Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 21 augusti 1956 - Andras erfarenheter - Isolerande emalj, av SHl - Kopplingsapparater och störningsfrekvens, av F Ö - Polyvinylpyrrolidon som hårnät, av SHl - Fjädrar av armerad plast, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
672
’ TEKNISK TIDSKRIFT
ningen erhölls ett tjockt, mycket poröst, något elastiskt
skikt med ganska god vidhäftning. Bästa slagseghet hos
emaljen erhölls när denna innehöll 25—30 °/o vermiculit.
Vid mindre halt blev skiktet hårdare och hängde samman
bättre men lossnade från underlaget i stora stycken vid
slag. Vid större vermiculithalt blev bindningen mellan
glimmerbitarna för svag.
Vid användning av ett organiskt bindemedel i
emaljmassan kunde denna lätt spridas i ett jämnt skikt, som
torkade tillfredsställande, men vid bränningen fick emaljskiktet
mycket dålig adhesion till metallen. Liknande resultat
erhölls när emaljmassan (utan bindemedel) innehöll nätt och
jämnt så mycket vatten att den kunde spridas. Vid tillsats
av 4—5 °/o mera vatten erhölls emellertid tillfredsställande
resultat vid bränningen.
Orsaken härtill anses vara den bättre vidhäftning som
uppnås genom att de fina vermiculitflagorna och
emaljpulvret lägger sig närmast metallen och de större flagorna
ytterst, när vattenhalten är så stor att de fasta partiklarna
kan flytta sig i förhållande till .varandra sedan massan
lagts på.
Upp till 9 mm tjocka emaljskikt kan erhållas. Tjockare
skikt visade benägenhet att spricka i ett plan närmast
ovanför området med stor emaljkoncentration. Orsaken
härtill är skillnaden i krympning hos emaljen och
vermi-culiten vid bränningen.
Mycket utvecklingsarbete torde dock återstå innan
värme-isolerande emaljer kan få praktisk användning. Ett av de
mera svårlösta problemen är att finna en
anbringnings-metod, som är lämplig för massproduktion (M J Conway
Jr i American Ceramic Society Bulletin jan. 1956 s. 6—10).
SHl
Kopplingsapparater och störningsfrekvens.
Beräkningen inom ett amerikanskt kraftbolag (Long Island Lighting
Co) har visat att kostnaden för kopplingsapparater och
skydd sedan 1951 överstiger värdet av de transformatorer
som skall skyddas. År 1953 kostade en brytare med reläer
och annan tillhörande utrustning 13 °/o mer än den med
brytaren bevakade transformatorn. Till en del beror den
ökade kostnaden på skyddsutrustningen på högre krav
ifråga om spänning och brytförmåga. Beräkningarna har
emellertid gett anledning till en undersökning av
möjligheterna att förenkla kopplings- och skyddsutrustningarna.
Undersökningen utgick från störningsstatistiken. Efter
återinkoppling kvarstående fel har fördelat sig med 83 °/o
på ledningsfel, 13 °/o på samlingsskenefel och 4 %> på fel
på transformatorer och deras tillbehör. I medeltal inträffar
ett fel på en ledning vart tredje år, på varje samlingsskena
vart 11 år och på varje transformator med tillbehör vart
55 år.
Medräknas de genom återinkoppling avlägsnade felen blir
uppdelningen 94 % ledningsfel, 4,5 °/o samlingsskenefel
och 1,5 °/o transformatorfel (Electrical World 28 nov. 1955
s. 74). Fö
Polyvinylpyrrolidon som hårnät. År 1952 sålde den
amerikanska kosmetiska industrin 4 miljoner
aerosolförpackningar med hårbesprutningsmedel, 1953 hade denna
siffra vuxit till 15 miljoner och 1955 var försäljningssum
man 55 M$. Dessa medel använder damerna i stället för
hårnät för att binda sina lockar så att deras hår alltid ser
nylagt ut.
Som bindemedel används i dag mest polyvinylpyrrolidon
PVP (Tekn. T. 1952 s. 229) som ingår i minst 65—75 %
av hårbesprutningsmedlen. Siffran är osäker då
tillverkarna i allmänhet inte uppger preparatens sammansättning.
Säger etiketten "innehåller absolut inte lack", kan man
med stor sannolikhet anta att preparatet innehåller PVP.
Som bekant användes polyvinylpyrrolidon först som
blodplasmaersättning under andra världskriget men
numera utnyttjas föreningen i läkemedel, kosmetiska medel,
livsmedel, vid färgning av textilier, limning av papper m.m.
