Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 17 april 1956 - Beryllium - Vatten- och avloppslagen, av Adam Goldschmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
TEKNISK TIDSKRIFT
Av det material i vilket uranstavarna kapslas i en
heterogen reaktor fordrar man bl.a. litet infångningstvärsnitt
för neutroner och hög smältpunkt, det senare för att
reaktorer för energialstring skall kunna köras vid så hög
temperatur som möjligt. Som kapslingsmaterial används
nu aluminium vars infångningstvärsnitt är 0,22 barn per
atom och smältpunkt 660°C. Då motsvarande data för
beryllium är 0,009 barn och 1 285°C, är denna metall ett
bättre kapslingsmaterial, men dess sprödhet är ett
allvarligt hinder för dess utnyttjande för detta ändamål. SHl
Litteratur
1. De Ment, J, Dake, H C & Roberts, E R: Rar er metals. London
1949.
2. Udy, M C, Shaw, H L & Boulger, F W: Properlies of beryllium.
Nucleonics 11 (1953) maj s. 52—59.
3. Griffith, R G: Sources, supplies and uses of beryllium. Met.
Progr. 65 (1954) april s. 81—85.
4. Pahler, R E: Role of beryllium in the atomic energy program.
Met. Progr. 65 (1954) april s. 86—91.
5. Beaver, W W: Fabrication of beryllium by powder melallurgy.
Met. Progr. 65 (1954) april s. 92—97.
6. Johnson, W A: New metals for nuclear technology. Chem. &
Engng News 32 (1954) s. 1885—1886.
7. Hausner, H H & Michaelson, H B: How to fabricate zirconium
and beryllium. Iron Age 174 (1954) dec. s. 123—126.
8. Beryllium — en översikt. Tekn. Inform. Verkstadstekn. 9 (1954)
s. 1064, 1066.
9. David, L: Beryllium in light alloys. Light Metals 18 (1955) s. 15.
10. Smith, E A & Giessen, E A: Beryllium in Leichtmetall. Metall
1955 s. 198.
Vatten- och avloppslagen. Den lag om allmänna
vatten-och avloppsanläggningar, som trädde i kraft den 1 juli
1955, leder sitt ursprung från 1946 års vatten- och
avloppssakkunnigas förslag, men har väsentligt mindre omfång
och räckvidd. Lagen gäller blott för allmänna vatten- och
avloppsanläggningar, varmed härvid närmast avses alla
kommunala anläggningar, men därutöver sådana, som av
länsstyrelsen på ansökan av anläggningens huvudman
förklarats för allmänna. Allmänförklaring kan ske endast om
vissa i lagen angivna villkor är uppfyllda.
Till vattenförsörjning och avlopp räknas dels tilledande
av vatten för hushållsförbrukning och liknande ändamål,
dels bortledande och oskadliggörande av kloakvatten och
industriellt avloppsvatten samt för planlagda områden
avledande av dag- och dräneringsvatten vid såväl
kombinerat som duplikatsystem. Rännstenar och vägdiken
räknas emellertid ej till anläggningen. Om huvudmannen så
bestämmer, får servisledningar, helt eller fram till en viss
gräns, ingå i den allmänna anläggningen.
För allmän anläggning skall huvudmannen fastställa ett
verksamhetsområde och därom underrätta länsstyrelsen. I
vissa fall kan (grann-)kommun framtvinga ökning av
område för kommunen icke tillhörig anläggning.
Inom verksamhetsområdet har huvudmannen rätt att mot
ersättning inlösa sådana, ansluten fastighet tillhöriga
vatten- och avloppsanordningar, som kan användas för den
allmänna anläggningen. Han får vidare låta tvångsansluta
fastighet, dock endast om denna är i behov av vatten- och
avloppsanordningar och ändamålet med anslutningen icke
kan med större fördel för fastigheten, t.ex. för lägre
kostnad, vinnas på annat sätt.
Huvudmannen har även rätt att av de anslutna
fastigheterna uttaga avgifter, som täcker alla nödvändiga
kostnader för anläggningens utförande, underhåll och drift.
Kostnad, som före lagens ikraftträdande nedlagts på
anläggningen, får dock ej uttagas i vidare mån än detta
kunnat ske enligt den då gällande rätten. Väsentlig
merkostnad för sådant utförande av anläggningen, att den
framdeles kan utsträckas till ytterligare bebyggelse, får ej
uttagas förrän utvidgningen sker.
