Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1956 - Allmänventilationen i Stripa gruva, av Orvar Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Strömningsdiagram för ventilationen enligt mätningar i mars 1952, temperaturen i dagen —2°C.
öppna. Stora förbindelser mellan arbetsrummen
och dagen finns fortfarande i malmens
huvudveck.
Planeringsarbetet och luftcirkulationen
i gruvan före 1954
Genom en lång serie damm- och
ventilations-mätningar, som påbörjades 1952, fastställdes, att
allmänventilationen måste förbättras. Luften
strömmade ned i gruvan genom dagöppningarna
i "Stora vecket" (fig. 2) och följde "liggväggen"
ned till 310 m avvägning. Från 310 m avvägning
strömmade den mesta luften upp genom
brytningsområdet i östra delen av gruvan, där den
mellan 135 och 200 m avvägning bildade en
cirkulationsström. En mindre luftmängd
strömmade från 310 m avvägning genom
Lundborgs-schaktet ned till 360 m avvägning och ut till
tillredningsområdet 600—800 m från schaktet.
Luften strömmade upp ur gruvan genom de
båda schakten, och under vintern även genom en
skild dagöppning, Ottesgruvan. Några mindre
fläktar i schakten ombesörjde sommartid så gott
som hela allmänventilationen. Luftomsättningen
var under vintern 40—50 m3/s och under
sommaren 10—15 m3/s. På grund av
cirkulationsströmningen kunde man ej effektivt tillgodogöra
sig hela luftomsättningen. Friskluften blev på
sin väg ned genom gruvan ofta förorenad av
damm och rök från skutskjutningarna.
Sedan försök att rensa upp ett äldre schakt, som
gått genom dagöppningen i norra skänkeln och
som fyllts med berg, misslyckats, fattades
beslutet att driva ett ventilationsschakt. Man hade då
egentligen att behandla två förslag till schaktets
placering.
Det första var att driva schaktet ned till toppen
av den "förkastade östra delen" ca 400 m öster
om Lundborgsschaktet. De översta utbrutna
rummen befinna sig där endast 120 m under
marknivån. Detta förslag föll på grund av
svårigheten att kontrollera avsugningspunkterna i
gruvan samt att schaktet inte kunde användas som
reservuppgång. De gamla arbetsrummen i
"förkastade östra delen" är ej längre tillgängliga
nerifrån gruvan. Dessutom skulle om några år
brytningsarbetet i huvudsak vara förlagt under
310 m avvägning och ytterligare 300—400 m
längre bort mot NO.
Det andra förslaget var att man skulle driva
schaktet helt i gråbergsliggen lodrätt ned till
360 in avvägning och sedan följa malmens
riktning. Anslutningsorter mellan
ventilationsschaktet och gruvan skulle då endast drivas på
huvudnivåerna: 260, 310 och 360 m samt efter hand
från de nya huvudnivåerna på större djup.
Genom att anslutningarna blev tillgängliga kunde
utsugningen från olika områden regleras.
Schaktet skulle enligt detta förslag även kunna
användas som reservschakt och i speciella fall vid
transport av material. Dessa motiv ansågs (trots
den större kostnaden) så starka, att det
bestämdes, att schaktet skulle drivas enligt det andra
förslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
