Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 11 december 1956 - Dags för högertrafik? av T R Åm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1096
TEKNISK TIDSKRIFT
Dags för högertrafik?
Den propaganda mot införande av högertrafik
i Sverige, som bedrevs under tiden före den
rådgivande folkomröstningen, slog framförallt i två
avseenden. Det ena var skrämselpropagandan
kring det i och för sig svagt underbyggda
antagandet om ett ökat antal trafikolyckor vid och
närmast efter omläggningen. Det andra var
framhävandet av det avsevärda kapitalbehovet
och förbrukningen av pengar för omläggningen,
medel som kunde komma till bättre användning
i det rådande läget av investeringsbegränsningar
och överfull sysselsättning på arbetsmarknaden.
Radioreportaget kring valurnorna och
resultatet av omröstningen bekräftade slagkraften
hos dessa enkla och kortsiktiga argument.
Konservatismen i levnadsvanor och svenskens
alltjämt övervägande insulära inställning till de
internationella samlevnadsproblemen fick även sin
bekräftelse. Det synes också ha varit en utbredd
uppfattning att sedan man väl försuttit det ur
trafik- och kostnadssynpunkt gynnsamma
tillfället till en omläggning i början på 1940-talet
fick det hela nu skjutas på framtiden.
En ur trafik- och kostnadssynpunkt så
gynnsam tidpunkt för en omläggning som under eller
omedelbart efter krigsåren på 1940-talet torde
väl heller icke återkomma.
Dagens förhållanden på drivmedelsmarknaden
och de påtagliga riskerna för en ytterligare
skärpning den närmaste framtiden kan
emellertid skapa helt andra förutsättningar för en
trafikomläggning än de som bedömdes för ett år
sedan.
En väsentligt kraftigare åtstramning av
bensinransoneringen kan bli nödvändig. Varaktigheten
härav är vansklig att bedöma. Även vid en
fredlig avveckling av krisen i mellersta östern och
snabbt igångsatta röjnings- och
reparationsarbeten på Suezkanalen och oljeledningar kan dock
avsevärd tid förflyta innan oljeflödet till
Västeuropa ånyo får sin normala omfattning.
Dessvärre kan väl icke heller den nuvarande krisens
utlösning i mindre fredliga alternativ helt
avföras ur sannolikhetsbedömningen.
Hur som helst — en situation trafikmässigt
liknande beredskapsåren, med en betydande
minskning av fordonstrafiken på vägar och gator, kan
för Sveriges del mycket väl tänkas uppkomma
och för viss tid bestå. Ur
trafiksäkerhetssynpunkt och i organisatorisk-administrativt
hänseende skulle detta kunna ge nära nog samma
gynnsamma läge för en trafikomläggning som på
1940-talet. När det gäller kostnaderna har
utvecklingen obönhörligt lämnat 1940-talsnivån
främst på grund av de moderna och för
ombyggnad kostnadskrävande fordonstyper, som nu
undan för undan kommit till användning i
kollektivtrafiken. Även här inkommer dock i
drivmedelskrisens skugga ett tidigare icke väntat, på
sitt sätt gynnsamt moment.
Sysselsättningsmäs-sigt har redan de nuvarande restriktionerna
utlöst biverkningar som lätt kan växa till ett stort
arbetsmarknadsproblem för bilverkstäder och
närstående branscher. Här friställes kapacitet
som med fördel skulle kunna utnyttjas för
erforderliga vagnombyggnader.
I detta läge kan man inte bara säga sig att det
hade varit bra med ett principbeslut i riksdagen
för högertrafik med bemyndigande åt K.M:t att
vid lämplig tidpunkt genomföra övergången,
utan det är också befogat fråga om icke en
skyndsam omprövning av hela problemet nu
vore lämplig.
Tyvärr möter härvid ett flertal praktiska
problem, som även under här diskussionsvis gjorda
antaganden ter sig svårlösta. De huvudsakliga
kostnaderna för en övergång till högertrafik
hänför sig till ombyggnad av spårvagnar och
bussar. Som redan framhållits är de moderna
fordon som nu går i trafik av sådan typ att
ombyggnad från vänster till höger är mycket tids- och
kostnadskrävande — i varje fall om samma
perfektionskrav alltjämt reses som i de senast
gjorda utredningarna. Härtill kommer särskilda
driftsvårigheter genom kollektivtrafikens ökning
som följd av privatbilismens krympning. Frågan
är sålunda om tid och kapacitet kommer att
räcka för nödvändiga förberedelser till en relativt
snar omläggning. Stockholm är det stora
omläggningsproblemet. Här hade man tidigare
tänkt sig en koordination med den omdaning av
den kollektiva trafikapparaten, som följer med
färdigställandet av den genomgående
tunnelbanan, och en sådan vore väl alltjämt nödvändig
— åtskilliga andra problem att förtiga.
Frågan om Sveriges anpassning till
internationella vägtrafikregler är dock trots allt en så
betydelsefull fråga för framtiden, att de ändrade
förutsättningar för frågans bedömning, som nu
varslas, bör ge anledning till en snar
omprövning. Ingalunda är en sådan utveckling
önskvärd, men skulle den komma bör man
konstruktivt bereda sig att få ut även något gott av det
onda. T K Åm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
