Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1956 - Försöksverksamheten vid Vattenfallsstyrelsens vattenbyggnadslaboratoriet, av Stig Angelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 mars 1956
287
område, utformning av flottningsutskov,
tunnel-flottning, intag och utlopp för flottningsränna
m.m. tidigare behandlats (Tekn. T. 1954 s. 569)
skildras inget av dessa mångskiftande försök
här.
Försökens tillförlitlighet
Under förutsättning att modellen varit rätt
utförd i lämplig skala efter tillförlitligt
primärmaterial och att de i modellen utprovade
åtgärderna blivit utförda på samma sätt i
verkligheten, är våra erfarenheter av överensstämmelsen
mellan modell och prototyp enbart positiva. Man
får i så fall en överensstämmelse i såväl stora
drag som i detaljer, vilken är förbluffande god.
Givetvis har man sådana avvikelser som
sammanhänger med ytspänningen, t.ex. att
luftinblandningen i vattnet vid stora hastigheter i en
energiomvandlare blir mycket större i prototypen
än i modellen men detta kan närmast jämföras
med en ytbehandling, strömningsbilden är
densamma.
Ett exempel på hur god överensstämmelsen kan
vara bör kanske nämnas. För en regleringsdamm
hade utprovats ett flottningsutskov. Här ställdes
samtidigt krav på energiomvandling, varför
ut-skovet utformades så att det endast var
flott-ningsbart vid vattenföringar under ett visst
värde. Vid större vattenföringar skulle inte flottning
förekomma utan där blev enbart kravet på
energiomvandling bestämmande.
Första året anläggningen var i drift kom en
ovanligt hög och långvarig vårflod och det blev
så småningom nödvändigt att börja flotta strax
över eller just vid den vattenföring som vid
ut-provningen gällt som flottningsbar gräns. Vilda
klagorop började komma från de flottande att
virket fullständigt förstördes i det vattensprång
som fanns nedanför utskovet. Skadorna angavs
till åtskilliga tusental kronor per timme och
vattendomstolen tillkallades.
Ett besök på platsen motsade inte påståendena
— det lät som ett kraftigt åskväder när
timmerstockarna bröts sönder i en verklig häxkittel.
En kontroll av luckinställningarna visade att allt
var enligt de regler som uppställts vid försöken
och vattenföringen var visserligen på gränsen,
men dock inte högre än att det enligt försöken
borde kunna gå att flotta.
Den som utfört försöken påminde sig då att det
även i modellen ibland sett ut på detta sätt,
nämligen om man tidigare haft en större vattenföring
och därmed en högre nedströmsvattenyta
inställd. De båda luckorna stängdes därför nästan
helt under några minuter så att vattenytan
nedströms dammen fick sjunka undan. Därefter
öppnades luckorna åter till exakt samma läge
som tidigare. Man fick nu en stabil och
flottningsbar ytström där man ögonblicket tidigare
haft ett stabilt vattensprång. Man befann sig här
Fig. 12. Diagram över den högsta vattenmängd vid vilken
bågsättar av tidigare resp. ny typ kan sänkas till viss
höjd; 1 område inom vilket hågsätt av Dipex-32 går att
sänka, 2 område inom vilket utprovad ny bågsätt går att
sänka. Bågsättarna är halvcirkulära bågar med 17,7 m
diameter. Utskovsbredden är 15 m. Exempel: om 6
bågsättar av den nya typen har sänkts, vilket motsvarar en
avstängning shöjd av 3 m, så kan nästa sätt sänkas, om
vattenmängden i utskovet understiger ca 700 m’/s. Motsvarande
värde för den tidigare typen är ca 200 m’/s (3 m
avstängning motsvarar där ungefär 9 sättär).
i det labila övergångsstadiet mellan två
strömningsbilder, vilka båda var stabila om de en gång
inträtt och gränsvärdet i vattenföringen var
detsamma i modell och prototyp.
Kostnader för försöksverksamheten
Försöken bör i de flesta fall startas innan
byggnadsarbetena kommit igång. De kommer ofta att
pågå tills anläggningen i stort sett är färdig. Den
långa omsättningstiden är en av
huvudanledningarna till det stora utrymmesbehovet och
medför även att kostnaderna för försöken blir
högre än om alla förutsättningar från början
vore klara och försöken kunde genomföras i en
följd.
Kostnaderna för modellförsöken kan indelas i
tre huvudgrüpper:
Avskrivning av byggnader och inventarier. Vi
räknar med en kort avskrivningstid för
byggnaderna, 10—15 år, vilket gör att dessa kostnader
nu utgör ungefär en tredjedel av våra totala.
Livslängden hos den nya hallen skulle kunna
motivera en betydligt längre avskrivningstid.
Allmänna kostnader vartill kan räknas
kostnader för uppvärmning, snöskottning och dylikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
