Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 18 december 1956 - Stockholms flygplatsfråga och den tekniska utvecklingen, av Bo Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956 1105
Fig. 6. Bells VTOL-flygplan med vridbara reamotorer.
Fig. 7. En friflygande, fjärrstyrd reamotor för
experiment-ändamål, konstruerad av den franska firman SNECMA.
Luftfartyg med överljudhastighet låter sig i
princip särskilt väl kombineras med vertikal start och
landning genom direkt realyft. För
överljudflyg-ning fordras nämligen mycket starka och lätta
motorer, vilkas dragkraft kan behöva överstiga
flygplanets vikt, varmed grundförutsättningen
för realyft uppfylles.
STOL-utvecklingens konsekvenser
Det bör icke råda någon tvekan om att vi står
inför en revolution inom flygtekniken och
luftfarten — "STOL-åldern" — av än större
principiell och trafikekonomisk betydelse än
införandet av reaktionsdrift. Man bör nämligen
komma ihåg, att flygning hittills principiellt sett
har varit behäftad med en enda men en mycket
betydande nackdel: behovet av stort
markutrymme för start och landning.
Vad undanröjandet av denna väsentliga
nackdel kommer att betyda för luftfarten kräver
förvisso grundlig eftertanke och en god portion
fantasi, det sistnämnda med hänsyn till det
va-netänkande i fråga om flygplans start- och
landningsegenskaper, som hittills blivit ganska
grundmurat.
I huvudsak synes sju slutsatser kunna dras av
den kommande STOL-utv&klingen, varav en
kan sägas vara direkt, men dessvärre felaktig,
och sex är indirekta och därför måhända icke
omedelbart självklara.
En vanlig missuppfattning
Den direkta och mycket vanliga slutsats, som
brukar dras, är att utvecklingen av luftfartyg
med förmåga att starta och landa på mycket
liten plats innebär en "lösning" av
flygplatsproblemet. Nästan varje ny uppfinning på
kort-start-området — och sådana duggar ganska tätt nu
för tiden — slås i mera populära sammanhang
upp under rubriken "ny uppfinning löser
flygfältsproblemet!" Ett huvudsyfte med
försöksanstaltens för snart ett år sedan publicerade
rapport1 var att påvisa, att denna slutsats är
både felaktig och farlig. Detta följer av,
att det kommer att ta åtskillig tid, innan
särskilt de mera avancerade STOL-principerna fått
praktisk tillämpning,
att sedan så skett dessa STOL-flygplan
självfallet icke på en gång kan undantränga alla
flygplan av nu konventionella typer utan kommer
att successivt arbeta sig fram som ett
komplement till dessa typer,
att även flygplan med konventionella, fasta
vingar kommer att vidareutvecklas och att det
sålunda kommer att bli en stark konkurrens
mellan det yamla och det nya,
att långdistansflygplanen — den
flygplankategori, som kräver de längsta banorna — sist
kommer att i större utsträckning övergå till
kort-eller vertikalstartutförande, enär de är mest
Fig. 8. Schematisk illustration av flygplan enligt
strålklaff-principen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