PVP:s användbarhet som hårnät ("spray net") upptäcktes
1940, och dess kommersiella utnyttjande för detta
ändamål började 1950 i liten skala.
När PVP anbringas på håret bildar det en fast
vidhäftande, glasklar film som inte flagnar av. Varje lock får en
mycket tunn beläggning som gör den fastare men inte
styv. Vidare hålls lockarna samman som av ett osynligt
nät. Slutligen tränger litet PVP in i hårstråna som härvid
sväller något. Den stannar kvar även vid tvättning som
helt avlägsnar den yttre filmen. Genom svällningen blir
håret mera lätthanterligt liksom vid vätning. Det lär också
bli lenare, glansigare och vackrare.
Tidigare användes hårfixativ, bestående av hartser lösta i
alkohol, och de finns alltjämt i handeln, särskilt sådana
som innehåller schellack. Dessa preparat tenderai att göra
håret för styvt, för onaturligt eller för hopklibbat. Dessutom
är de svåra att tvätta ur. Några av dessa olägenheter kan
emellertid minskas genom tillsatser. Schellack, som är
olöslig i vatten, kan t.ex. lättare tvättas ur, om preparatet
innehåller borax eller trietanolamin.
När aerosolförpackningar började användas ställdes nya
krav på hårfixaliven. De måste nämligen då ha stor
löslighet i alkohol och alkohol-drivmedelsblandningar. Dessa
fordringar uppfyller PVP med glans-. Vidare måste
alkoholhalten minskas på grund av eldfaran. Först använde
man ca 50 °/o alkohol och 48 % drivmedel, men när det
upptäcktes att en dam som rökte en cigarrett, medan hon
sprutade sitt hår, kunde förvandla sin aerosolspruta till
en blåslampa, sänkte man alkoholhalten till 18 °/o.
Aerosolförpackningarna uppges nu vara fullt säkra, om
de hanteras rätt, i synnerhet som de innehåller mycket
drivmedel vilket verkar som eldsläckningsmedel. Genom
ändringen av lösningsmedlets sammansättning har PVP:s
fördelar ytterligare vunnit i betydelse. Vidare fordrar PVP
inte vatten som lösningsmedel vilket är av betydelse
därför att vatten med tiden reagerar med freon 11 och 12
vilka används som drivmedel.
PVP absorberar fuktighet ur luften. Detta är en fördel
därför att uttorkning av håret undviks, men det är också
en olägenhet därför att PVP-filmen kan bli utpräglat
kle-tig vid stor luftfuktighet eller spröd vid mycket torrt
väder. Klibbigheten kan dock undvikas genom tillsatser.
Många preparat innehåller sålunda litet schellack och
andra partiellt förestrade sampolymerisat av
metylvinyl-eter och maleinsyraanhydrid eller ett oljelösligt
mjuk-ningsmedel, såsom dimetylftalat. För att PVP-filmen inte
skall bli spröd kan man sätta till små mängder lanolin,
glycerol, sorbitol, dietylenglykol eller dimetylftalat. Några
av de nyaste preparaten innehåller också silikoner som
ökar hårets glans och minskar PVP:s vattenabsorption
(Chemical & Engineering News 30 jan. 1956 s. 500, 502,
503). SHl
Fjädrar av armerad plast. Det uppges att spiralfjädrar
av glasfiberarmerade ester- eller epoxiplaster har provats
med betydande framgång. Fastän metallfjädrar kommer
att förbli överlägsna för de flesta ändamål kan plastfjädrar
visa sig synnerligen användbara i vissa fall. Utmärkande
för de senare är liten termisk och elektrisk
ledningsförmåga, stort hållfasthet-viktförhållande och att de kan
erhållas i genomskinlig, halvgenomskinlig eller opak form.
Vidare kan de direkt formas till slutgiltiga dimensioner
utan att få nämnvärda inre spänningar.
Plaster förändras dock mera med tiden än metaller och
är känsligare för omgivningens temperatur. Man har
funnit att det senare vanligen gäller i högre grad för
poly-estrar än för epoxiplaster fastän olika typer av dessa är
mycket olika häri. Av tänkbara plaster lär ester- och
epoxiplaster vara mest lovande för användning till fjädrar. Man
har framställt dem genom att dra in plastimpregnerat
förgarn av glasfiber i ett rör av ett vinylsampolymerisat, linda
detta kring en kärna och avlägsna röret efter härdning
(Engineers’ Digest maj 1956 s. 173). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
