Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1956 - Automatisk räknetekniks möjligheter, av Howard Aiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
814
’ TEKNISK TIDSKRIFT
räkneteknik, där huvuddelen av
ansträngningarna har koncentrerats. Jag vill inte på något sätt
inskränka på detta arbete. Det är ställt utom allt
tvivel att vi med tiden måste frambringa mycket
större och kraftfullare maskiner för
vetenskapligt arbete.
Ett andra svar är att vi blivit fångade i vår
egen ambition att göra för mycket på en gång.
Vi har försökt gå till de vetenskapliga
laboratorierna där maskiner har utvecklats för lösning
av vetenskapliga problem och utan någon större
ändring på maskinerna använda dem för
bokföring, databehandling m.m. på samma sätt som
för vetenskapliga beräkningar.
Ett tredje skäl är att företagsledare och övriga
personer i ledande ställning som har ansvar för
administration och förvaltning inte till fullo har
förstått begränsningarna eller möjligheterna hos
automatisk räkneteknik. Resultatet har varit att
de svänger mellan två extrema uppfattningar när
de diskuterar automatisk databehandling,
antingen väntar de för mycket, mer än teknikerna
någonsin kan ge dem, eller också fordrar de så
litet att det knappast är något problem kvar.
Detta sista skäl fordrar en något närmare
granskning. I början av den industriella
revolutionen hade vi huvudsakligen två slag av män
inom industrin. Den ena typen kan
representeras med en hammare, dvs. handproduktion. Den
andra kan representeras med en penna, det
är räkenskapsföraren som representerar
databehandlingen.
Under de senaste 100 åren har vi ägnat mannen
med hammaren all den vetenskapliga granskning
och den tekniska skicklighet som vi haft. Vi har
utvecklat nya processer att arbeta med, nya
verktyg, nya slag av tillverkningar, nya medel
för tillverkningar, vi har höjt arbetarens
produktivitet mer än tusen gånger i de flesta
industrier genom att använda kraft, maskiner,
verktyg och instrument.
Men medan allt detta har pågått har
databehandlingen utvecklats endast på det sättet att
den numera är mera invecklad. Detta beror inte
endast på att vi har nya produkter och nya
verktyg och en mycket större handelsvolym och en
mycket större variation av varor utan också på
förbättrade sociala förhållanden.
När räkenskapsföraren för 100 år sedan skulle
räkna ut lönen för en arbetare hade han endast
att multiplicera antalet arbetstimmar med
timlönen. För närvarande beror timlönen på när på
dagen mannen arbetar, hur mycket han arbetar,
och var han arbetar. På hans lön skall göras
olika avdrag för vad han inköpt från företaget,
för räntor och amorteringar, för flera olika slag
av skatt, avgifter till fackföreningar m.m. Alla
dessa data måste nu behandlas för att man skall
få det enkla svaret på den enkla frågan: Hur stor
är arbetarens veckolön?
Databehandlingens rationalisering
Att databehandlingen blivit så eftersatt i
jämförelse med mekaniseringen inom industrin
beror på att man aldrig sökt höja den intellektuella
nivån hos de människor som arbetar inom detta
område. Kontorsföreståndare och ledare av stora
databehandlingsoperationer förstår sällan de
enkla verktyg som de arbetar med. De skriver
aldrig specifikationer för de slags maskiner som
kan ge dem hjälp, de bryr sig aldrig om att
fråga sig hur dessa maskiner arbetar. De synes
vara tillfredsställda med att vänta på att någon
annan skall utveckla maskiner och att sedan de
väl fått maskinerna, trycka på knappar och se
vad resultat detta ger.
En verkstadsförman i en stor verkstad som vill
ha en fräsmaskin vet exakt vad maskinen kan
uträtta och hur den arbetar. Han har själv
bidragit till utvecklingen av sådana maskiner och
ban har skrivit specifikationer så att tillverkaren
av maskinerna kan ge honom de bästa
verktygen. Han har en fullständig kontroll över de
verktyg med vilka han arbetar, och genom
användningen av dessa verktyg influerar han.
också i hög grad utvecklingen av framtida verktyg.
Det är inte överraskande att
databehandlingssystemen har blivit vildvuxna och att så litet om
ens någon logisk eller matematisk tankekraft
har använts för att utveckla även de största och
mest komplexa databehandlingssystemen.
Sådana databehandlingssystem som vi nu har
beskrivs i ord och de procedurer som skall
användas i stora företag samlas i stora volymer av
skrivna instruktioner. Detta beskrivande i ord
gör att jämförelser mellan systemen är svåra att
utföra. Det är svårt att upptäcka om ett system
är bättre än ett annat och i vilket hänseende och
i vilka detaljer.
Den bästa teknik som hittills utvecklats för att
beskriva databehandlingssystem kallas
flödesdiagram. Dessa diagram ritas med symboler,
vilka i allmänhet inte är definierade och som
förbinds med linjer, som betyder operationer
som man inte förstår. Det verkar när man
försöker sätta sig in i ett sådant system soin om
man försökte läsa ett språk utan lexikon. Det
bästa man kan göra är oftast att gå till
författaren och av honom få en förklaring i ord. Det
är inte överraskande mot denna bakgrund att
inan ofta finner dubbeloperationer och
överflödiga operationer. Ibland när jag studerat dessa
system har jag tänkt att det vore omöjligt att
producera en maskin som är så litet logisk som
ett sådant system.
I Chicago finns det ett gasverk. När man där
köper för en krona gas så får man egentligen
bara för 18 öre bränsle, 42 öre går åt för att
täcka räntor, amorteringar, skatter och
administration och utdelning. Återstående 40 öre är
bokföringskostnader. För 18 öre bränsle är na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
