Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 6 - TNC: 3. Kraftenheten 1 kilopond, 1 kp, av JW - Debatt: Mottryckskraft och atomenergi, av P H Margen och Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tnc
3. Kraftenheten 1 kilopond, 1 kp
Det är nu 12 år sedan representanter för Kungl.
Vetenskapsakademien, Ingeniörsvetenskapsakademien,
Kungl. Tekniska Högskolan, Chalmers Tekniska
Högskola, Kungl. Skolöverstyrelsen, Kungl.
Överstyrelsen för Yrkesutbildning, Statens
Provningsanstalt, Svenska Teknologföreningen och Kungl.
Mynt- och Justeringsverket efter två
diskussionssammanträden enades om benämningen 1 kilopond
och beteckningen 1 kp för den kraftenhet som
svarar mot tyngden av massenheten 1 kilogram,
närmare bestämt dess tyngd på en plats där
tyngdkraftens acceleration g är 9,80665 m/s2.
Denna överenskommelse, som innebar att man tog
avstånd från användandet av "kilogram" som namn
på kraftenheten, ledde till efterföljd i skolornas
läroböcker, i Teknisk Tidskrift och många andra
publikationer. Helt har den dock inte slagit igenom,
särskilt inte i fråga om hållfasthetsuppgifter, där
man väl oftast ännu får se t.ex. kg/cm2 i st.f. kp/cnr.
Anledningen till att man på sina håll tvekat att
övergå till kilopond är tvåfaldig — här bortses från
så banala orsaker som oföretagsamhet och brist
på känsla för vad saken gäller. Man har dels
avvaktat internationell användning av enheten i fråga,
och dels har man räknat med att användningen i
varje fall skulle bli kortvarig eftersom en ny
internationell kraftenhet, 1 newton, med säkerhet är att
vänta.
Diskussionen olika länder emellan rörande den
mot tyngden av massenheten 1 kilogram svarande
kraftenheten har nu stabiliserats därhän, att man
avser en verklig enhet svarande mot g = 9,80665
m/s2, icke en lokal enhet som är beroende av ortens
{7-värde. Härom råder fullständig internationell
enighet. Däremot har man inte enats om namnet,
utom i ett viktigt hänseende: det får icke i strid
mot meterkonventionen vara 1 kilogram rätt och
slätt. I vissa länder, däribland Tyskland och
Österrike, säger man 1 kilopond, i Frankrike tycks man
i stället ha fastnat för 1 kilogramme-poids eller 1
kilogramine-force, och i andra länder återigen har
man föredragit någon annan benämning
innehållande "kilogram". Beteckningen har i
överensstämmelse med namnvalet blivit 1 kp. 1 kgf eller en
beteckning bildad av kg med extra markering av något
slag (kg’, kg*, kG...). Att namnet i olika länder
blivit olika behöver inte bekymra oss alltför
mycket; vi har ju andra måttenheter med olika
nationella benämningar, t.ex. 1 timme, 1 heure, 1 hour,
1 Stunde... Att kraftenhetens beteckning inte är
lika överallt är tråkigare (1 timme betecknas ju
internationellt 1 h). Viktigast för vår praktiska
bedömning av läget är emellertid att vi uppenbarligen
inte kan hoppas på någon ytterligare internationell
likriktning, varför de svenskar som väntat på en
sådan inte har anledning att uppsk juta sitt
avgörande i fråga om 1 kilopond.
Den nya kraftenheten 1 newton tillhör
mksa-syste-met och är definierad som den kraft som ger
massan 1 kg en acceleration av 1 m/s2. Systemets grund-
enheter fastställdes inom den internationella
meterkonventionens ram av den 10:e allmänna
konferensen i Paris år 1954. och då fastställdes också
beteckningen 1 N för den redan förut antagna
enheten 1 newton. Fastän denna alltså redan är
anlagen måste man räkna med att den till
tyngdkraften anslutna enheten 1 kilopond under avsevärd tid
framåt kommer att användas jämsides med den nya
enheten. De som i väntan på att 1 newton belt skulle
ersätta 1 kilopond dröjt i 12 år med att vidtaga
någon ändring, har att emotse kanske lika många
år till innan behovet av 1 kilopond bortfaller, och
att så länge fortsätta med missbruket av "kilogram"
kan inte vara försvarligt. JW
debatt
Mottryckskraft och atomenergi
I sitt debattinlägg (Tekn. T. 1956 s. 1094) påstår
Ragnar Liljeblad, att mottryckskraft i samband med
värmedistribution från atomreaktorer varken i dag
eller i framtiden lönar sig, att Farsta-reaktorn
använder fel kylmedel och att den innebär en omväg
i utvecklingen mot stora atomkraftverk. Det kan
vara av intresse att diskutera dessa synpunkter.
Vad beträffar lönsamhetskalkylen för framtida
mottrycksverk har Liljeblad antagit, att byggandet
av ett mottryckskraftverk måste kompenseras
genom en motsvarande minskning i storleken av ett
kondenseringskraftverk, dvs. att man därigenom är
tvungen att använda ett mindre stort och därför
mindre ekonomiskt aggregat i ett atomkraftverk
byggt för kondenseringsdrift. Detta antagande har
redan kritiserats av kraftverksexperter vid en debatt
i Svenska Teknologföreningen och motsvarar
tydligen inte verkligheten. Kondenseringsenhetens
storlek bedöms bl.a. med hänsyn till kravet på storleken
av reservaggregat för hela landet och skulle således
vara densamma för båda alternativen, dvs.
byggandet av ett antal mottryckskraftverk måste
kompenseras genom minskning av antalet
kondenseringskraftverk och ej genom minskning av dessas storlek.
På grund av alt kostnaden per kWh elenergi från
stora atomkraftverk med tungt vatten-reaktorer
varierar approximativt med (effekt)"0,23, betyder
enbart denna ändring i förutsättningarna, att den
av Liljeblad beräknade förlusten av 17 °/o för
mottryckskraft borde förändras till en vinst av
(1,0/0,75 —1.17)/1.17 = 14 %>. Jag vill dock
understryka, att beräkningsfel i kostnaderna för framtida
atomkraftverk kan bli betydligt större än den här
diskuterade kostnadsskillnaden mellan +17 %> och
— 14 »/o, varför det vore lika felaktigt att ur dessa
14 °/o dra slutsatser för den framtida ekonomin av
mottryckskraft som att göra det ur Liljeblads
kalkyl. Läget synes dock under alla förhållanden vara
gynnsammare än vad som framkommer, om man
använder sig av Liljeblads förutsättningar, bl.a. med
hänsyn till de olika konstanter som använts vid
kostnadsberäkningarna. I inlägget diskuteras främst
relativt små anläggningar. För större anläggningar,
som kan vara aktuellt i storstäder, eller för anlägg-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