Inom planlagt område får i avgift inräknas vad som
belöper på avledande av vatten från gator, vägar och andra
allmänna platser, i den mån dessa ej uppenbarligen
överstiger områdets eget behov. Avgift skall utgå enligt taxa
och får uppdelas på engångsavgift och periodiska avgifter.
Engångsavgift får ej överstiga fastighets andel i kostnad
för anläggningens utförande men får i vissa fall fördelas
på årliga inbetalningar under högst 10 år. Avgifternas
fördelning på de olika fastigheterna får i stort sett
bestämmas av huvudmannen. Lagen uppställer dock vissa
minimikrav, såsom att avgifterna skall stå i skäligt förhållande
till fastigheternas nytta av anläggningen och således
normalt vara oberoende av vad de olika anläggningsdelarna
(t.ex. ledningarna) kostar. Huvudmannen får emellertid
göra avgiftsdifferentiering för servisledningar samt i
övrigt, när på grund av bebyggelsens lokalisering,
terrängförhållandena eller andra omständigheter
anslutningskostnaden för viss eller vissa fastigheter är avsevärt högre
eller lägre än för övriga fastigheter.
Huvudmannen för en allmän vatten- och
avloppsanläggning har genom lagen även ålagts vissa skyldigheter. Han
skall i viss omfattning utge ersättning för ansluten
fastighet tillhöriga vatten- och avloppsanordningar, som blir
onyttiga genom den allmänna anläggningens tillkomst.
Han är skyldig att låta ansluta fastighet på begäran av
dess ägare. Utom förut nämnda inskränkningar i rätten att
bestämma verksamhetsområde och taxa har
huvudmannen vissa skyldigheter i fråga om anläggningens standard
och skötsel. Han kan i vissa fall t.o.m. fråntagas rätten
att bestämma över anläggningen.
Om till förekommande av sanitär olägenhet påkallas, att
vattenförsörjning och avlopp för visst område ordnas i ett
större sammanhang, får länsstyrelse enligt särskild
bestämmelse i vatten- och avloppslagen ålägga kommun att
ombesörja eller tillse, att allmän vatten- och
avloppsanläggning kommer till stånd så snart omständigheterna det
medger. Sådant åläggande får dock ges endast om
kommunen visat försummelse, t.ex. genom att låta frågan stå
tillbaka för mindre angelägna uppgifter.
Samtidigt med vatten- och avloppslagens ikraftträdande
vidtogs smärre ändringar i byggnadslagen och vattenlagen.
Bland annat ändrades byggnadslagen så, att dess för
områden under stadsplan gällande bestämmelser om
gatu-byggnadskostnadsbidrag icke längre skall gälla för
kommunala avloppsanläggningar, samt vattenlagen så, att dess
för områden utom stadsplan gällande bestämmelser om
t.ex. kostnadsfördelning vid avloppsföretag icke skall gälla
för allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Delade meningar råder om behovet av en särskild
vatten-och avloppslag. Den nu antagna lagens begränsade
verkan — som dock i visst ekonomiskt hänseende sträcker
sig utöver vad lagens upphovsmän synes ha förutsett —
borde i huvudsak kunnat nås genom smärre
kompletteringar av redan gällande lagar. Vad vatten- och
avloppssakkunniga ytterst åsyftade med sitt reformförslag, att främja
tillkomsten av ändamålsenliga gemensamma vatten- och
avloppsanläggningar för landsbygdens bebyggelseområden,
vinnes mindre genom nya lagar än genom upphävande av
för vatten- och avloppsföretag gällande restriktioner på
arbetskrafts- och finansieringsområdet.
Landskommunernas vilja att investera i vatten- och avloppsanläggningar
har nämligen länge varit betydligt större än vad som
motsvarar medgiven investering. Angivet syfte skulle även
främjas genom ökade anslag till forskning inom
vatten-och avloppsfacket.
Det är ägnat att väcka en viss undran, att vatten- och
avloppslagens tillämpning, som bl.a. innefattar ett
bedömande av rent vatten- och avloppstekniska frågor, i stor
utsträckning anförtrotts de allmänna domstolarna. Vidare
frågar man sig, om det med nuvarande bristfälliga
vatten-och avloppsorganisalion är möjligt för länsstyrelserna att
vid sin befattning med lagtillämpningen erhålla det
nödvändiga biträdet av distriktsingenjörerna för vatten och
avlopp (Lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
SFS 314/1955). Adam Goldschmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
