Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 11 september 1956 - Nya metoder - Ammoniak och svavelsyra ur ammoniumsulfat, av SHl - Förädling av stenkol, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Oxidation av stenkol; Rt—Ri st järnventiler, S\—S,
skruvtransportörer, T temperaturregulator, Vj—Vß
automatiskt manövrerade regleringsventiler, F
strömningsregulator, P tryckregulator.
och vattenånga tas ut vid den övre reaktionszonens nedre
ända och går till en konventionell anläggning för
utvinning av ammoniak.
Den fasta fasen fortsätter till den undre reaktionszonen,
där den möts av en het gasström, som ger det värme som
behövs för sönderdelning av zinksulfatet. De frigjorda
svaveloxiderna tas ut vid den nedre zonens topp och leds
genom svavelsyra, där svaveltrioxid absorberas. Restgasen
leds genom en förvärmare till reaktorns botten. Inert gas
införs mellan de två zonerna för att de båda gasformiga
produktströmmarna inte skall blandas. Den fasta fasen
(zinkoxiden) rinner ut från reaktorns botten och
transporteras pneumatiskt till dess topp (J W Delaplaine & R F
McCullough i Chemical Engineering Progress nov. 1955
s. 499—503). SHl
Förädling av stenkol. I Storbritannien behandlar man
sekunda, gasrika stenkol i halvstora försöksanläggningar
för framställning av rökfria briketter för hushållsändamål.
Enligt en metod oxideras koksande ångkol med luft för
minskning av deras bakning. Man kan nämligen annars
inte koksa briketterna utan att de häftar samman.
Oxidationen kan utföras i roterugn, men man anser det mer
ekonomiskt att oxidera i fluidiserad bädd.
Den härvid använda apparaten (fig. 1) består av en
förvärmare, en reaktor, en kylare, två förbränningskammare
och en luftförvärmare. Het, inert gas och het, syrehaltig
gas erhålls genom förbränning av stadsgas i de båda
kamrarna. Den rätta luft-gasblandningen i brännarna uppnås
genom de automatiskt manövrerade tandemventilerna Vlt
V2, V3 och V*.
Torrt, finmalt kol matas genom den gastäta stjärnventilen
/?! in i förvärmaren med skruvtransportören Sv Kolpulvret
fluidiseras med het, inert gas vars temperatur automatiskt
regleras genom insläppning av kall luft i en kylslinga i
förbränningskammarens övre del. Pulvret passerar uppåt
genom förvärmaren och lämnar dennas övre del genom
ett överfallsrör. över en stjärnventil matas det in vid
reaktorkärlets botten med en skruvtransportör. Efter oxidation
vid 250—450°C passerar pulvret till kylaren från vars topp
det tas ut som produkt.
Oxidationsmetoden kan inte användas för mycket gasrika
kol. Dessa kan emellertid avgasas genom
lågtemperatur-koksning, och man har därför utarbetat ett sätt att
genomföra denna process i fluidiserad bädd, en metod som
anses mest lovande för tillämpning i stor skala. Medan
koksningen i ugn eller retort vanligen tar mer än 6 h, behöver
kolpulver i fluidiserad bädd bara 10—20 min uppehållstid
i reaktionskärlet för att bli koksat.
Den hittills byggda halvstora anläggningen, som avverkar
upp till 45 kg/h stenkol, består av en
förbränningskammare, ett reaktionskärl och en kylare (fig. 2). Kolpulvret
matas in i reaktorkärlet med en skruvtransportör och
fluidiseras med överhettad ånga. En med en stjärnventil
reglerad del av den i reaktorn erhållna halvkoksen
transporteras pneumatiskt genom en lyftledning till
förbränningskammaren där den fluidiseras med luft. Den
förbränns härvid delvis, och den heta återstoden rinner ned
till reaktorns botten där den avger det för koksningen
erforderliga värmet.
Det material, som kommer från förbränningskammaren,
är fullständigt koksat. Genom att det blandas med det
inkommande kolet hindras dettas sammanbakning under
koksningen. Bäddnivån i reaktorn regleras med ett
överfallsrör genom vilket kokspulvret kontinuerligt rinner ned
i kylaren där det fluidiseras med luft och kyls genom
duschning med vatten.
Det enligt de beskrivna metoderna erhållna oxiderade
eller koksade kolpulvret pressas till briketter med beck
som bindemedel. För att denna produkt skall bli rökfri
måste den koksas. På grund av briketternas ringa
värmeledningsförmåga är det synnerligen ogynnsamt att koksa
i ett utifrån värmt kärl, och man har därför utarbetat ett
förfarande vid vilket sand används som
värmeöverföringsmedium.
Den hittills utförda halvstora anläggningen (fig. 3) består
av en upphettare för sanden, ett koksningskärl, en sikt för
separering av sand och briketter samt en kylare för dessa.
Sanden fluidiseras med luft i upphettaren där den värms
genom förbränning av stadsgas. Den rinner genom ett
överfallsrör till koksningskärlets topp där den blandas
Fig. 2.
Låg-temperatur-koksning av
stenkol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
