Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 2 - Skoläder, av Gunnar Gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Bockningsapparat med rullar ("flex-tension
machine").
lädret får lufttorka. Man uppnår på detta sätt
en ganska väsentlig minskning av
vattengenom-släppligheten utan avsevärd minskning av
ventilationsförmågan. I USA görs försök med
impregnering av sulläder med butylgummi (Tekn.
T. 1951 s. 1014; 1956 s. 234).
Ju mindre genomsläppligt för vatten lädret
görs, desto viktigare blir det att den färdiga
skon inte släpper igenom vatten vid sömmarna.
Det finns numera apparater för provning av
hela skor, med vilka man kan undersöka hur
länge det dröjer tills vatten tränger in i dem.
Ventilationsförmåga
Läders ventilationsförmåga är dess
genomsläpplighet för luft och vattenånga. Den är av
största betydelse för fotklimatet. Luftens
passage genom läder är en ren diffusionsprocess.
Den hastighet varmed luften sipprar genom
bestäms av skillnaden i tryck på lädrets båda
sidor, kappillärernas diameter och längd; den
sistnämnda beror i stort sett på lädrets
tjocklek.
Läders luftgenomsläpplighet bestäms vid GFI
med en Gurley-densometer (fig. 1) i vilken en
viss volym luft under ett lågt och mycket nära
konstant övertryck pressas genom lädret. Den
tid, luftvolymen behöver för att passera,
räknas om till ett visst normaltryck och en viss
storlek hos genomströmningsytan.
Enligt senaste rön är vattenångans passage
genom läder också en diffusionsprocess.
Undersökningar vid GFI visar att det finns ett
ganska intimt samband mellan
genomsläppligheten för luft och vattenånga. Den senare
bestäms vid GFI tills vidare med Herfeld-burkar
på vilka läderproven placeras som lock.
Burkarna, som innehåller destillerat vatten, sätts
sedan in i en exsickator med ett effektivt
torkmedel, varigenom den relativa fuktigheten på
lädrets båda sidor blir 100 och 0 %.
Mot denna provningsmetod kan invändas att
lädret inte är i rörelse och att det råder samma
temperatur på dess båda sidor. I praktiken är
nämligen lädret nästan alltid i rörelse och
temperaturen är 25—30°C på en skos insida och
kanske bara 0—20° C på dess utsida. Det stöter
emellertid på stora praktiska svårigheter att
realisera dessa betingelser i en
laboratorieapparat.
Finish-skiktet påverkar sannolikt lädrets
ventilationsförmåga betydligt. Särskilt tycks finish
av akrylattyp och liknande göra ovanläder
ganska lufttätt, medan
vattenånggenomsläpplig-heten kan vara ganska hög. Inte ens några
tusental bockningar av sådant läder synes räcka
för ökning av dess luftgenomsläpplighet i
nämnvärd grad. Amerikanska undersökningar
visar också att gasers diffusionshastighet
genom plasthinnor är mycket liten varför även
ett mycket tunt plastskikt bör minska läders
ventilationsförmåga högst väsentligt.
Lyckligtvis synes plasthinnorna huvudsakligen hindra
passagen av luft och endast i mindre
omfattning passagen av vattenånga, vilken senare är
av mycket större betydelse för komforten än
den förra.
Svettbeständighet
Normal fotsvett består av 99 % vatten och
1 % lösta ämnen varav 80 % natriumklorid,
10 % mjölksyra, 5 % karbamid och 5 % andra
ämnen. Mjölksyran och karbamiden tycks vara
farligast för bindsulan i skor.
Kromläder avgarvas av laktatjoner som bildas
när pH höjs över 7,5 genom enzymatisk
spaltning av karbamiden i ammoniak och koldioxid.
Härigenom sjunker lädrets krymptemperatur,
och det blir hårt och sprött vid upprepad
fukt-ning och torkning även vid måttligt hög
temperatur.
Vegetabilgarvat läder påverkas obetydligt av
mjölksyra och laktatjoner, men det kan bli
avgarvat av karbamid varvid det blir hårt och
sprött samt mörkt i färgen.
Ovanläders veckning
När ovanlädret i skor spricker sker detta
vanligen i de veck som uppstår ovanför fotens
tå-leder. Orsaken härtill är att lädret utsätts för
upprepade påkänningar i form av böjning,
dragning, hoptryckning m.m. i denna del av
skon, som dessutom är starkt utsatt för fotsvett.
Då lädrets förmåga att uthärda påkänningar
av den nämnda typen är av största betydelse
för skornas hållbarhet och utseende, har man
försökt bygga apparater för bestämning av den
och utreda vilka faktorer som betingar lädrets
hållbarhet i detta fall.
För studium av lädrets sprickning vid böjning
kan man använda en apparat, bestående av en
undre, fast klämma och en övre klämma som
pendlar kring en axel (fig. 2). Provstycket sätts
fast i klämmorna utan spänning så att dess övre
hälft bildar ett konkavt och dess undre hälft ett
konvext veck. När den övre klämman svänger
nedåt och åt vänster förlängs det övre vecket
på det undres bekostnad. Övergången från
konvext till konkavt veck och tillbaka till konvext
veck växlar oupphörligt, och antalet böjningar
registreras.
Man har iakttagit att sprickor vanligen börjar
inuti lädret där vecket är skarpast. Härvid
uppstår ett litet hålrum som efter någon tid
fylls med lösa läderpartiklar. Håligheten
förstoras, och till slut brister provet.
Orsaken till sprickbildningen anses främst
vara låg fetthalt i lädrets mittskikt, men även
sammanklistring av fiberknippen med
främmande ämnen, såsom salter och icke bundna
vegetabiliska garvämnen, minskar lädrets
hållfasthet.
fi TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
