Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1956 - Andras erfarenheter - Socker som råvara, av H Me - Val av filterduk, av SHl - Hårdlödning av stål utan flussmedel, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
, TEKNISK TIDSKRIFT
Andras erfarenheter
Socker som råvara. Inom den närmaste framtiden ämnar
man i USA börja framställa bl.a. nonjonaktiva
rengöringsmedel (Tekn. T. 1949 s. 519), kreatursfoder, torkande oljor
och sega, hårda och transparenta plaster i kommersiell
skala med socker som råvara.
Sockerestrar har många fördelar som nonjonaktiva
rengöringsmedel. De är inte giftiga eller hudirriterande, är
lukt- och smaklösa, föga skumbildande och framför allt
billiga. Vidare är de i fast form och svårlösliga i vatten.
Alla dessa egenskaper gör att de väl kan tävla med andra
rengöringsmedel, t.ex. anjonaktiva, som är fasta, billiga
men hudirriterande, och nonjonaktiva av etylenoxid som
är dyra.
Socker kan nämligen ersätta etylenoxid vid tillverkning
av nonjonaktiva rengöringsmedel. Härvid löses en
fettsyraester av en flyktig alkohol, t.ex. metylstearat, i ett
lösningsmedel för både fett och det hydrofila sockret och
behandlas med överskott av rörsocker. Används i stället
överskott av fettsyraester, får man en diester, som kan
utnyttjas bl.a. som emulgator. Katalysator är pottaska, som
inte deltar i reaktionen ens vid högre temperatur.
Användbara lösningsmedel är dimetylformamid,
dimetyl-sulfoxid eller N-metylpyrrolidon. Vätskor innehållande
hydroxyl-, amino- och estergrupper ger fel slutprodukter.
Den torkade produkten, som består av 45 %> monostearat,
1—2 °/o pottaska och ca 54 °/o socker, kan användas som
den är. Man kan emellertid återvinna sockeröverskottet
genom att behandla produkter med tre- till fyrfaldiga
viktsmängden vatten under tillsats av salt och värmning
till 80—90°C. Den svårlösliga sockerestern skiljs från,
varefter socker och salt kan återvinnas ur vattenlösningen.
Kreatursfoder får man genom att betmassa efter att ha
gått genom en högtemperaturzon får reagera med
ammoniak vid låg temperatur och tryck. Tidigare fordrade
processen både hög temperatur och högt tryck. Prov har visat
att nötkreaturs viktökning blir 1,13 kg/dygn vid utfodring
med ammonierad betmassa mot 0,95 kg/dygn vid
användning av bomullsfrömjöl.
Fettsyraestrar av socker och linolja har gett utmärkta
resultat som torkande oljor. De har kort torktid och ger
en hård film. En oljas torktid tycks avta med stigande
antal omättade fettsyrarester i oljemolekylen. Därför kan
rörsocker, som har åtta hydroxylgrupper och kan förestra
åtta omättade fettsyramolekyler, ge en snabbtorkande olja.
Genom att låta socker, ammoniak och vätgas reagera vid
närvaro av en nickelkatalysator får man 2-metylpiperazin,
utgångsprodukt piaster och fibrer. Genom reaktion med
en tvåbasisk syra har man nämligen vid laboratorieförsök
erhållit en seg, hård och genomskinlig plast.
Även biprodukterna vid sockertillverkning har fått
industriell användning. Av bagass, den fibrösa sockerrörsresten,
framställs t.ex. finpapper, furfural (till nylon) och plast.
Av det siam, som fås vid filtrering av råsockerlösningen
från sockerrör, framställer man sockerrörsvax som har
några av karnaubavaxets egenskaper. Sockerrörsmelass
innehåller aconitsyra av vilken görs estrar,
mjuknings-medel för vinylidenpolymerer. Betmelass är
utgångsmaterial vid tillverkning av mononatriumglutamat (Chemical
Engineering jan. 1956 s. 142—144). H Me
Val av filterduk. Vid industriell användning måste ett
filtermedium tillåta tillräcklig flythastighet, ge en produkt
(filtrat eller filterkaka) av tillfredsställande kvalitet och
ha lämpliga mekaniska och kemiska egenskaper. Valet av
filtermedium beror på vilket material som skall filtreras,
på filterkakans egenskaper, tryckskillnaden, temperaturen,
de kemiska betingelserna och apparaturens utformning.
