Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 3 april 1956 - Den svenska rikstelefontrafikens automatisering, av Bertil Bjurel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 april 1956
309
Den svenska rikstelefontrafikens
automatisering
Avdelningsdirektör Bertil Bjurel, Stockholm
Efterfrågan på telefonsamtal och
telefonapparater har under de senaste decennierna vuxit på ett
sätt som knappast någon kunde drömma om, då
automatiseringen av det svenska telefonnätet
började under 1920-talet. Medan man omkring
1920 nöjde sig med ca 500 milj. lokal- och
landssamtal per år, utväxlas i dag inte mindre än
2 000 milj. samtal. Antalet rikssamtal har under
samma tid stigit från ca 30 milj. till omkring 165
milj. per år. ökningen av telefonapparater har
varit förhållandevis ännu större och räknat från
1935 har antalet telefonapparater vuxit från 0,6
till 2,2 milj. År 1955 uppvisar rekordsiffror med
en tillväxt i antalet telefonapparater om 121 000.
Hur många telefonapparater vi en gång skall få
i Sverige är svårt att säga, men man gissar för
närvarande på 3 milj. apparater 1965 och på ett
mättningsvärde om 3,5 milj. apparater. Det är
givetvis tänkbart, att om välståndsökningen
fortsätter abonnenterna kommer att skaffa
apparater i kök, vardagsrum, sängkammare och
trädgård, och att antalet apparater därför kommer
att bli större än man nu uppskattar. Endast
framtiden lär kunna ge svar på dessa frågor.
Den oerhörda expansionen av telefontrafiken
har krävt utveckling och tillverkning av
lämpliga automatiska telefonutrustningar,
kablifie-ring av nät och en långt gående rationalisering
av telefondriften.
Numrering
En självklar förutsättning för
helautomatise-ring av ett lands telefontrafik är en entydig
numrering av telefonabonnenterna. I den gamla
goda tiden kunde man på de mindre stationerna
lyfta mikrotelefonen, veva på induktorn och
begära att få tala med t.ex. fjärdingsman. En långt
mera entydig kod måste givetvis användas vid
automatisering, och det enda för tekniken
lämpliga har visat sig vara att ge abonnenterna
individuella nummer. Abonnenterna önskar givetvis
att numren skall vara så korta som möjligt och
att telefonapparaterna skall vara utformade så,
att numren lätt kan sändas över till telefonsta-
Föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 3 februari 1956.
621.395.347.3(485)
tionerna. Fingerskivan har accepterats i hela
världen som nummersändare, men mycket tyder
på att den kommer att efterträdas av
knappsatsen, fig. 1.
Eftersom de tekniska utrustningarna med
ledning av abonnentnumren skall både uppkoppla
och debitera telefonsamtalen, måste
nummerserierna väljas så att dessa funktioner kan
utföras med en enkel teknik. Abonnentnumrering
blir därför en kompromiss mellan abonnenternas
önskan och teknikens krav.
Det är ur abonnenternas synpunkt särskilt
önskvärt att grannar skall kunna anropas med
ett fåtal siffror. För att tillgodose detta
önskemål har man uppdelat landet i ett antal
riktnummerområden. För trafiken inom varje
sådant riktnummerområde behöver abonnenterna
endast ta fem eller sex siffror. Varje
riktnummerområde är tilldelat ett tre- eller fyrsiffrigt
riktnummer och detta riktnummer tas före
abonnentnumret vid trafik mellan olika
riktnummerområden. Antalet riktnummerområden
i Sverige uppgår till något mer än 300.
Vid indelningen av landet i
riktnummerområden skulle det ha varit fördelaktigt att låta dessa
områden sammanfalla med några administrativt
välkända områden. En sådan indelning skulle ha
gjort det lättare för abonnenterna att hålla reda
Fig. i. Knappsatsen torde efterträda finger skivan i
framtidens telefonapparat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
