Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 17 april 1956 - Andras erfarenheter - Korrosionsskydd för magnesiumlegeringar, av SHl - Transistoranalog, av B G Magnusson - Böcker - Vinterbygge — en kostnadsstudie, av L Hultenberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
TEKNISK TIDSKRIFT
utgör en tillfredsställande grund vid ytans tätning, men
den kan också lätt tas bort varefter ytan kromateras på
gängse sätt.
Ytans tätning är den viktigaste delen av behandlingen. Så
snart som möjligt efter rengöring i fluoridbadet eller
kromatering upphettas metallen till 200°C varvid det
adsor-berade fuktskiktet och i fördjupningar kvarhållet vatten
drivs bort. Metallstycket får sedan svalna till ca 60°C och
doppas då i en epoxihartslösning (Araldite 985E). Härvid
kyls metallen varigenom hartsets inträngning i
fördjupningarna underlättas. När lösningsmedlet avdunstat värms
metallstycket ånyo till 200°C, och doppningen upprepas
vid ca 60°C. Sammanlagt doppas tre gånger varigenom ett
hartsskikt på mindre än 25 ^ tjocklek erhålles.
Epoxiplasten häftar synnerligen bra vid magnesium. Den
är vidare seg, vattentät och vattenfast. Trots att den har
blank yta är den en mycket god grund för målning. Det
har hittills varit brukligt att lägga en
zinkkromatgrund-färg direkt på magnesium. Man räknar då med att vatten,
som tränger genom täckfärgen, skall frigöra litet kromat
som passiverar metallen. Det är meningslöst att lägga
zink-kromatfärg under epoxihartsskiktet då detta är
fullständigt vattentätt, men grundfärgen kan med fördel läggas
mellan plasten och täckfärgen (W F Higgins i Metallurgia
sept. 1955 s. 121—123). SHl
Transistoranalog. Vid International Symposium ön
Analog Computers i Bryssel 1955 (Tekn. T. 1955 s. 118)
beskrevs en generell analogikrets utnyttjande
elektronrörs-förstärkare, vilken kan användas för att simulera de
viktigaste egenskaperna hos en skikttransistor. Med en sådan
analogi inkopplad i en yttre krets är det möjligt att
bestämma parametervärdena hos en ekvivalent transistor
enligt vissa specifikationer. Man kan t.ex. bestämma de
erforderliga egenskaperna hos en transistor innan denna
blivit konstruerad (Battelle Memorial Institute, Geneva
Laboratories, Genève). B G Magnusson
Böcker
Vinterbygge — en kostnadsstudie, av Bertil Näslund.
Stat. Nämnd för Byggnadsforskn. Handl. 26. Stockholm
1955. I distribution: Tidskriften Byggmästaren. 226 s., 25
fig. 10 kr.
Genom föreliggande utredning har ett område i vår
kunskap om ekonomiskt byggarbete fått en värdefull
belysning. Byggnadsekonomi är tyvärr alltför lite studerat och
speciellt vinterbyggnadskostnaderna har tidigare
behandlats endast mera i förbigående.
Uppsatsen behandlar i första hand vintermerkostnaderna
i Stockholm även om vissa kapitel änger variationerna för
hela landet. Den principiella utredningen är naturligtvis
tillämplig för alla lokaler.
I första kapitlet anges syftet med och metodiken för
utredningen. Huvudsyftet har varit att framlägga resultaten
så att de praktiskt skulle kunna tillämpas för prognos och
efterkalkylering av vintermerkostnader. Materialet har
uppdelats på olika stomtyper, betong och murverk, och
olika hustyper, punkthus, tjockhus och smalhus.
Utredningen rör sig om objekt av storleksordningen 6 000—
34 000 m3 med tyngdpunkten lagd till området 10 000—
30 000 m3 byggnadsvolym.
I kapitel 2 redogörs för väderleksförhållanden av vikt för
byggnadsverksamheten vintertid. I samband härmed
redogör förf. för olika tidsbegrepp, som har betydelse för
bedömningen av vintermerkostnaden, såsom "betong- och
putsvintern", "boduppvärmningsperioden" och
"snöfallsperioden". Genom att ta med uppgifter för några platser
i landet har förf. velat peka på de stora variationer vi
har i landets olika delar. Väderleksuppgifter för 1945—1954
har medtagits samt medeltal för perioden. Medelavvikelsen
har dock icke angivits.
