Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 8 - Eldningsolja, av Gösta Bahnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eldningsolja
Civilingenjör Gösta Bahnö, Stockholm
Råoljans sammansättning varierar med olika
oljekällor och oljan brukar i allmänhet indelas
i paraffinbasoljor och naftenbasoljor. De förra
innehåller övervägande paraffiner, de senare
har hög halt av naftener.
Endast en mindre del av den brännolja som
erhålles vid destillation av råoljan brukar
direkt saluföras som dieselolja för användning
i mindre dieselmotorer (bussar, lastbilar o.d.).
Enär marknadsbehovet av bensin är mycket
stort, går en stor del av brännoljan vidare till
krackning vid vilken de större molekylerna i
brännoljan sönderdelas till mindre. Vid
krackningen erhålles förutom bensin även olika slag
av eldningsoljor.
Beroende på raffineringsförfarandet, fig. 1,
kan eldningsoljor indelas i:
destillat, som kan vara antingen
direktdestil-lat ("straight-run") erhållna vid destillering
av råoljan, eller en blandning av
direktdestil-lat och krackningsdestillat,
en blandning av destillat och återstodsolja,
återstodsolja, den tjocka bottenfraktion som
fås vid destillation av råolja eller
kracknings-produkter.
Kvaliteten på återstodsoljorna beror på
råoljans ursprungliga sammansättning och hur
den destillerats. Återstoden från
naftenbasoljor har i allmänhet en lägre
stelningstem-peratur och högre viskositet än återstoden
från paraffinbasoljor. Återstoden från
krack-ningsprodukter är ofta något tyngre än åter-
Fig. i. Raffinering av råolja.
662.753 : 662.94
stöden från råolja och har högre kalorimetriskt
värmevärde. I praktiken har det emellertid ur
servissynpunkt för oljebrännarna ingen större
betydelse om en eldningsolja består av
krac-kade produkter eller av produkter erhållna
vid destillation av råolja. De förra är
aromat-rikare än de senare. Aromatrika oljor ger
flamma med lägre temperatur, varför
förbränningsekonomin vid i övrigt lika förhållanden
kan bli sämre än vid paraffinbasoljor.
Då vi numera normalt får största delen av
våra eldningsoljor ur paraffinbasolja från
Mellersta Östern (före Suezkrisen ca 70 %), kan
det i det här sammanhanget vara av intresse
att konstatera, att ur förbränningsssynpunkt
erhålles mera rök- osh sotavsättningar med
olja innehållande aromater och naftener.
Återstodsolja erhållen vid destillation av råolja
från Mellersta Östern innehåller i regel ej mera
än 3—4 % aromater.
Viskositet
För att underlätta handeln med olika
oljekvaliteter har i Sverige utarbetats normer (tabell
1), varvid man indelat eldningsoljorna i sex
typer betecknade Ef (eldningsfotogen) och
fem egentliga eldningsoljor, betecknade Eo 1—
Eo 5. Normerna överensstämmer i stort sett
med motsvarande amerikanska ASTM D396
48 T.
Eldningsfotogenen är en destillerad olja
(100 % direktdestillat), avsedd i huvudsak för
förångningsbrännare. Eldningsolja Eo 1 är en
destillerad olja (100 % direktdestillat, 100 %
destillat från katalytisk krackning eller
blandning av dessa) för husuppvärmning vid
användning av mindre brännare. Eo 2 kan vara
100 % direktdestillat, en blandning av
direkt-och krackningsdestillat eller en blandning av
destillat och återstod. Denna olja används vid
ej alltför små brännare utan
förvärmnings-anordningar.
Eo 3 är normalt en blandning av destillat och
återstod och är avsedd för brännare försedd
med förvärmare. Eo 4 och Eo 5 är även
blandningar av destillat och återstod men med stör-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
