Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 2 - Skoläder, av Gunnar Gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid en annan apparat sträcks läderprovet
genom viktbelastning runt två rullar med mycket
liten diameter (fig. 3). Rullarna löper på
kullager i en fram- och återgående del av
apparaten varigenom provet utsätts för en konstant
dragning medan dess böjning växlar.
Påfrestningen på provet beror av viktbelastningen,
lädrets böjningsvinkel och rullarnas diameter.
Alla dessa faktorer påverkar hållfastheten i
mycket hög grad; i allmänhet råder linjära
samband mellan deras värden och antalet
bockningar till brott.
I en tredje apparat utsätts provet samtidigt för
en konstant och en växlande dragspänning. Ju
större spänningarna görs, desto större antal
provbitar brister under de tre timmar som
provet pågår. Varje provbit utsätts för 1 700
belastningsväxlingar per minut, dvs.
sammanlagt över 300 000 växlingar. De hela provbitarna
dragprovas, och minskningen av deras
brottgräns bestäms.
Vid prov av 11 olika läder i de båda
sistnämnda apparaterna erhölls inte samma
gradering av lädren. Det är därför troligt att man
inte mäter samma egenskaper i de båda
apparaterna eller att man bedömer resultaten efter
olika grunder.
Finishens beständighet
En skos ovanläder skall oftast ha en blank och
jämn yta, tålig för vatten, gnidning och
rep-ning. I skofabrikerna kan åtminstone vissa
delar av ovanlädret komma i beröring med
kemikalier, t.ex. acetonhaltiga lösningsmedel,
varför finishen helst bör vara beständig även mot
dem.
Vid Garverinäringens Forskningsinstitut
provas finishen i en apparat där en liten filtskiva
roterar mot läderprovet under ett visst tryck.
Genom att prova med torr filtskiva eller med
denna fuktad med vatten eller ett
lösnings-eller rengöringsmedel kan man avgöra
finishens hållbarhet och särskilt dess känslighet
för vissa kemikalier. Genom att tillföra vissa
mjuka slipmedel, såsom talk eller krita, kan
man också få en uppfattning om finishens
nötningshållfasthet.
L jusbeständighet
Ganska viktig för ovanläders utseende är dess
resistens mot solljus. Denna kan provas genom
bestrålning i dagsljus av ett läderprov
tillsammans med ett antal normalprover, vanligen
textilmaterial, med kända blekningsegenskaper.
Provet tar lång tid under den mörka årstiden
och ljusets spektrala sammansättning är inte
konstant.
Man kan emellertid som ljuskälla använda en
båglampa eller en kvartslampa, vilkas strålning
är konstant och rik på UV-strålning, som är
verksammast. Lampan behöver bara då och då
kalibreras med normalprov. Resultatet anges
vanligen som den tid provet måste bestrålas
för att en påvisbar ändring av dess färg eller
glans skall uppstå. Oftast utförs proven med 1,
2, 5, 10, 20 och 40 h bestrålning.
Kemiska egenskaper
Bland de viktigaste kemiska egenskaperna hos
läder är säkerligen dess halt av vattenlösliga
ämnen. Ju högre halten därav är, desto större
är risken för att saltutslag skall uppstå på
skorna när de blir blöta. Detta gäller särskilt
för sulläder. När sulan blir våt löses nämligen
de lösliga ämnena och vandrar upp i
ovanlädret där de stannar, vanligen i form av ett ljust
utslag ca 1 cm ovanför sulan.
Bottenläder bör emellertid ha en viss och inte
alltför låg halt av lösliga ämnen då det
härigenom blir mera resistent mot vatten. Å andra
sidan har bestämningar av nötningsvärdet
visat att detta avtar med stigande halt av lösliga
ämnen. Man måste därför i dag göra en
kompromiss, men när problemet att göra
bottenläder ogenomsläppligt för vatten fösts torde det
inte finnas lika stor anledning som nu att
lämna nämnvärd mängd lösliga ämnen kvar i
lädret.
Då nötningsvärdet är starkt beroende av
lä-dersubstanshalten och denna i sin tur av bl.a.
halten vattenlösliga ämnen, måste den senare
bestämmas mycket noga. Den i Sverige hittills
i samband med förtyngningsförordningen mest
använda metoden, är långsam — en analys tar
tre dagar — och den ger dåligt
reproducerbara resultat. Vid GFI har man därför studerat
flera andra metoder. De bästa resultaten har
härvid erhållits med en som alternativ
internationell metod angiven skakmetod för vilken
ingen invecklad apparatur behövs.
En annan metod, vid vilken läder och vatten
blandas intimt i en fruktmixer under 5 min.,
är utan jämförelse snabbast och ger bara
obetydligt sämre reproducerbarhet än
skakmetoden som tar 5 h längre tid. I en ny torkugn
(Jamet-ugn) bör man kunna sluttorka de på
vattenbad indunstade proven på 10—15 min
varigenom hela analysen enligt snabbmetoden
kan göras på 3,5—4 h.
Vanligen bestäms också lädrets pH och halt
av fria starka syror. Ett alltför surt läder har
nämligen benägenhet att bli sprött, särskilt om
det innehåller fria starka syror. Måttet på dessa
är ökningen av pH vid tiofaldig utspädning.
Buffrade svaga syrors pH ändras härvid inte
alls, fria svaga syrors pH ändras med ca 0,5,
medan starka syrors ökas med ca 1,0.
Vanligen växer pH för vegetabilgarvat bottenläder
med 0,6—0,7. Kromovanläder innehåller
mycket litet men huvudsakligen fria starka syror
varför ändringen i pH vanligen blir mycket
nära 1,0.
En annan egenskap av viss betydelse är
lädrets fetthalt och fettets fördelning över dess
tvärsnitt. Fetthalten får nämligen inte vara för
låg i lädrets mittskikt då detta minskar dess
böjningshållfasthet. Vid bestämning av
fetthalten spaltas lädret i tunna skikt med maskin
varefter fettet löses ut, vanligen med
petroleumeter. På senare tid har man dock börjat
använda mera väldefinierade lösningsmedel,
t.ex. metylenklorid.
fi TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
