Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 6 - Debatt: Mottryckskraft och atomenergi, av P H Margen och Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar med högre utnyttjningstid, vilka kan
användas i pappers- och cellulosaindustrin, är
förutsättningarna för alstring av ekonomisk mottryckskraft
dock särskilt gynnsamma.
Följande förenklade lönsamhetsberäkning (som
genomsnitt under anläggningens livstid) har gjorts för
mottryckskraft från Farsta-reaktorn med
tillsatsenergi genom återkylning. Den extra
kapitalkostnaden för en 15 MW mottrycksanläggning har,
inberäknat första bränslechargen, uppskattats till 12,5
Mkr. Med 10 °/o per år för ränta, amortering, skötsel
och drift blir motsvarande kostnad 1,25 Mkr/år.
Den totala bränslekostnaden vid kraftvärmeverket
in ed 4 000 h/år mottrycksdrift och 1 000 h/år
åter-kylningsdrift blir
5 000 h/år -210 kr/kg • 96 000 kW värme
24-3 000 kWh/kg
vilket ger 1,40 Mkr/år, där bränslepriset 210 kr/kg
representerar antagen skillnad mellan
världsmarknadspriset på zirkoniumkapslade uranelement och
värdet av återkommet plutonium.
För ett rent värmeverk får man följande
bränslekostnad (varvid räknats med ett lägre
nettobränslepris på grund av det billigare kapslingsmaterialet)
4 000 h/år • 160 kr/kg • 79 000 kW värme
24-3 000 kWh/kg
vilket ger 0,70 Mkr/år.
Den extra bränslekostnaden blir alltså 0,70 Mkr/år
och den totala årliga kostnaden 1,25 + 0,70 = 1,95
Mkr/år. Energiproduktionen blir 15 000 • 5 000 =
75 • 106 kWh/år och kostnaden för elenergin 1,95-
100 : 75 = 2,6 öre/kWh. Räknar man med 100 kr.
högre nettobränsleelementpris än vad som tidigare
antagits blir kostnaden 2,9 öre/kWh.
Beräkningen antyder, att om vissa konstanter,
såsom bränslekostnad och utbränning, uppskattats
riktigt, skall det genomsnittliga elkraftpriset från
denna anläggning vara konkurrenskraftigt med
vattenkraftpriset under anläggningens livstid.
Siffrorna gäller för en jämförelse med en ren
värmereaktor som också använder U02 som bränsle, varför
tungt vatten- och U02-mängderna skiljer sig
oväsentligt för de båda alternativen. Reaktorn kompletteras
i båda fallen med oljeeldade pannor för
spetsbelastning.
Det borde också nämnas, att Liljeblad medgivit,
att mottryckskraft från oljeeldade anläggningar ofta
är ekonomiskt lönande. Han påstår dock, att läget
vid atombränsle är annorlunda, bl.a. därför att
atombränsle är billigare än oljebränsle. Denna
synpunkt synes vara felaktig. Lägre bränslekostnader
betyder naturligtvis, att de extra
bränslekostnaderna för alstring av mottryckskraft blir mindre med
atombränsle än med olja. Vidare kan ett
atomkraftvärmeverk alstra tillsatselkraft med
konden-seringsdrift till en mycket lägre bränslekostnad än
ett oljeeldat kraftvärmeverk.
Valet av tungt vatten som kylmedel för
Farstareaktorn i stället för gas eller flytande metall har
kritiserats i inlägget ur den synpunkten, att
"temperaturfallet" ocli därmed den termiska
verkningsgraden blir för låg. Farsta-anläggningens
verkningsgrad beräknad på den till nätet levererade elkraften
(dvs. efter avdrag av eget elkraftbehov) är 15 °/o
med mottrycksdrift och 24 °/o med eventuell
kon-denseringsdrift om en kondenseringsturbin
installeras. Detta kan jämföras med ca 25 °/o
verkningsgrad beräknad för de tre stora
kondenseringskraft-verk med gaskylda reaktorer som nu skall byggas
i England samtidigt med Farsta-reaktorn.
