Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 3 - Nödutsprångsdon i krigsflygplan, av Olle Ekstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Det nya
svenska
attackflygplanet A32
Lansen är
utrustat mecl en
katapultstol där [-utskjutnings-förloppet-]
{+utskjutnings-
förloppet+} till
stor del
automatiserats.
Fig. 3.
Fallskärmens öppningsfas under
uthopp med
katapultstol från ett
flygplan som
rullar på
marken enligt
engelska prov med
levande
försöksperson.
ning som uppstår vid utsprång under hög fart
på grund av stol-förar-paketets stora
aerodynamiska motstånd jämfört med dess massa.
Redan vid Mach-talet 1 på låg höjd uppnår
retardationen större värden än den mänskliga
organismen kan tänkas uthärda. Retardationens
storlek beror mycket på från vilken sida
stolpaketet blir anblåst, fig. 4. Man vet att stolen
tumlar kraftigt, varför retardationen i
banrikt-ningen varierar hastigt mellan
ytterlighetsvärden, något som inte gör det bela mera
uthärdligt. Tumlandet är en vinkelrörelse med hög
och hastigt varierande vinkelhastighet. Denna
ger i kroppsdelar som ligger långt från tyngd-
punkten, t.ex. huvudet, upphov till stora
masskrafter, dels från vinkelaccelerationerna och
dels från de med vinkelhastigheten
sammanhängande centripetalaccelarationerna som båda
dessutom överlagras retardationen i flygbanans
riktning.
Några åtgärder av avgörande betydelse för att
klara detta retardationsproblem kan icke göras
på en katapultstol av normalt utförande. En
ökning av dess massa ger givetvis en
förbättring, men ökad vikt är alltför dyrbar i ett
flygplan för att man skall vilja barlasta stolen med
bly. Den enda acceptabla vägen är att flytta
över viss nödvändig utrustning från flygplanet
till stolen.
Mycket kan emellertid icke vinnas förrän
stolens ytterdimensioner börjar växa och
därigenom växer också luftkrafterna vid
exponerandet av stolen i luftströmmen. Lösningen på
detta problem kräver en radikal förändring
av nödutsprångsanordningarna.
Vad tål människan?
Inför retardationsproblemen har i Amerika en
omfattande flygmedicinsk provverksamhet och
forskning bedrivits. Retardationsproblemet är
akut inte endast i samband med nödutsprång
vid hög fart utan också i samband med
krasch-landningar (Tekn. T. 1956 s. 461).
De modernaste och mest utförliga proven är
de som utförts av John Stäpp vid Holloman Air
Development Center i USA. En raketsläde som
löper på räls accelereras med hjälp av ett antal
krutraketer till hög fart — överljudfart är
möjligt att uppnå — varefter den bromsas
med olika grader av retardation under vilken
försöksobjektets reaktioner registreras. Prov
och mätningar har gjorts både med dockor,
försöksdjur och människor. Normvärden på
motståndskraften hos olika provobjekt mot
re-tardationer i olika riktningar har publicerats
efter proven, tabell 1.
Här är att märka att skadeverkningarna av
retardation inte enbart är beroende av
retardationens storlek utan i lika hög grad beroende
av tidsgradienten vid retardationstillväxten.
Vid ett prov har t.ex. försökspersoner utsatts
för g-tal på 45 med en tillväxtgradient i ø-tal
på 500 per sekund, utan att några skador
uppstått, medan samma försöksperson efter (/-talet
40 med gradienten 1 400 per sekund fick
kraftiga chockskador som satt i flera dagar.
Retardationstillväxten när katapultstolen vid
ett aktuellt utsprång exponeras i fartvinden
låter sig tyvärr svårligen beräknas.
Retarda-tionsskadorna är dessutom starkt beroende av
den tid under vilken retardationen verkar, samt
givetvis av masskrafternas riktning genom
kroppen. Proven visar att människokroppen
mycket väl tål retardationer motsvarande <?-tal
på 40 och mera under förutsättning att
kraftriktningen är gynnsam och tiden kort, mindre
än 0,1 s. Om masskrafterna får verka under
längre tid, upp till 0,5 s, uppstår oftast inre
utgjutningar av kroppsvätskor, medan vid ännu
/00 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
