Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 6 november 1956 - Böcker - Papper och Trä - TNC: 18. Ordproblem, av JW - Hänt inom tekniken - IVA:s högtidssammankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
966
TEKNISK TIDSKRIFT
Papper och Trä, den finländska tidskriften för
träför-ädlingsteknik, har utkommit med ett 124-sidigt
jubileumsnummer (1956 h. 9) med anledning av att 40 år förflutit
sedan Centrallaboratorium AB grundades. Denna
institution var ursprungligen avsedd att vara ett centralt
teknisk-kemiskt forskningslaboratorium för hela industrin, men
har småningom vuxit fram till ett centralt
forskningsinstitut för Finlands cellulosa-, slipmasse-, pappers- och
kartongindustri — det första i sitt slag i Norden. Chef för
institutet är professor Waldemar Jensen.
Författarna till jubileumshäftets nitton tekniska
uppsatser tillhör samtliga Centrallaboratoriets forskarstab.
TNC
18. Ordproblem
116. I sådana storhetsnamn som utgöres av
flerordster-mer eller sammansättningar är ordet "kraft" en ofta
brukad, kanske oftast missbrukad, huvudled. Den betydelse av
ordet kraft som det gäller att slå vakt om är kort uttryckt
denna: orsak till ändring äv en kropps hastighet eller
form. En icke önskvärd betydelse som dock av hävd måste
tolereras i viss utsträckning är: energi, eller ibland effekt.
Inom elektrotekniken förekommer storhetsnamnen
"elektromotorisk kraft" och "magnetomotorisk kraft"; den
förstnämnda storheten mätes t.ex. i voit, den andra t.ex.
i amperevarv. Den normkommitté inom Svenska
Elektriska Kommissionen som utarbetade normskriften SEN
2—1953 för storhets- och enhetsbeteckningar fann dessa
båda kraftnamn så oegentliga att de blev satta inom
parentes och placerade efter initialbenämningarna emk och
mmk.
Ytterligare en storhet har i SEN 2—1953 ett namn med
kraft som huvudled, nämligen "koercitivkraft", som har
dimensionen mmk/längd. Även detta namn är satt inom
parentes, men utan ersättningsterm. Nu föreslår en av
TNC:s rådgivare benämningen "koercitet". Koercitiv är
ett adjektiv; engelskan använder den kortare formen
coer-cive. Motsvarande substantiv bör av språkliga skäl skrivas
koercivitet, vilket ord TNC därför vill införa i diskussionen
i stället för det föreslagna. En sak som bör övervägas är
emellertid hur saken ställer sig ur internationell synvinkel.
Enligt IEC:s ordbok (1954) är storhetens namn på franska,
engelska och tyska: champ coercitif, coercive force,
Koer-zitivkraft. Hur som helst, kunde den svenska termen bli
koercivitet skulle bekymret med "kraft" i namnet på
denna storhet vara avlägsnat.
117. Alla svenskar har säkerligen i skolan fått lära sig
att långt m-ljud i slutet av ett ord skrives med endast ett
m, utom i de tre orden: damm, lamm och ramm.
Anledningen till att undantag gjorts i dessa tre fall är av rent
praktisk natur. Förväxling med orden dam, lam och ram,
med helt annan betydelse, måste undvikas.
Enligt vad en liten rundfrågning visat torde inte inånga
i skolan ha fått inpräntat hur m-ljudet skall stavas i ord
som är avledda av damm, lamin och ramm. Att verben
damma, lamma och ramma skall skrivas på detta sätt
vållar ingen tvekan; här följes den allmänna regeln att
långt m-ljud mellan två vokaler skall skrivas med två m.
Men hur är det med verbalsubstantiven dam(m)ning,
lam(m)ning och ram (m)ning? På denna fråga svaras olika.
Man behöver emellertid bara gå till Svenska Akademiens
ordlista för att finna att den officiella stavningen är:
dämning, lämning, ramning. Att regeln om två m inte utsträckts
till dessa ordformer beror väl på att ingen förväxlingsfara
synts föreligga.
