Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 28 februari 1956 - Vattenslag i pumptryckledningar, av Erik Isgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
, TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Ventil av typ
"surge suppressor".
Dessa, som veterligen endast tillverkas i USA,
är säkerligen lämpliga för ändamålet inen ställer
sig tyvärr mycket kostsamma.
Luftklocka
Insättes en luftklocka på tryckledningen vid
pumpstationen "magasineras" trycket en
avsevärd tid efter det att pumpen slutat arbeta. Om
luftklockan erhåller tillräcklig volym (1—2 % av
lednings volymen enligt Gandenberger2), så
uppstår aldrig någon farlig trycksänkning vid
pumpstationen, och vattenslaget får därmed ett milt
förlopp, fig. 7 och 8. Tryckförhållandena vid
pumpstationen bestämmes av trycket i
luftklockan. Luften kan med godtagbar approximation
beräknas förändra sig isotermiskt.
En beräkning av tryckförhållandena sker
lämpligen genom differensräkning på motsvarande
sätt som då pumpkarakteristikan ensam är
bestämmande.
Insättandet av en luftklocka i en pumpstation
är åtminstone för smärre anläggningar en enkel
och billig åtgärd och medför avsevärt lugnare
tryckförhållanden. Det borde därför vara snarare
regel än undantag att från början räkna med
att i pumpstationer installera en luftklocka av
lämplig storlek. Vid större pumpstationer med
långa huvudledningar kan dock luftklockorna
bli otympligt stora och andra åtgärder kan då
^visa sig lämpligare.
Luftklockans viktigaste del utgör luftkudden.
Luften löser sig emellertid i vatten, mer ju
högre trycket är, och luft måste därför tillföras
genom en kompressor. Detta utgör luftklockans
svaghet, enär lufttillförseln måste kontrolleras
genom pumpverkspersonalens försorg, och man
alltså i viss mån blir beroende av den mänskliga
faktorn.
Utformningen av luftklockan kan göras på olika
sätt. Det vanligaste är att utföra klockan som en
hydrofor av stående eller liggande typ. En
intressant utformning, som veterligen icke använts
i Sverige, är att utnyttja huvudledningen i svag
lutning, så att luften samlas i rörens bortre ändar
(fig. 9). Denna typ kan dock endast komma
ifråga vid jämförelsevis korta huvudledningar.
Luftklockan bör anslutas till huvudledningen
med ledning av så stor diameter, att vattnet
snabbt kan lämna klockan utan större motstånd.
När vattenströmmen i huvudledningen vänder
och börjar strömma in i klockan stiger
lufttrycket. Enär luften är föga effektiv för att ta upp
tryckökningen av den inströmmande
vattenmassan, är det lämpligt att införa ett
strömningsmotstånd i förbindelseledningen. Detta sker
vanligen med en backventil, som öppnar för
strömning från luftklockan till huvudledningen och
som är försedd med hål i klaffen eller klen
förbiledning för framledande av vatten från
huvudledningen till luftklockan, fig. 10.
Beräkningsexempel
En pumpstation för vattenmängden 100 1/s och 59 m
uppfordringshöjd skall från en sjö uppfordra vatten genom
en 2 169 m lång ledning av 350 mm gjutjärnsrör till en
högreservoar (fig. 11). Tryckvågens hastighet w = 1 160
m/s och vattenhastigheten i ledningen v0 — 1,04 m/s.
Fig. 7. Tryckvariationer i Malmö stads vattenledning från
Vomb vid avbrott i pumpning med 250 l/s, rördiameter
900 mm; - utan luftklocka,–-med 27 ms luftklocka;
100 °/o = drifttryck.
Tryc’l~~:~’
m
100
Fig. 8. Tryckvariationer i Västerås stads
huvudvattenledning vid avbrott i pumpning med 300 l/s; luftklockans
volym ca 0,4 °/o av ledningsvolymen.
Fig. 9. Princip för underjordisk luftklocka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
