Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1956 - Korrosion i rökgaser, av Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- april 1956
349
Fig. 5. Korrosion i kokande svavelsyra enligt Rylands &
Jenkinson; provtid 4 h;- mjukt stål,–-gjutjärn.
Vid koleldning får man alltså lägre värden på
partialtrycket än vid oljeeldning och vid kokseldning får man endast
i storleksordningen 0,01 bar högre tryck än för luften. För
förbränningsluften är vattenångans partialtryck ofta av
storleksordningen 0,01—0,02 bar.
De av Flint angivna värdena på kondensatets
koncentration ligger väl samlade vid kurvan för 0:07 bar, som
motsvarar ett normalt luftöverskott vid koleldning.
Korrosion och väggtemperatur
Om man accepterar kurvorna i fig. 5 över korrosionen
vid olika svavelsyrakoncentrationer, kan man ur
diagrammet fig. 6 få ett samband mellan korrosion och
väggtemperatur vid olika partialtryck på vattenångan i rökgaserna,
fig. 7. En förutsättning för att kurvorna i detta diagram
skall gälla är givetvis att rökgasernas daggpunkt ligger så
högt att kondensat utfälls i erforderlig mängd.
Man får vid de olika partialtrycken två maximivärden
och ett minimivärde för korrosionen. Det vänstra maximet
vid 40—50°C motsvarar den kraftiga korrosion, som har
erhållits vid värmepannor inom detta temperaturområde,
och det högra t.ex. de korrosionsskador som erhållits i
den nämnda ekonomisern vid 130°C. Minimivärdet på
korrosionen motsvarar t.ex. den normala drifttemperaturen på
80—90° i välskötta oljeeldade värmepannor.
Vid bedömning av korrosionen i regenerativa
luftförvärmare måste man ta hänsyn till att elementplåtarna
omväxlande befinner sig i rökgas och i luft. Har man t.ex.
väggtemperaturen 115°C vid oljeeldning blir kondensatets sva-
velsyrahalt vid normalt luftöverskott ca 75 °/o. I luft med
vattenångans partialtryck 0,01 bar får man vid samma
temperatur koncentrationen 87 %>. Sannolikt kommer man
vid drift att få ett medelvärde av dessa koncentrationer,
ca 81 o/o. Vid denna koncentration får man en ganska
kraftig korrosion enligt fig. 5. Korrosionen skulle enligt
fig. 5 och 7 bli ännu större vid ytterligare höjd
temperatur, men då börjar man närma sig daggpunkten, så att
svavelsyrautfällningen minskar av denna anledning.
Enligt fig. 7 skulle man vid normalt luftöverskott och
50—60°C temperatur få en kraftig korrosion, vilket ju
även erhållits i det först beskrivna fallet. Det finns
emellertid ett mycket stort antal små oljeeldade pannor, t.ex.
villapannor, där man nog i regel inte är så noga med
pann-vattentemperaturen utan ofta arbetar inom detta farliga
temperaturområde. Att pannorna trots detta icke snabbt
blir förstörda är nog en följd av att även förbränningen
sköts dåligt; man eldar med ett stort luftöverskott.
Vid exempelvis väggtemperaturen 50°C skulle man enligt
fig. 6 få svavelsyrakoncentrationen ca 35 °/o vid luftfaktorn
1,25 men 50 % vid luftfaktorn 3, som ofta kan
förekomma i småpannor. Tar man dessutom hänsyn till att dessa
pannor i regel går intermittent och att
jämviktskoncentrationen i luft är ca 68 %> kanske man får ett medelvärde
på ca 60 "/o svavelsyra, vilket ligger utom det farliga
korrosionsområdet. Skulle man emellertid sköta eldningen
effektivt och använda litet luftöverskott blir det ökad risk
för korrosion, om man inte samtidigt höjer
vattentemperaturen till 70—80°C.
Sotbeläggningar
Vid rena gaser och rena ytor får man icke någon
kondensation av svavelsyra förrän vid en temperatur under
daggpunkten. Innehåller gaserna däremot sot som fastnar
på ytorna, kan man få kondensatutfällning och korrosion
även vid daggpunkten för den rena gasen och t.o.m. vid
temperaturer avsevärt högre än denna11’12. Sotbeläggningar
ökar därför risken för korrosion och bör undvikas.
Val av material
Att välja det lämpligaste materialet för en anläggning är
ett svårt problem. Ofta måste man anlägga rent
ekonomiska synpunkter, så att summan av kapital- och
driftkostnader blir så låg som möjligt. Ett material som är
dyrare i inköp kan därför i längden bli mer ekonomiskt.
Materialvalet blir i många fall grundat på jämförande
laboratorieundersökningar, men man måste givetvis alltid
även beakta drifterfarenheter med olika material.
Fig. 6. Koncentration av
svavel-syrakondensat vid olika värden
på summan av vattenångans och
svavelsyrans partialtryck; o
mätpunkter enligt Flint.
Fig. 7. Beräknad relativ
korrosion i svavelhaltiga rökgaser med
hög daggpunkt; luftfaktorn avser
oljeeldning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