I gjuterinomenklaturen förekommer emellertid sådana
termer som inramma, nedramma, i betydelsen stöta in,
stöta ned (sanden kring en modell), och stavar man då
i första fallet verbalsubstantivet "inramning" ligger risken
för förväxling med det vanliga ordet inramning, med långt a,
i öppen dag. (Även det enkla ordet ramning. med långt a,
förekommer; ramning av en farled innebär att med hjälp av
en på ett fartyg fäst ram kontrollera att farleden överallt
håller ett visst minimidjup.) TNC har med hänsyn till
förväxlingsfaran redan år 1944 i sin gjuteritekniska ordlista
TNC 5 rekommenderat stavsättet rammning, inrammning,
nedrammning osv. Fallet lam (m) ning har föga intresse i
teknikens språk, men däremot förekommer i tekniska
beskrivningar och anvisningar inte sällan substantivet
damm-ning i bl.a. sammansättningarna avdammning,
neddamm-ning — så gott som undantagslöst stavat på detta sätt. Av
konsekvensskäl har TNC inte anmärkt härpå, men det
skulle vara av intresse att av läsekretsen få höra hur man
i allmänhet ser på detta speciella stavningsproblem.
Brev med kommentarer, påpekanden och ev. uppslag bör
adresseras till: TNC, Västerås. JW
Hänt inom tekniken
IVA:s högtidssainmankomst.
Ingeniörsvetenskapsakademiens högtidssainniankomst hölls den 25 oktober 1956 i
Stockholm.
Efter hälsningsanförande av akademiens preses K-G
Ljungdahl parenterade W Borgqvist över de avlidna
ledamöterna Anders Lindblad, Yngve Simonsson, Sten
Westerberg och Oscar Hellman.
Människan i det moderna samhället var ämne för ett
föredrag av Torgny Segerstedt, som framhöll att
människans ställning i framtidens samhälle främst bestäms av
den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, hur de
tekniska resurserna utnyttjas samt de föreställningar man har
om vetenskapens och teknikens betydelse för samhället.
I berättelsen över akademiens verksamhet och den
teknisk-vetenskapliga forskningens utveckling framhöll
verkställande direktören bl.a. betydelsen av att kraftfulla
åtgärder vidtas mot vattenförstöring, luftförorening samt
industri- och trafikbuller. En betydande del av berättelsen
ägnades automatisering inom den svenska industrin,
varifrån en mängd exempel visades. Ett uppskattat inslag i
programmet var då nobelpristagaren dr Glenn Seaborg
över den nya transatlantiska telefonkabeln gav en kort
redogörelse över upptäckten av antiprotonen och
antineu-tronen.
Akademiens minnesmedalj hade präglats över Nils
Ericson, och i anslutning härtill gjorde Erik Upmark en
minnesteckning av denne store järnvägsbyggare.
Nils Ericson (1802—1870) och hans bror John (1803—
1889) blev kända vida i världen som framstående tekniker.
Ekonomiska svårigheter förde fadern som
bergsprängningsexpert till kanalarbetena mellan Vänern och Vättern
och sönerna som mycket unga men mycket begåvade
elever till kanalingenjörerna och vidare in även i Baltzar von
Plåtens bekantskapskrets.
Bröderna var olika, Jolin var obändigare, oroade ibland
omgivningen, hade mera stänk av geni. Hans väg till
England, .USA och berömmelse, för lokomotiv, propeller
och Monitor, förefaller följdriktig. Nils gick lugnt framåt,
var kunnig, noggrann, hade klar blick för det väsentliga
och det möjliga, psykologisk förmåga att fånga in
människor samt hade utpräglad elegans, såväl formellt som i
det yttre.
Nils Ericson blev 22 år gammal chef för en
kanalbygg-nadsstation i Östergötland och vid 26 år den avlidne Baltzar
von Plåtens efterträdare som chef för kanalens fullbordan.
Några år därefter blev han övermekanikus vid Trollhätte
kanalverk, en befattning som han lämnade först fyra år
före sin död. Fram till och med 1854 fullföljde han en
mängd betydande vattenbyggnadsarbeten och
undersökningar, kanaler i Sverige, Finland och Norge, sluss,
skepps-reparationsdockor, skeppsbrokaj och slussplan i
Stockholm, sjöregleringar, stadsplaner m.m. Han blev känd som
mannen som genomförde arbeten enligt plan, i tid, väl
och till förutberäknade kostnader. Primitiva penning- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
