • q v~b"
enligt fig. 3.
Vid jämförelsen med rundbottenskrov s. 855 bör
framhållas att dessa har sämre fartegenskaper vid värden på
v
—= som är lägre än 3,0. / Asplund
ma"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
