Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 2 - Olja som råvara för svensk stadsgas? av Clas Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olja som råvara
för svensk stadsgas!
Direktör Claes Lindgren, Stockholm
662.765.4 : 662.764
Utvecklingen inom gasindustrin runt om i
världen har allt sedan senaste världskriget
kännetecknats av en starkt ökad efterfrågan på
gas, vilket medfört en stegrad gasproduktion
och en omfattande exploatering av
naturgas-fyndigheter. De länder, soin ej haft
tillräckliga naturgasreserver, har därvid som råvara
i första hand använt för gas- och
koksframställning hittills lämpliga kolsorter, men
brytningen av dessa i Europa synes ej helt kunna
hålla jämna steg med efterfrågan.
Inom de ledande europeiska gasindustrierna
har bl.a. därför igångsatts ett omfattande
forskningsarbete för att få fram
produktionsmetoder som bygger på andra råvaror. Detta
forskningsarbete har lett till en rad nya metoder,
som nu på allvar börjar utnyttjas i helstor
skala i Europa men som ännu ej har tillämpats
i Sverige. Utvecklingen på bränslemarknaden
gör emellertid, att frågan blir alltmera aktuell
även här, särskilt som man nu börjar kunna
skapa sig en uppfattning om för- och
nackdelarna, allt eftersom metoderna trampar ut
barnskorna.
Råvaran vid produktion av gas och koks
enligt hittills i Sverige använda metoder är en
blandning av goda gas- och kokskol.
Forskningsarbetet i Europa har emellertid lett till
att man i en del europeiska länder under de
senaste åren har börjat använda icke eller
svagt koksande kol med mycket gott resultat.
De hittills uppförda anläggningarna, som i
allmänhet ligger i närheten av
kolbrytningsplatsen, är dock av sådan storleksordning och
karaktär, att de för närvarande ej synes lämpa
sig för svenska förhållanden. Vidare har man
fått fram vissa metoder för totalförgasning av
mindre goda kol med luft eller syrgas och ett
par anläggningar är sedan några år i drift i
helstor skala. Hittills har man emellertid ställt
sig relativt skeptisk till att uppföra sådana
anläggningar i Sverige främst på grund av
relativt höga anläggningskostnader.
Stadsgas ur petroleum
Förutom stenkol kan man tänka sig andra
primära former av energi för omvandling till
Föredrag vid IVA:s oljeförgasningskonferens den 30 oktober
1956.
gas. Därvid ligger det mycket nära till hands
att välja råolja eller någon av dess fraktioner,
eftersom oljan och stenkolet företer en hel
del likartade egenskaper ur gasverkens
synpunkt. Det har därför utvecklats olika
processer med petroleumprodukter som råvara. Även
om t.ex. amerikanerna tillverkade gas i viss
omfattning ur olja redan på 1930-talet, har det
emellertid först under de senaste fem åren
blivit någon verklig fart på oljeförgasningen, tack
vare det intensiva arbete som nedlagts och
fortfarande nedlägges av gasindustrin, enskilda
apparattillverkare och oljeindustrin i Europa.
Förutom olika flytande fraktioner ur råoljan
lämpar sig även naturgas samt
propan-butan-gas som råvara för stadsgasframställning. I
samband med utvinningen av råolja erhålles
i allmänhet mycket stora kvantiteter naturgas,
av vilken stora delar brännes upp i facklor
till ingen nytta. Det finns därför relativt långt
komna planer på tillvaratagande av denna
naturgas genom bl.a. nedkylning till vätska för
underlättande av dess transport. Fortfarande
är emellertid många tekniska och ekonomiska
problem olösta och det kommer troligtvis att
dröja åtskilliga år till innan den till ca
— 160°C djupfrysta naturgasen kan lossas i
europeiska hamnar.
Propan-butangas erhålles både vid oljefälten
och vid oljeraffinaderierna. Även denna gas
kan med fördel transporteras i flytande
tillstånd antingen under tryck eller vid
atmosfärtryck. Man behöver emellertid ej gå ner
så långt i temperatur som naturgasen utan det
räcker med ca —40° C för att få den flytande
vid vanligt lufttryck. Det är troligt att den
förbrukning av propan-butangas som redan nu
kraftigt ökar från år till år snart kan komma
att mångdubblas i Sverige. Både naturgasen
och propan-butangasen måste emellertid
krac-kas, om man skall få fram en gas med samma
värmevärde och förbränningsegenskaper som
den konventionella stadsgasen, och detta kan
ske i anläggningar som i princip är
uppbyggda på samma sätt som
oljeförgasningsanlägg-ningarna.
Det finns i dag ett stort antal kända
oljeför-gasningsmetoder utarbetade i bl.a.
Storbritannien, Frankrike och Tyskland men jag avser
ej att beskriva de enskilda metoderna utan
skall i stället lämna en kort skildring av den
fi TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
