Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 22 maj 1956 - Andras erfarenheter - Valskvarn med vindsikt, av SHl - Effektiverad luftning vid aktivtslamanläggningar, av A G - Vita pigments ljuskänslighet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
•TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1.
Valskvarn med
vindsikt.
Man kan ställa in apparaten för ekonomisk målning till
en kornstorlek av 0,8—0,04 mm vid behandling av
material för vilket den passar. Största användning har den
dock för målning till 70—95 °/o under 0,075 mm
kornstorlek. Avverkningen varierar från ca 100 kg/h mycket fint
material till 35 t/h för större kvarnar och medelfint
material.
Målningen sker med två valsar som löper under tryck på
en rund horisontell skiva eller ett bord (fig. 1). Detta
roterar med relativt liten hastighet. Råmaterialet tillförs nära
bordets mitt och breds ut i ett tunt skikt. Trycket på
valsarna anbringas med grova fjädrar i den tyska kvarnen
men pneumatiskt i den amerikanska. Detta anses vara en
förbättring, därför att det är svårt att ställa in trycket
exakt med fjädrarna, medan lufttrycket i de pneumatiska
cylindrarna utan svårighet kan hållas konstant.
Bordet roterar med en hastighet nära den största vid
vilken materialet stannar kvar vid dess periferi. Längs
denna finns en låg kant som bestämmer materialskiktets
tjocklek på bordet. Det malda flyter över kanten och
blåses av en snabb luftström upp genom kanaler som roterar
tillsammans med bordet. Härvid leds det grova materialet
av en vid kvarnhuset fäst, cirkulär skärm mot kvarnens
mitt och faller där tillbaka på bordet. Resten av det malda
passerar till en vindsikt som är placerad ovanför
kvarnen. Stålbitar och annat tungt, främmande material faller
ned genom kanalerna till ett utrymme under bordet.
Vindsikten (Gyrotor Air Classifier) består av en roterande
stympad kon med vertikal axel och spetsen vänd nedåt. På
dess mantel sitter vertikala vingar, och den omges av ett
hus som leder luftströmmen uppåt. Det uppges att denna
vindsikt är betydligt mer effektiv än andra typer
konstruerade för en uppåtgående luftström. Orsaken härtill är
att luftströmmen åstadkommer en dubbel sortering,
nämligen frånskiljande av grövre partiklar och dessas rening
när de faller tillbaka till kvarnen.
Rotorn har relativt liten hastighet, och vingarna ger härvid
luftströmmen en roterande rörelse, varvid de grövre
partiklarna förs ur luftströmmen mot husets vägg. De grövsta
partiklarna faller ned innan de kommer i kontakt med
rotorn, varigenom slitningen blir liten. Det fina materialet
bärs uppåt av luftströmmen och passerar runt vingarnas
förlängningar. Här slås återstående för grovt material ned
mot rotorns topp av en ringformig luftström, medan den
fina produkten förs ut. Dennas kornstorlek regleras genom
ändring av rotorns hastighet. Apparaten lär kunna använ-
das för samtidig torkning och målning om het luft förs
in i kvarnen (Chemical Engineering News 30 jan. 1956
s. 506, 510). SHl
Effektiverad luftning vid aktivtslamanläggningar. Vid
luftning av vatten sker syreupptagningen teoretiskt
snabbast just i det ögonblick, då gränsytorna mellan luften och
vattnet uppstår. Därefter avtar syreupptagningen hastigt.
Den för luftningen behövliga energin bör därför användas
så att ständigt nya gränsytor mellan luften och vattnet
bildas och icke för vidmakthållande av redan uppkomna
gränsytor. Detta har bekräftats genom luftningsförsök med
en i vattnet neddoppande roterande borstvals.
Syreupptagningen skedde praktiskt taget blott i omedelbar närhet av
borsten. En minskning av luftningsbassängens volym gav
större relativ syreupptagningsförmåga. Ännu större verkan
erhöll man genom att man placerade en skärm framför
borsten. Det av borsten uppvirvlade vattnet slungades med
stor kraft mot skärmen.
Senare undersökningar vid en liten för 1 000 personer
dimensionerad aktivtslamanläggning visade, att
reningseffekten främst bestäms av syretillförselns storlek. Efter
effektivering av luftningen, som skedde med borstvals,
kunde man i anläggningen rena en 6—8 gånger så stor
vattenmängd som tidigare (A Pasveer i
Gesundheits-Ingenieur h. 21—22 1955 s.332). A G
Vita pigments ljuskänslighet. Zinkoxid (Zinkvitt),
titan-dioxid och antimontrioxid är alla vita och har stor
reflexionsförmåga (fig. 1). Av dem har de två första
vidsträckt användning som pigment i färger; antimonoxiden
brukas i mindre utsträckning för speciella färgtyper, t.ex.
brandskyddsfärger. Om man kunde se de tre oxiderna i
ultraviolett ljus, skulle de vara svarta, dvs. de absorberar
kortvågigt ljus. I området 400—450 m[* reflekterar t.ex.
zinkoxid nästan allt blått och violett ljus, men för
våglängder under 400 m[x avtar reflexionsförmågan snabbt med
våglängden.
Om zinkoxid upphettas till några hundra grader, blir
den klargul. Detta anses bero på störningar i
kristallgitt-ret, vilka medför en förskjutning av absorptionen mot
större våglängder. Vid svalning till rumstemperatur blir
oxiden ånyo vit. Oxiderna är halvledare vilkas
konduktivi-tet växer vid bestrålning med ultraviolett ljus eller vid
upphettning. För zinkoxid sammanfaller
konduktivitets-ökningen med absorptionen av UV-strålning. Man kan
därför anta att denna exciterar elektroner så att de kan flytta
sig i kristallen. Detta fenomen kallas fotokonduktivitet.
Både titandioxid och antimontrioxid visar fototropi, dvs.
de ändrar färg vid bestrålning med ultraviolett ljus, men
blir vita på kort tid efter det bestrålningen upphört. I båda
Relativ reflexion
%
Fig. 1. Fotokemiskt aktiva oxiders Ijusabsorption i
förhållande till magnesiumoxids; A magnesiumoxid, B
antimontrioxid, C titandioxid, D zinkoxid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
