Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 3 - Nödutsprångsdon i krigsflygplan, av Olle Ekstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
statreglerade fallskärmar leder emellertid detta
icke till omedelbar öppning om höjden är
större än ett visst förutbestämt värde, vanligen
3 000 m. Denna höjdspärr på fallskärmen är
anordnad för att föraren icke skall bli
hängande i skärmen med låg fallhastighet på höjder
där syrebristen och den låga temperaturen kan
vara fatala. Dessutom är chocken när
fallskärmen slår ut och tar luft avsevärt större på
högre höjder (fig. 1).
En fallskärmsutlösning, som på 3 000 m höjd
ger en chock med ^-talet 8, ger på 12 000 m
höjd ø-talet 33. Den kraftiga utlösningschocken
kan medföra skador på hopparen och, vad
värre är, den kan också sköra fallskärmen.
Det har alltid varit ett problem att rädda sig
genom fallskärmshopp i nödsituationer på låg
höjd, under ca 200 m. Det åtgår nämligen en
viss tid, dvs. fallhöjd, för föraren att dra i
utlösningshandtaget, samt för skärmen att dras
ut av fartvinden och slå ut och fyllas med luft.
Den engelska firman Martin Baker har nyligen
utvecklat en katapultstol speciellt anpassad för
detta besvärliga problem. Stolen medger
utsprång från flygplan som befinner sig på
marken under förutsättning att de har viss
minimi-hastighet framåt. De olika faserna under ett
sådant utsprång är helt automatiserade och
förlöper enligt följande.
Under utskjutningen ges stolen en sådan
utgångshastighet att den stiger till ca 30 m höjd.
Omedelbart efter frigöringen från flygplanet
lossnar stolen från föraren och en liten
brorns-skärm utvecklas. Denna drar med hjälp av
fartvinden ut förarens fallskärm som slår ut fullt
på ca 10 m höjd på väg nedåt i kastparabeln.
Anordningen har provats t.o.m. med en levande
försöksperson, som med lyckligt resultat lät
sig skjutas ut ur ett flygplan som rullade på
marken med en fart av ca 200 km/h, fig. 3.
En katapultstol försedd med mer eller mindre
av den automatik och utrustning som
beskrivits är vad som i dag installeras i
flygplantyper på serieproduktionsstadiet, fig. 2.
Nya problem
Om flyghastigheten på låg höjd drivs upp emot
och över ljushastigheten, ca 1 200 km/h, blir
luftkrafterna på en vid denna fart utskjuten
förare, så stora att katapultstol av gängse
modell ej ger tillräckligt skydd.
En svårighet som uppträder redan vid 900—
1 000 km/h är att om hopparen inte håller sina
armar och ben hårt i ett bestämt läge blåser
dessa iväg av det enorma strömtrycket (vid
Mach-talet 1 på markhöjd 7 200 kp/nr), varvid
ledskador och brott är sannolika. Svaret på
detta är att nya utvecklingar av katapultstolen
förses med mekaniska fixeringsanordningar
för hopparens extremiteter.
En mycket vanlig händelse vid nödutsprång
vid högre farter är att hjälmen eller flyghuvan
och syrgasmasken blåser bort från huvudet.
Detta är fatalt vid utlopp på höjder där
syrgas-andning fordras. Dessutom blir ansiktet oskyd-
Höjd Lufttemperatur Utlösningschock
m °C ff-tal
0 + 15 8
3 000 — 5 9
6 000 — 25 10
9 000 — 45 14
12 000 — 55 33
Fig. 1. Falltid vid fall skärmsöppning på olika
höjder; över 6 000 m risk för för frysning och syrebrist,
över 9 000 m stor utlösningschock.
dat mot fartvinden, som är mycket kall, på
10 km höjd —50°C. Förfrysning är då
sannolik.
Botemedlet mot detta är att hjälmar och
masker utföres med bättre
fastspänningsanord-ningar. I och med införande av övertrycksdräkt
med trycktät hjälm i flygplan som skall
operera på höjder över 14 000 m, erhålles
samtidigt en utrustning som sitter bättre fast på
huvudet. Det ansiktsskydd i form av en
tyggardin som för närvarande användes på praktiskt
taget alla europeiska typer av katapultstolar
ger icke ensamt tillräckligt skydd vid högsta
underljudfart.
Vid flygning på höjder över 3 500 m, börjar
bristen på syre i den allt tunnare luften att
påverka människans sinnesfunktioner. För att
kompensera denna syrebrist tillför man syrgas
till besättningens inandningsluft i ökande
mängd med höjden. På 10 000 m höjd andas
man 100 % syrgas. Om höjden överstiger
12 000 m är det inte längre tillräckligt att
tillföra lungorna ren syrgas av samma tryck som
i omgivande atmosfären då syrgasens
partialtryck i lungan blir för lågt för att tillräcklig
syreupptagning i blodet skall ske. För att
människan skall kunna överleva längre vistelse vid
låga tryck motsvarande höjder över 12 000 m
måste övertrycksandning eller tryckdräkt
användas. Vid nödutsprång på höjder över ca
14 000 m måste därför katapultstolen vara
försedd med tillräckligt syrgasförråd för att hålla
tryckdräkten aktiverad under nedstigningen.
Det allvarligaste och mest svårbemästrade
problemet vid användande av katapultstol är
dock den kraftiga retardation i flygbanans rikt-
/00 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
