Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 6 november 1956 - Elektromagnetism i kosmos, av Hannes Alfvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 oktober 1956
941
Elèktromagnetism i kosmos
Professor Hannes Alfvén, Stockholm
Låt oss göra en utflykt från den vanliga
elektrotekniken här på jorden till de elektriska
fenomenen i himmelen och i underjorden. Vår
kosmiska resa skall gå nerifrån och uppåt och vi
börjar därför i jordens innandömen, fig. 1.
Jorden
Inuti jorden finner vi en väldig elektrisk
generator som producerar det jordmagnetiska fältet.
Jordmagnetismen är väl det elektromagnetiska
fenomen inom geofysiken som man längst känt
till. Det har uppställts många olika teorier för
att förklara varför jorden är en jättemagnet, och
nästan lika många teorier har senare fått
förkastas.
Orsaken till jordmagnetismen kan inte vara
ferromagnetism bl.a. därför att jordens inre har
en mycket hög temperatur. Flera andra
fysikaliska effekter har framförts som förklaring
och man har t.o.m. uppställt nya naturlagar
enkom avsedda att förklara detta fenomen. Enligt
den förhärskande uppfattningen är
jordmagnetiska fältet alstrat av elektriska strömmar i
jordens flytande innandöme. Genom termisk
konvektion eller möjligen genom tidvattenseffekter
åstadkommes rörelser i jordens glödande och
flytande innandöme. Den kinetiska energin hos
dessa rörelser omvandlas till elektromagnetisk
energi. Hur den generator är beskaffad där
denna omvandling äger rum kan man inte säga med
någon större grad av säkerhet. Flera olika
modeller har föreslagits men vi vet ännu för litet om
hur jorden ser ut inuti för att kunna avgöra
vilken mekanism som alstrar det jordmagnetiska
fältet.
Om vi från jordens inre flyttar oss uppåt
genom bergarter och genom havsvatten med ganska
god ledningsförmåpa, så kommer vi, när vi
passerat jordytan in i ett område som från
elektromagnetisk synpunkt är ett kuriosum i
universum. Mellan jordytan och ca 80 km höjd har vi
en atmosfär som är en mycket god elektrisk
isolator. Detta tunna, isolerande skikt omkring
jorden återfinnes i några andra planeters lägre
atmosfärer, men är i universum som helhet
betraktat en helt extraordinär företeelse. De lägre
planetatmosfärerna är elektriska isolatorer men
Föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 2 mars 1956.
538.566 : 532.51
nästan hela det övriga universum är från
elektrisk synpunkt en mer eller mindre god elektrisk
ledare.
Det mest remarkabla elektriska fenomenet i
atmosfären är blixten. Den är ett rent
elektrostatiskt fenomen och förutsättningarna för
fenomen av detta slag finnes alltså endast i de lägre
planetatmosfärerna. Det är tänkbart att vissa
radiostörningar från Jupiter kan åstadkommas av
åskväder på denna planet men för övrigt
känner man inom den kosmiska fysiken inte något
fenomen av liknande slag. Ett annat remarkabelt
fenomen i den lägre jordatmosfären är
elektrotekniken. Dess utformning skulle ha blivit helt
annorlunda om den utvecklats under havets yta
eller något annat ledande område.
Om vi stiger mot högre rymder, når vi vid
hundra eller några hundra kilometers höjd
jonosfären, ett elektriskt ledande skikt, vars
betydelse är väl känt av varje radioingenjör, ja, t.o.m.
för varje radiolyssnare. Joniseringen av
jonosfären beror på flera olika strålningar som
kommer utifrån. Viktigast är den ultravioletta
solstrålningen, men även andra typer av strålning
bidrar till att åstadkomma jonisationen.
I jonosfären flyter starka elektriska strömmar.
Vid tidvattensrörelser i jonosfären inducerar det
Kosmisk strålning
Fig. 1. Elektromagnetiska fenomen inuti och omkring
jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
