Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 4 september 1956 - Plaster inom elektroindustrin, av Hilding Högberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Polyeten är ett av de plastmaterial, som är
tänkbara som ersättare för papper i
telefonkablar. Jämfört med papper har det praktiskt taget
ingen vattenabsorption. Kravet på blymantelns
täthet mot vatten blir då ej så framträdande. I
vissa konstruktioner har man t.o.m. helt slopat
blymanteln och ersatt den med plast (PVC eller
polyeten).
övergången från bly till plast för manteln
innebär en väsentlig ekonomisk vinst. En fördel är
även att kabeln blir lättare. Den låga
vattenabsorptionen hos de plastisolerade
telefonkablarna medför även att de är lätta att skarva och
ansluta. Isolationsegenskaperna hos polyeten är
synnerligen förmånliga ur teleteknisk synpunkt.
Man kräver framförallt en låg dielkonstant och
låg förlustfaktor, vilket väl uppfylles av
polyeten. Kabelns dämpning blir då låg och
energiförlusterna små. Vi har här åter ett exempel på
huru papperet mött konkurrens från en plast,
trots att denna är ett dyrare råmaterial.
En teknisk förbättring av de polyetenisolerade
telefonkablarna vore nedbringande av
isolermaterialets dielkonstant och de dielektriska
förlusterna i synnerhet vid högre frekvenser. Detta
kan man uppnå genom att använda t.ex. både
luft och plast som isolator i en telefonkabel.
Detta problem kan lösas genom användning av
skumplast eller stödjande av den luftisolerade
ledaren på några få punkter med polyeten, t.ex. i
form av små runda skivor, som träds på ledaren.
Det senare förekommer i koaxialkablarna för
långdistanstelefoni.
I koaxialkablarna använde man tidigare
keramik eller ebonit, men dessa material är nu
nästan helt övergivna för detta ändamål. De
polyetenisolerade koaxialkablarna har så goda
isolationsegenskaper att man kan använda mycket
högre frekvenser för samtalsförbindelser än eljest
(bärfrekvenstelefoni). Som en följd härav kan
ett stort antal samtal samtidigt utväxlas på ett
fåtal ledare. Detta medför att
kopparförbrukningen per samtalsförbindelse blir mycket lägre
än då papper används för isolation av ledarna i
telefonkabeln. Det högklassiga isolermaterialet
polyeten har alltså möjliggjort denna
kommunikationsteknik.
Alla telefonsamtal mellan nya och gamla
världen utväxlas i dag genom radioförbindelser över
Atlanten. Dessa förbindelser utsätts emellertid
stundom för kraftiga störningar. Med hänsyn
härtill är en förbindelse per tråd att föredra. I
och med utgången av innevarande år räknar man
med att få den första telefonförbindelsen per
tråd färdig mellan England och USA. Som
isolermaterial för denna kabelförbindning har valts
polyeten7. Det höga hydrostatiska tryck, som
kabeln utsätts för då den ligger på oceanens
botten, gör att man för isolationen använt massiv
polyeten.
Skumplastisolerade kablar5 tillverkas på vanligt
sätt genom strängsprutning. Polyetenet försättes
emellertid först med vissa substanser, som faller
sönder termiskt vid sprutningen. Härvid
utvecklas gaser, som blåser upp materialet innan det
stelnar6. Inom vissa gränser kan man reglera
denna uppblåsningsprocess och erhålla ett
isolationsskikt av viss täthet och därmed få en
önskad dielkonstant, dvs. kapacitans hos kabeln.
Medan det vid fabrikation av kablar för
högspänning är ogynnsamt med blåsor i polyetenet
(orsak till jonisation under inverkan av det höga
potentialfallet med koronabildning och
genomslag som följd), är det för svagströmstekniken
förmånligt med ett lätt, poröst material, som har
låg dielkonstant. Den skumplastisolerade
telefonkabeln medger användning av högre
frekvenser än den vanliga pappersisolerade kabeln.
Förbindningsledningar för svagström
Antalet slag av förbindningsledningar är legio.
Jag skall blott nämna några, som är intressanta
ur materialsynpunkt. Rent allmänt sett gäller
att de textilomspunna, vaxade eller lackerade
ledningstyperna är på väg att försvinna. De
dominerande materialen är termoplasterna PVC,
polyeten och nylon.
PVC-isolerad förbindningstråd är nog
populärast. Beroende på halten mjukningsmedel kan
man få en PVC-isolation som är hård och
motståndskraftig mot intryckning eller en som är
mjuk och böjlig även vid rätt låg temperatur. En
mekanisk förstärkning av ledaren mot nötning
kan man få genom att spruta ett tunt lager av
nylon (polyamid) kring PVC-isoleringen. Man
erhåller härvid även ett förstärkt skydd mot
genomtryckning av ledaren, vilket är betydelsefullt
för ledare, som utsätts för tryck och
temperaturstegringar.
Bland olika termoplaster har nämligen nylon
en anmärkningsvärt hög formbeständighet i
värme. Ofta använder man för omsprutning
kvaliteten nylon 6 (polykaprolaktam).
Vattenabsorptionen för detta material är emellertid tämligen
hög. Ledare, som isolerats endast med nylon 6
får därför vanligen ej tillfredsställande
isolationsegenskaper i fuktigt klimat. Det finns
emellertid en annan nylonkvalitet8 med lägre
vattenabsorption och därmed relativt goda
isolationsegenskaper. Ledare, som isolerats med denna
kvalitet, kan man löda utan att först skala av
isoleringen. Nylonet smälter nämligen för
värmen från en normalt upphettad lödkolv och
hindrar ej tennet att fastna på tråden.
Till isolering av telefonsnören, dvs. ledare som
förbinder handmikrofonen med
telefonapparaten, kommer troligen textilmaterialet att få ge
vika för plast, förmodligen PVC.
Polyeten har bättre isolationsegenskaper än
PVC men sämre hållfasthet mot mekanisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
