- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
109

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 6 - Elektroniska analogimaskiner, av Bengt Jiewertz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroniska
analogimaskiner

Tekn. lic. Bengt Jieivertz, Linköping

Fig. 1. Större [-analogimaskin-anläggning.-]
{+analogimaskin-
anläggning.+} På
båda sidor om
kontrollpanelen
framför
operatören två
kopplingsbord, ovanför honom
ko-efficientpoten-tiometrar (Electronic x4ssoc/-ates).

Den elektroniska analogimaskinen, fig. 1 och 2,
har funnit stor användning vid lösandet av de
differentialekvationer som beskriver
egenskaperna hos ett fysikaliskt system. Maskinerna
har speciellt använts inom flygindustrin för
problem i samband med flygplan och robotar.
Men även andra industrier börjar använda
analogimaskiner för att lösa problem i samband
med processreglering, värmeledningsproblem,
vibrationsanalys, stabilitetsproblem etc.

Förstärkare och noggrannhet

Analogimaskinens viktigaste räkneelement,
förstärkaren, karakteriseras av extremt hög
förstärkning och liten drift. I maskiner avsedda
för beräkningar i verklig tid användes
likspänningsförstärkare, där nollpunktsdriften
korrigeras med vibratorstabilisering, fig. 3. En
sådan förstärkares utspänning skall vara noll,
då inspänningen är noll. En avvikelse hos
ut-spänningen från noll ger en spänning på rör
galler. Denna gallersignal sönderhackas
av vibratorn C, förstärks i
växelspänningsförstärkaren VB och V6, likriktas och inmatas på
Vjis andra galler så att driften på
förstärkarens utgång motverkas. I en del anläggningar
sker denna stabilisering i en central
stabiliseringskrets, som cykliskt går igenom och
stabiliserar ett större antal förstärkare en efter en.

Den öppna likspänningsförstärkningen är
produkten av likspänningsdelens och
växelspänningsdelens förstärkning, totalt ca 10®.
Denna förstärkning faller till 105 (lika med

681.142

likspänningsdelens förstärkning) vid en
frekvens hos insignalen av omkring 1 Hz. För att
minska nollpunktsdriften, när förstärkaren
används som integrator, har gallerströmmen i
första röret reducerats genom att detta rör
matas med halv nominell glödspänning.

Man anger en analogimaskins noggrannhet
genom att referera till noggrannheten hos varje
räkneelement. Det är nödvändigt att hålla
felen i räkneelementen så låga som möjligt, då det
totala felet vid en beräkning, förutom beroende
på problemets natur, sammansättes av de
enskilda elementens fel. För närvarande är 0,01 %>
den högsta noggrannhet, som kan erhållas,
högre noggrannhet kan troligen endast
åstadkommas genom att införa sifferräkneteknik.
En återkopplad likspänningsförstärkare med
motstånden R1 — R.,, fig. 3, håller denna
noggrannhet i amplitud upp till en högsta
räkne-frekvens av 100 Hz. Vid denna frekvens är
fasfelet i förstärkaren ca 0,01°. Förutom litet
amplitud- och fasfel är bl.a. låg brusspänning
och tillräcklig uteffekt önskvärda egenskaper
hos en förstärkare, tabell 1.

För olinjära enheter såsom multiplikatorer
och funktionsgivare kan man ej erhålla en
noggrannhet av 0,01 % och dessa enheter
begränsar därför den totala räknenoggrannhet, som
kan erhållas.

Multiplikatorer

I servomultiplikatorn erhålles produkten av
två variabler med hjälp av två potentiometrar,
kopplade till samma axel och styrda av en
servodriven motor över en växel. Över den
första potentiometern ligger en konstant
spänning. Servoförstärkaren mäter skillnaden
mellan potentiometerns utspänning och
x-varia-beln och styr genom motorn löparens läge så
att utspänningen blir proportionell mot
x-va-riabeln. Till den andra potentiometern matas
[/-variabeln och på dess löpare erhålles då en
spänning proportionell mot produkten x y.

Multiplikatorn är vanligen utförd med flera
potentiometrar på samma axel, så att
produkten av flera variabler erhålles. Noggrannheten

TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:54:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free