Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 6 - Utbyggnadsplan för svensk TV, av Björn Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tabell 3. Televisionsverksamhetens anspråk på statsbudgeten i Mkr. under olika budgetår
enligt verksamhetsalternativ 3 D
1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64
Anslagsbehov, brutto ................................15,10 16,93 18,66 18,41 21,55 18,87 18,03
Licensinkomster, inlevererade till
statsverket ........................................................2.26 6,22 10.67 15.98 22,43 29.68 37,05
Medelsanspråk, netto ................................12.84 10,71 7,99 2,43 —0.88 — 10.81 —19,02
granskat tidigare framförda argument mot
kommersiella TV-programinslag, innehållande
reklam för varor ocli tjänster. Därvid har man
funnit att invändningarna i stort sett kommer
att sakna fog, om den kommersiella
televisionen anförtros samma företag som svarar för
den ideella televisionen, dvs. Radiotjänst.
Vidare skall bl.a. kommersiella programinslag
framföras skilda från ideella program, och
Radiotjänst skall få befogenhet att refusera
sådana programförslag, som står i strid med den
ideella televisionens huvudsyften, nämligen att
tjäna samhällets, kulturens, folkbildningens ocli
hemmens intressen.
Den kommersiella televisionens ekonomiska
betydelse har belysts med ett exempel. Man
räknar med budgetåret 1959/60 ocli att
Radiotjänst då producerar ideella program 14 h/
vecka samt att 93 700 apparatinnehavare
betalar licens. Tre alternativ till kommersiella
programtider antas, nämligen 2, 4 och 6 h/vecka,
för vilka annonsörerna betalar ett
kostnadspålägg på 40 %. Annonsörernas utgifter skulle
sammanlagt bli 2,8, 5,4 och 8 Mkr/år, vilka
belopp understiger vad som tidigare nämnts som
gräns för reklamintressenternas möjlighet att
engagera sig i televisionen. Televisionsrörelsen
kommer å andra sidan att tillföras vinster på
1,25, 2,42 och 3,48 Mkr, vilka belopp kan
användas på olika sätt för att stimulera
verksamheten och därmed licenstillväxten. Ett icke
obetydligt värde kan för övrigt ligga i den ökade
programtiden.
Remissbehandling
Sedan TV-utredningen avlämnat sitt
betänkande till kommunikationsministern den 21 nov.
1956, utsändes detta på remiss till ett begränsat
antal statliga och privata organisationer.
Riks-räkenskapsverket hade att yttra sig i frågor av
anslags- och bokföringsteknisk natur.
Radiotjänst, Telestyrelsen, Näringslivets TV-kommitté
och Svenska Radioindustriföreningen skulle ej
upptaga frågan om kommersiell TV. De fyra
sistnämnda organisationerna har alla i det
stora hela tillstyrkt utredningens förslag till
utbyggnad av distributionsnätet. Av
Telestyrelsens skrivelse framgår, att TV-stamlinjen
Stockholm—Göteborg—Malmö låter sig infogas i
styrelsens mera långsiktiga planer på en
permanent radiolänklinje för även telefoni och
telegrafi, vilken skulle kunna få samma
sträckning. Därigenom skulle stationsplatser och
radioutrustningar senare kunna utnyttjas i den
permanenta anläggningen, medan provisoriska
torn och byggnader ersattes. Radiotjänst
erinrar om vikten av att stamlinjen färdigställes till
våren 1958, då ett par internationella
idrottsevenemang skall äga rum i Sverige. Svenska
Radioindustriföreningen framhåller de relativt
små investeringsbeloppen i det planerade
distributionsnätet. Genomsnittligt fordras under
femårsperioden ej större årliga anslag än som
under innevarande budgetår avsatts för
träd-radioutbyggnad. I likhet med Telestyrelsen
understryker Radioindustriföreningen
önskvärdheten av en fastlagd utbyggnadsplan för
TV-nätet.
Beträffande den för programproduktionen
förordade planen D framhålles allmänt dess
karaktär av utpräglat minimialternativ. Endast
det ansträngda ekonomiska läget motiverar en
så långsam programutveckling, vilken kan
innebära risker beträffande publikintresset och
därmed licensinkomsterna.
Radioindustriföreningen önskar, att för budgetåret 1957/58
också de inflytande licensinkomsterna får
användas för programproduktionen.
I fråga om den kommersiella televisionen har
endast Näringslivets TV-kommitté yttrat sig.
Man hyser betänkligheter mot att låta samma
företag handha kommersiella och idella
program och rekommenderar ett fristående
företag för de kommersiella programinslagen.
Därigenom anses dessa kunna utformas på ett sätt,
som gagnar både programköpare och publik.
Radiotjänst kan anförtros kommersiell
TV-verk-samhet endast på försök och om ett neutralt
programråd inrättas. Detta programråd skulle
dra upp allmänna riktlinjer för de
kommersiella programinslagens innehåll och
kontrollera dessa riktlinjers efterlevnad.
Remissinstanserna synes sålunda ha
accepterat utredningens tekniska och ekonomiska
förslag. Däremot har i statsverkspropositionen för
1957/58 visserligen föreslagna medel till
teknisk utrustning medtagits, men anslaget för
programproduktionen nedskurits. Man får
hoppas att den kommande, särskilda
TV-proposi-tionen blir gynnsammare i detta avseende.
Endast med tillräckliga programresurser kan
televisionen bli till nytta och glädje för svenska
folket. Då kan televisionen dessutom innebära
ett viktigt arbetsobjekt för svensk teleteknisk
företagsamhet. Inför elektronikens,
automatiseringen och militärteknikens snabba
utveckling behöver landets radiotekniska resurser på
alla sätt stärkas. Utomlands har televisionen
visat sig bidra härtill.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