En tätpackad filterkaka ger liten flythastighet och en
porös stor. En ökning av tryckskillnaden över filtret kan
öka flythastigheten men kan också pressa samman filter-
kakan och medföra för stora fordringar på hållfasthet hos
filtermediet. Detta är oftast en väv men kan också vara
ett poröst material, t.ex. keramik eller pulvermetall, en
perforerad metallplåt eller metalltrådsduk.
Filtreringsmetoden är nästan alltid antingen tryck- eller
vakuumfiltrering. Vid den förra ställs stora fordringar på
dukens hållfasthet och förmåga att täta vid filterramarnas
kanter. Ibland konstrueras duken särskilt med tanke på
underlättande av filterkakans lösgöring, i andra fall
skrapas filterkakan loss varvid duken utsätts för stark nötning.
Vakuumfiltrering används vanligen vid kontinuerliga
processer, särskilt vid roterande trumfilter. Filterkakan
skrapas loss eller får torka och blåses sedan bort.
Vid båda metoderna är bomullsduk det vanligaste
filtermediet då den är billig och har goda mekaniska
egenskaper. Duk av syntetfiber utnyttjas emellertid numera allt
oftare. Den är dyrare än bomullsduk i anskaffning, men
detta kompenseras ofta genom att den erbjuder stora
fördelar i drift. Fibertypen har givetvis stor betydelse för
dukens kemiska resistens, och vävens konstruktion
inverkar bl.a. på flythastigheten och den lätthet varmed
filterkakan kan lösgöras.
Bomullsduk torde vara ett väl känt filtermedium. Den är
hållbar, har stor hållfasthet och god våthållfasthet.
Syntetfibrerna erbjuder emellertid stora möjligheter att variera
filtermediets egenskaper genom val av fibertyp. Man kan
av dem erhålla filtermedier skräddarsydda för vissa
ändamål. De mest använda syntetfibrerna är nylon, Dynel,
Orion och glas. Duk av dessa material har följande
bestående hållfasthet under några olika betingelser:
Dukens återstående hållfasthet i procent
av den ursprungliga
Nylon
halv-
glan-matt sig
ull-
silke-typ typ
Orion
halv-
glan-matt sig
ull-
silke-typ typ
Dynel
halv-
ull-matt
typ [-silke-typ-]
Svavelsyra 2 »/o 72 71 — — — —
10 °/o 52 48 — — — —
20 °/o 20 22 — — — —
30 °/o 0 0 98 103 101 95
Salpetersyra 2 °/o 58 41 — -— — —
10 °/o 18 26 — — — —
20 °/o 0 8 99 99 99 90
Natronlut 2 °/o 99 — 70 87 85 94
10 °/o 96 — 34 0 0 93
20 °/o 94 — 21 0 0 89
30 «/o 95 94 — — — 86
40 % 98 — — — — 84
Torr värme 175°C 24 h 58 8 1031 66 65 0
72 h 30 6 1021 31 34 0
120 h 24 5 991 22 25 0
Våt värme 120° C 3 h 65 99 101 98 97 0
1 Trots god hållfasthet kan Orion och andra akrylfibrer inte
användas vid så hög temperatur på grund av stor krympning.
Bomullsduk blir skör i syror men har god resistens mot
lut och våt värme. På senaste tid har Teflon-duk blivit
tillgänglig. Den befinner sig ännu på försöksstadiet.
Glasfiberduk löses väl mycket av vatten men har god resistens
mot syror och värme varigenom den är användbar i flera
specialfall. Den är känslig för nötning och därför olämplig
i apparater där filterkakan skrapas av. Den tål inte heller
stark böjning (T B Merrill Jr i Materials & Methods aug.
1955 s. 108—109). SHl
Hårdlödning av stål utan flussmedel. Vid hårdlödning
av rostfritt stål får man varken med flussmedel eller i
reducerande atmosfär tillfredsställande fogar. I förra fallet
kan nämligen flussmedlet inte avlägsnas fullständigt, i
senare fallet oxideras stålet av vattenångan om gasen är
det minsta fuktig. Det skulle därför vara mycket
fördelaktigt om man kunde erhålla ett lod, innehållande ämnen
som löste grundmetallens oxider. Varken flussmedel eller
reducerande atmosfär skulle då behövas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