Kapitel 3 handlar om materialtäthet, produktionstakt och
arbetsplaner. Genom att statistiskt bearbeta
materialtätheten i normala bostadshus har förf. velat påvisa ett
samband mellan byggnadsarbetets storlek och produktiviteten,
uttryckt i t.ex. m3 gjuten betong per vecka eller m2 putsad
yta per vecka. Därvid försummas den enskilda
arbetsleda-rens förmåga att organisera sin arbetsplats m.m. även om
variation härav synes vara nästan lika stor som på grund
av arbetsplatsens storlek. Med ledning av kurvor kan man
snabbt beräkna arbetsperiodens längd för betongarbeten,
murverksarbeten och putsningsarbeten vid olika
byggnadsvolymer och stomtyper.
I kapitel 4 redovisas byggnadskostnadernas fördelning på
olika arbeten, som berörs av vinterförhållanden. I
tillhörande tabeller redovisas såväl de individuella värdena som
medelvärdena för de intensivstuderade objekten.
Kapitel 5 som behandlar vintermerkostnader och deras
relation till nettobyggnadskostnaden börjar med ett
teoretiskt studium av relationerna mellan arbetsperiodens läge
i förhållande till vinterperioden, enhetsmerkostnaden i
procent av nettokostnaden, nettokostnader för
ifrågavarande byggnadsarbete i förhållande till
nettobyggnadskostnaden och relation mellan merkostnaden och
nettobyggnadskostnaden.
Därefter redogöres för vintermerkostnaden för
betongarbeten, murverksarbeten, invändig puts, arbetsplatsens
skötsel, rengöringsarbeten, provisorisk belysning, sänkt
arbetsprestation och för byggnadens uttorkning.
Kostnadsberäkningen och de tekniska ekonomiska motiveringarna
grundas på ganska rikhaltigt statistiskt material. Tyvärr
har utvecklingen på vinterbyggnadsområdet gått så snabbt
att en hel del av de undersökta projekten har utförts med
nu föråldrade metoder.
Vintermerkostnadernas variation med byggets
igångsättningstidpunkt behandlas i kapitel 6. Undersökningen har
genomförts för olika stora objekt och representeras i
kurvor med igångsättningstiden varierande över hela året
under vissa förenklade antaganden.
Avhandlingen har i många stycken utomordentliga
förtjänster och man är tacksam för att det finns författare,
som både har lust och förmåga att arbeta igenom det
synnerligen omfattande primärmaterialet som legat till grund
för arbetet. Svårigheterna har varit avsevärda att, med
utgångspunkt från ett material, som är beroende av så
oerhört många variabler som vintermerkostnaden, finna
någon form för materialets tekniska—statistiska behandling. I
det stora hela måste man säga att förf. lyckats att klart
och åskådligt redogöra för dessa komplicerade
sammanhang även om ytterligare forskning inom området
sannolikt kommer att revidera vissa av slutsatserna. Arbetet är
dock av grundläggande betydelse och dess metodik vål
lämpad för individuella undersökningar för andra fall.
Man saknar dock den närmare utredningen om olika
stränga vintrars inverkan, vilken faktor sannolikt är av
avsevärd betydelse. Vid stränga vintrar tillkommer
ytterligare komplicerade faktorer i form av sekundära
följdverkningar som minskad likviditet, förskjutningar i
materialleveranser samt extra slitage på maskiner.
Även om avhandlingen fått mera formen av
konstaterande av faktiska förhållanden borde förf. ha undersökt vilka
åtgärder som bort genomföras för att minska
vintermerkostnaderna och vad som nationalekonomiskt står att
vinna med våra nuvarande kunskaper.
Den matematiska behandlingen synes i allmänhet vara
riktig. Dock har förf. i kapitlet om "Sänkt
arbetsprestation" blandat ihop ökning av dagtidsprocenten med
procentuell ökning av dagtidsprocenten, varför störningen i
arbetet blivit undervärderad. Även störningen i
arbetsprestationen under ackordstid har försummats.
Trots att många områden kunde ha behandlats
utförligare, är boken att rekommendera som grundläggande för
den som vill studera vintermerkostnaderna.
L Hultenberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
