Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1956 - Slagseghetsdata och sprödbrott, av Julius Götzlinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 april 1956
335
Slagseghetsdata och sprödbrott
Överingenjör Julius Götzlinger, Västerås
År 1901 publicerade Charpy vid internationella
materialprovningskongressen i Budapest sin
första ingående rapport om slagprovning. Denna
väckte omedelbart stort intresse. Andra
forskare, såsom Mesnager, Frémont och Izod, föreslog
visserligen avvikande former för slagprovstaven,
men de var eniga beträffande slagprovets
betydelse vid materialkontroll av järn och stål.
Metoden kom senare till allmän användning i
stålverkens laboratorier och många intressanta rön
publicerades. Provningen omfattade inverkan av
provstavens dimension, av anvisningens form
och av slaghastigheten på det arbete som upptas
vid provstavens avslagning, men även
stålsammansättningens, framställningsprocessens,
kornstorlekens, strukturens, värmebehandlingens och
kalldeformationens inflytande undersöktes
ingående.
Som resultat av denna slagprovsforskning var
det redan på 1920-talet fullt klarlagt, att alla
konstruktionsstål är anvisningsspröda och mer
eller mindre benägna för deformationsåldring,
vilket måhända alltför tydligt bekräftades av de
kända sprödbrottskatastroferna, som inträffade
årtionden senare. Då sprödbrotten nästan
uteslutande uppstod vid låg temperatur, har
uppmärksamheten på senare tid huvudsakligen
inriktats på fixering av omslagstemperaturen, dvs.
den temperatur vid vilken stålet blir sprött. När
man 1953 inom International Institut of Welding
(IIW) definitivt enades om, att för
slagprovningen rekommendera Charpy V-staven (fig. 1),
var den länge eftersträvade enhetligheten för
detta provningsförfarande äntligen uppnådd.
Materialets slagseghet
Den vid provning erhållna
omslagstemperaturen beror av många faktorer. Den höjs sålunda
genom
grovkornighet, kalldeformation och åldring hos
materialet;
skarpare och djupare skåra samt större
godstjocklek och dimensioner hos provstaven;
fleraxlig spänning och hastig ökning av
spänningen vid provningen.
Som exempel kan nämnas, att skärpningen av
skåran för Charpy-staven från nyckelhål till
V-skåra medför en ej oväsentlig höjning av
omslagstemperaturen, trots att provets dimensioner
620.178.746
och slaghastigheten hålls oförändrade. Denna
ändring, som även medför en minskning av
slagarbetet, är dessvärre inte densamma för olika
stålsorter (fig. 3). Av figuren framgår även att
samma provstav ger olika omslagstemperaturer,
beroende på om slagarbetet, brottutseendet eller
sidoutbuktningen används som kriterium (IIW
rekommenderar slagarbetet). Därtill kommer att
man med andra provmetoder har kunnat påvisa
förekomsten av två omslagstemperaturer, en för
sprickans initiering och en för dess
fortplantning.
Slagsegheten beror av stålets metallurgiska
egenskaper och är därför olika i valsriktningen
och vinkelrätt mot denna. Den är också olika för
plåtens yta och dess inre, och den varierar med
plåttjockleken. Det sista har påvisats bl.a. genom
dragprov med skårade stavar (fig. 4), varvid
30 mm plåt av finkornigt martinstål hade
samma omslagstemperatur som 10 mm plåt av otätat
thomasstål. Fenomenet har bekräftats genom
slagprov med initialspänning.
Vid dylika av Robertson3 utförda
undersökningar bestämdes den temperatur vid vilken
sprickan uppfångas. Genom minskning av
tjockleken genom bearbetning från 25 till 15 mm föll
Fig. 1.
Charpy
V-och nyckelhålsstav.
Fig. 2.
Om-slagstempe-raturkurva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
