Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H. 40. 30 oktober 1956
- Kursradiofyrar för sjöfarten, av DH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kursradiofyrar för sjöfarten
627.93 : 621.396.932.1
För angörande av hamnar eller för navigering i trånga
farleder i tjocka är kursradiofyrar dvs riktade radiofyrar
till stor nytta. I synnerhet för fiskebåtar och andra mindre
fartyg, där ofta styrning och navigering utföres av en
man och tydliga och direkta kursanvisningar fordras i
varje ögonblick har dessa fyrar visat sig värdefulla.
Mottagning av fyrsignalerna ombord fordrar endast en vanlig
radiomottagare och en tråd till en masttopp som antenn.
Den hittills vanliga kursradiofyren sänder morsebokstäver
såsom E, A eller F etc. på ena sidan av kurslinjen och
motsvarande komponentbokstäver T, N eller L etc. på den
andra sidan. I och med att man närmar sig kurslinjen,
sammansmälter dessa bokstäver till en enda lång signal,
fig. 1 t.v.
Antennsystemet för fyren är uppbyggt av två
ramantenner i rät vinkel mot varandra. Ena antennen,
kursantennen, är placerad i kurslinjens riktning och den andra i rät
vinkel däremot. Signalerna åstadkommes genom ändring
av fasförhållandet 0° eller 180°, mellan strömmarna i
ramantennerna, varigenom antennfälten omväxlande adderas
och subtraheras på båda sidor om kursen. Med lämplig
takt hos fasvridaren kan man härigenom åstadkomma att
fyren sänder t.ex. bokstaven A på ena sidan och bokstaven
N på andra sidan om kursen.
I kursriktningen finnes endast fältet från kursramen,
fig. 2. Detta fält är ostört av fasändringen i den
vinkelrätt mot sändningsriktningen stående ramen om
fasändringen sker på sådant sätt att strömmen i kursramen
förblir konstant, dvs. så att sändaren ej blir olika belastad
under fasomkastningen. Kursriktningens bredd α0, fig. 2,
bestämmes av förhållandet mellan de båda utsända fältens
styrka.
Ett nytt och förenklat system har utvecklats i Sverige.
Signalen i kurslinjen i det nya systemet är inte längre en
lång sammanhängande ton utan ett antal korta signaler
av lika längd och styrka, fig. 1 t.h. På ena sidan om
 |
| Fig. 1. Signaldiagram, t.v. för morsebokstäverna A—N, t.h. för den nya svenska kursradiofyren. |
|
| Fig. 2. Fältet från de två vinkelräta ramantennerna. |
|
Fig. 3. Principschema över fasvändaren och dennas
hopbyggnad med ramantennerna i det nya systemet; 1 är
90°-ram, 2 kursram, 3 fasvändare, 4 kursbreddsskiftare, 5 kompenseringskondensator för bredkurs, 6 balanseringskondensator, 7 balanseringsindikator. |
kurslinjen är tre på varandra följande signaler svaga och var
fjärde stark och på den andra sidan är tre på varandra
följande signaler starka och den fjärde svag.
På samma sätt som hos det äldre systemet fås vid vinkeln
α0, fig. 2, endast en signal på den ena sidan och endast tre
på den andra sidan av kursen. I det nya systemet kan
fasvändningen utföras antingen på kursantennen eller på
den däremot vinkelräta antennen och den sker under den
korta tysta perioden mellan signalerna, dvs. när det inte
finns någon ström i någon av antennerna. En enkel
[1]
[1] Referat av uppsats av F Fransson i Aga-Journal juli 1956 s. 29—36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jun 5 23:25:17 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0945.html
