Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 25 september 1956 - Byggen, berggrund och grundvatten, av Tor Hagerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 8. Topografiskt
mest framträdande
dalgångar av
sprick- och
förkastningstyp i
stockholmstrakten’.
tona att dit skulle det hydrostatiska trycket föra upp
vattnet om genomströmningen från omgivningen vore
fullständig. Orsaken till de torra partierna kan vara att
in-rinningen hämmas av ett lerskikt på bergyta.
Som exempel härpå kan nämnas att Lojo Kalkverk i
Finland bryter sten i en stor gruva under en närliggande
ler-täckt sjöbotten, varifrån för övrigt lera uppmuddras för
cementtillverkningen. Vid utsprängningen fanns risker att
brant stående öppna sprickor kunde föra ner sjövatten i
gruvan. För att konstatera huruvida leran på sjöbottnen
skulle hindra inrinning, borrade man diamantborrhål från
gruvan upp i sjöbottnen. Det visade sig då, att leran tätade
hålet tillräckligt.
Orsaken till torrt berg kan även vara täta eller
kapillär-vattenfyllda, finsprickiga partier samt ibland också
speciellt goda dräneringsförhållanden varigenom vattnet
sjunker till en lägre nivå. Vidare anser jag att luft kan
införas i berget med sjunkande kallt vatten.
Med schematiska skisser (fig. 9, 10 och 11) kan man
försöka tolka en del kända förhållanden vid urbergsgrundens
vattenföring. Den streckade konturen kring de torra
partierna i fig. 10 har jag kallat vattengränsen kring dessa;
vilket dock endast gäller gränsen mot det vanliga grund-
Öppet rör Sränqr rör Kapillär Öppna rör med avtappninq Behållare med
med luft konstant vattennivå
Fig. 9. Laboratorieförsök med kommunicerande rör,
visande grundvattennivån under olika förhållanden.
vattnet, ej mot det kapillära vattnet. På grund av den
vattenförande bottnen B:s utsträckning (fig. 11) kommer
samtliga fogar att föra vatten. Inrinning i ett bergrum kan
därför väntas utmed alla större sprickor.
Risken för urtappning av grundvattnet i en ås genom
berget i dennas omgivning är stor. Ett sådant fall förelåg
vid Bodås gruva där ca 3 000 1/min tillfälligtvis pumpades
ur berget under åsen till dess berget injekterades. För att
förstå vad som kan vara tillåtligt för åsens vattenföring
kan enligt Winqvist11 anföras att en ökning av
pumpning-en från 1 500 till 6 000 1/min sänker grundvattnet i den
stora Uppsalaåsens omgivning ca 2 m.
I stockholmstrakten har på flera håll skett urtappning av
en liknande storleksordning. Såsom inledningsvis berördes
har viktiga data erhållits vid borrning efter vatten i berg.
Bl.a. har Meier & Sund7 sammanställt ett omfattande
material varav framgår att medan vattentillgången vid borrning
är högst betydande i de yngre formationerna (kvartär och
även i sedimentbergarterna) är den i urberget väsentligt
lägre och uppgår där vanligtvis till endast något eller
några tusental liter per timme.
Vidare är spridningen av resultaten från borrningar i de
olika urbergsarterna avsevärd och detta gäller särskilt för
gnejsområdena. Vissa förkastningar visar sig starkt
vattenförande. Borrhål inpå förkastningar i Skåne och
Hälsingland har exempelvis gett en vattentillgång av
storleksordningen 20 000 1/h (ca 330 1/min) eller omkring sju gånger
så mycket som påborras i intilliggande urberg. Även i
stockholmsområdet har stora vattentillgångar anträffats
intill därvarande förkastningszoner.
Grundvattnet och modern bebyggelse
Vid modern byggnadsverksamhet, framför allt i tätorter,
är det ekonomiskt fördelaktigt att förlägga en stor del av
byggnadsvolymen under bergytan. Härvid måste man ge
byggnaden skydd mot inträngande vatten och se till att
grundvattenytans nivå bevaras.
Man kan nog säga att det konventionella sättet för tät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