Farstaverkets verkningsgrad ligger alltså inte så dåligt till
i jämförelse med nuvarande konstruktioner för
gas-kylda reaktorer, trots gasens höga
utloppstemperatur. Orsaken härtill är, att man i de flesta gaskylda
reaktorer strävar efter stort temperaturfall i gasen
(alltså låg inloppstemperatur och därmed
försämrad verkningsgrad) för att kompensera det låga
specifika värmet per volymenhet hos gasen.
Gaskylda reaktorer har naturligtvis stora
möjligheter att förbättra verkningsgraden, när
materialteknologin förbättrats. Farsta är dock endast en
prototypanläggning, och högre verkningsgrad är
motiverad i framtiden, när zirkoniumpriserna
sjunker och vissa ändringar i konstruktionen kan
till-lämpas i och med stigande erfarenhet.
Verkningsgraden 30 o/o med kondenseringsdrift är möjlig med
Farsta-reaktorns materialteknologi, som kan
till-lämpas på olika reaktorkonstruktioner som
använder lätt eller tungt vatten i flytande eller kokande
form som kylmedium. Väsentligt högre
verkningsgrad än 30 °/o skulle kunna realiseras, om t.ex.
zir-koniumlegeringar med korrosionsbeständighet mot
högtemperaturånga utvecklas.
Det finns naturligtvis många faktorer som är lika
viktiga som verkningsgraden vid bedömning av
valet av kylmedium, t.ex. inverkan på storleken av
reaktorn, värmeväxlare och kompressorer, på
bränslets utbränning (som kan vara temperaturberoende)
etc., och i dessa avseenden utgör en tungt
vatten-kvid reaktor en gynnsam lösning.
Vad beträffar den framtida utvecklingen visar
beräkningarna, att ett flertal relativt enkla
reaktor-typer borde kunna leverera kraft till framtida
vattenkraftpriser, om man bygger dem med verkligt
stor eleffekt, t.ex. 300 MW. Utvecklingen i Sverige
borde därför drivas i en riktning som tillåter
byggandet av sådana stora kraftverk under åren 1965—
1970. Vad beträffar valet av reaktortyp till dessa
kraftverk så ligger Farsta-reaktorn ur
materialsynpunkt på utvecklingslinjen till flera lovande typer
för sådana stora kraftverk, även om man i dag
inte kan utesluta även andra alternativa linjer.
Innan avgörande träffas om reaktortyp för det
första 100 MW atomkraftverket, måste givetvis en
utredning göras med uppskattning av den framtida
ekonomin för de olika reaktortyperna enligt senaste
beräkningsunderlag. P H Margen
Till en.början vill jag konstatera att Margen citerat
mig felaktigt. Jag liar aldrig sagt, att
värmedistribu-tion i förening med mottryckskraft vid atomenergi
varken nu eller i framtiden kommer att löna sig.
Vad jag sagt är att mottryckskraft ej lönar sig vid
vattenkyld reaktor som i Farsta-förslaget. Jag
citerar från mitt tidigare inlägg: "Förutsättningarna
gäller ett mottrycksverk med vattenkyld reaktor
som Farsta-verket" samt: "överhuvudtaget kommer
mottryckskraften i ett vida gynnsammare
ekonomiskt läge i kombination med gaskyld reaktor."
Jag har påpekat att någon övre teknisk gräns för
atomkraftverk knappast finnes, i varje fall ej
under 500 MW eleffekt, och att det alltså blir
ekonomiska ocli drifttekniska hänsyn, kostnader för
kraftöverföringar m.m. som kommer att bestämma
storleken. Om nu för ett visst konsumtionsområde
10 °/o större eleffekt i allmänhet fordras därför att
rena värmeverk och ej mottrycksverk kommer till
användning för värmedistribution, så är det väl
ganska klart att detta ekonomiskt motiverar större
kondenskraftstationer. Vi kan ju göra
tankeexperimentet att elkraftkonsumtionen fördubblas; skulle
detta ej heller motivera större stationer? Att
kraftverksexperter skulle avvisa ett sådant resonemang
får stå för Margens egen räkning.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
