Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 7 augusti 1956 - Bestämning av industrifärger, av Börje Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 augusti 1956
633
Bedömning av industrifärger
Fil. lic. Börje Andersson, Stockholm
Färgen spelar numera i det dagliga livet en helt
annan roll än vad den gjorde för bara något
decennium sedan. Och kraven på finishen har
stigit. Det är inte tillräckligt att en ny vara ser
snygg och prydlig ut, man fordrar också att den
skall bibehålla sitt vackra utseende, att färgen
skall skydda föremålet under lång tid. Man har
dessutom alltmer börjat få upp ögonen för vilka
värden soin kan sparas genom lämplig
ytbehandling.
Hos tillverkare av industriprodukter har
intresset för färgens kvalitet vuxit. Man har i ökad
utsträckning börjat söka efter hjälpmedel att
övertyga sig om, att färgens kvalitet är hög och
jämn, och ett ökat behov av provningsmetodik
har uppstått. Men då har svårigheterna börjat
inställa sig. Vilka provningsförfaranden skall
man välja ur den stora mängd av metoder som
existerar? Och hur skall man på bästa sätt tolka
resultaten för att bilda sig en uppfattning om en
färgs lämplighet för ett visst ändamål?
I början av 1954 samlades representanter för
företag inom verkstadsindustrin och offentliga
upphandlingsorgan samt tekniker från
färgindustrin för att söka komma överens om en
stomme av provningsmetoder för färger. Härvid
tillsattes en kommitté som fick i uppdrag att utreda
denna fråga.
Metodkommitténs arbete
Arbetet inleddes med en inventering av de
egenskaper hos färger, som det vid
kvalitetsbedömning främst är av intresse att kunna studera,
samt av de metoder, som begagnades av de i
arbetet deltagande färgförbrukarna. Vidare
sammanställdes de ytterligare provningsförfaranden
som på grund av undersökningar på olika håll
syntes ha intresse i detta sammanhang. Mera
omständliga förfaranden samt metoder som
kräver anskaffande av dyrbara instrument har här
icke medtagits, då de ej torde ha så stort
intresse vid inköpskontrollen, utan framförallt har
sin plats vid färgindustrins
utvecklingslaboratorier.
Man nådde enighet om en stomme av 11
provningsmetoder. Efter att lia varit provisoriskt
godkända under ca 1 år, varunder de provats i
praktiken, har de nu definitivt godkänts av
kommittén. Värdet av detta arbete hänger i hög grad
667.61
på att resultaten blir kända, och att de som
begagnar laboratoriemässiga provningsmetoder för
bedömning av färger så långt som möjligt
använder de förfaranden som här rekommenderats.
Det har därför ansetts lämpligt att redan på detta
stadium framlägga hittills uppnådda resultat
inför ett större forum. Kommitténs arbete
fort-sättes emellertid, och metodsamlingen kommer
att kompletteras efter hand.
Rekommenderade provningsmetoder
De metoder, man hittills diskuterat, är dels
sådana som gäller egenskaper hos färgen i
samband med dess applicering, dels sådana som rör
den torra filmens egenskaper. De förstnämnda är
bestämning av specifik vikt, rivningsgrad och
viskositet. De senare gäller torktid, täckförmåga,
glans, vidhäftning, tänjbarhet, hårdhet,
vätskebeständighet och slitstyrka. Vidare har uppställts
allmänna regler för beredning av provpaneler.
Under arbete är bl.a. metoder för bestämning av
slagfasthet samt regler för utomhusprovning.
Vid provning av färger bör man skilja mellan
typprovning och leveransprovning.
Typprovning har till uppgift att klargöra vilken
vara som för en given ytbehandlingsuppgift är
lämpligast och mest ekonomisk. Den kan göras
mer eller mindre omfattande, beroende på de
krav man ställer på produkten.
Leveransprovningen däremot innebär kontroll
av att leveransen svarar mot beställningen.
Denna provning bör av kostnads- och tidsskäl ej
göras alltför omfattande och inte innefatta
provningar som tar lång tid i anspråk.
Det skulle föra för långt att här i detalj
redogöra för de olika metoderna. En samling av dessa
har sammanställts på Färg- och
Fernissindustri-ens Forskningslaboratorium och kan rekvireras
därifrån. Här skall i stället ges några allmänna
synpunkter på metoderna och det värde de kan
ha vid bedömning och kontroll av färger.
Specifik vikt
Färg säljs alltjämt såväl efter vikt som volym.
Avgörande för hur långt färgen räcker är dock
dess volym och täckförmåga. För att rätt kunna
jämföra olika varors pris är det därför
nödvändigt att äga kännedom om specifika vikten.
Denna kan lätt bestämmas och ger en viss kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
