Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 2 - Andras erfarenheter - Tryckluftsbrytare efter modell oljebrytare, av FÖ - Arsenik i potatis, av SHl - Ferroresonans hos spänningstransformatorer, av P-G Edblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Tryck-luftsbrytdon i
släckläge.
da tryckluftsbrytare. Brytdonen är placerade inuti
tanken vilken tjänstgör som tryckluftsbehållare.
Tryckluften förbättrar kylningen av kontakterna.
Temperaturstegringen vid 14 at ö blir endast
omkring hälften av temperaturstegringen vid
atmosfärtryck.
En utföringsform liar standardgenomföringar
vilka är kopplade till de två brytdonen, fig. 1, med
böjliga kopplingar. Brytdonen är fästade i
trycktankens botten och flamdämpare och blåsventiler
sitter i nedre ändan av brytdonen under tanken.
Utrymmet under tanken är slutet och innehåller
även blåsventilernas förventiler. Den från
blåsventilerna kommande luften går ut genom galler med
fjädrande spjälor i väggen under tanken.
Då samtliga spänningsförande delar på brytdonen
sitter inne i tryckluftstanken kan tryckluftens höga
isolationsförmåga utnyttjas och full isolation vid
öppen brytare erhållas genom att dyskontakten
göres rörlig och får röra sig en lämplig distans från
brytkontakten, varefter vid fullbordad brytning
brytkontakten rör sig uppåt så att tillräckligt
isola-tionsavstånd erhålles.
Manöverutrustningen är utförd så, att kontakterna
stannar i öppet läge även sedan blåsventilerna
stängt. Brytaren fordrar därför ingen extra
isola-tionssträcka eller seriefrånskiljare i öppet läge.
Varje pol har fullständig manöverutrustning varför
någon mekanisk sammankoppling av polerna ej
fordras.
Brytarens arbetstryck är 14—17,5 atö och den
har utförts för 115 kV och 138 kV, 1 200 A med
brytförmågan 3 500 alternativt 5 000 MVA samt en
funktionstid av fem perioder vid 60 Hz. Tanken
rymmer tillräckligt med luft för fyra
brytaropera-tioner.
Emedan samtliga isolationsytor i luftvägarna
befinner sig i tryckluften, uppstår ej någon
kondensation på dessa, varför den vid tryckluftsbrytare
vanliga anordningen för genomsläppning av
torkluft kan undvaras. Brytdonen är elektriskt
seriekopplade men pneumatiskt parallellkopplade, varav
följer att ljusbågsenergin i ett brytställe ej kan
påverka luftströmmen i det andra brytstället.
Spänningsfördelningen mellan brytställena utjämnas
genom kondensatorbelägg i brytdonens isolationsrör.
Brytdonen kan tas ut genom ett manhål på tanken,
och byte av kontakter tar omkring 20 min per pol
för två man (Electrical Engineering 1956 h. 5 s.
446—450; Westinghouse Engineer 1956 h. 1 s. 20
—21). FÖ
Arsenik i potatis
För att bekämpa vissa sjukdomar hos potatis har
man på senare tid i allt större omfattning dödat
blasten några veckor före potatisupptagningen.
Härvid används lösningar av organiska eller oorganiska
ämnen. Bland de senare används mest svavelsyra,
natriumklorat och natriumarsenit.
Vid Statens Institut för Folkhälsan har man
bestämt halten arsenik i potatis, vars blast behandlats
med natriumarsenit, och har därvid för en sort,
odlad på sandjord, funnit arsenikhalter på 0,18—
0,28 mg/kg, medan obesprutad potatis från samma
odling höll 0,02—0,03 mg/kg. I ett annat fall
ökades arsenikhalten dock bara från spår till 0,02
mg/kg genom besprutningen.
I den svenska livsmedelslagen anges ingen övre,
tillåten gräns för livsmedels arsenikhalt; i USA har
den satts till 2 mg/kg, men den föreslås sänkt till
1,4 mg/kg; i Storbritannien tillåts bara 1 mg/kg.
Trots att de funna arsenikhalterna hos svensk
potatis är låga bör arsenikhaltiga blastdödningsmedel
inte användas för potatis, som utgör en väsentlig
del av kosten, förrän metodens oskadlighet fullt
klarlagts (E Sihlbom i Sveriges Utsädesförenings
Tidskrift 1956 s. 119—121). SHl
Ferroresonans
hos spänningstransformatorer
När spänningstransformatorer är anslutna till
trefasnät med fri nollpunkt, uppträder under vissa
omständigheter onormala nollpunktsspänningar i nätet,
vilka kan ge upphov till obefogad
jordfelsindike-ring eller skada spänningstransformatorerna.
Fenomenet orsakas av spännings transformatorernas
krökta magnetiseringskurva och brukar därför
kallas ferroresonans.
Det är svårt att generellt ånge, när risk för
ferroresonans föreligger eftersom även nätspänningen är
av betydelse, men som en grov tumregel gäller för
normala spänningstransformatorer med
omsättningen / 0,11 / 0,11 Tr
en —— / r / —— k\ , att risk för ferroresonans
före-1/3/1/3/ 3
ligger om nätets friledningslängd i km är mindre än
4 200/Un där Un är nätspänningen.
Ferroresonans förhindras, om tillräcklig resistiv
belastning är ansluten till nättransformatorns
delta-kopplade lindning. Ett lämpligt värde på
belastningen kan utprovas på följande sätt. En voltmeter
och ett variabelt motstånd anslutes till den
delta-kopplade lindningen. Ferroresonansen framkallas
genom inkoppling av nätet. Eftersom den
uppträder slumpartat fordras ofta ett flertal inkopplingar.
Ferroresonansen yttrar sig som ett utslag på
voltmetern, som plötsligt försvinner om motståndets
resistans successivt minskas. Den resistans, som då
är inkopplad är tillräcklig för att förhindra
ferroresonans. En resistans på 60 ohm (märkeffekt 200
W) är i regel tillräcklig. Vid valet av resistans måste
givetvis tillses att den ökade resistiva belastningen
på spänningstransformatorerna icke stör till dessa
anslutna reläers funktion (Sune Rusck i Aseas
Tidning 1956 h. 7—8 s. 120—122). P-G Edblad
fi TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
