Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 9 - Nya metoder - Tidskomprimerande kinematografi, av SHl - Mätning av tjockleken hos ett tunt metallskikt, av J-R Törnquist - Andras erfarenheter - Ett bergras i Kemano-tunneln, av G Lbg - Produktionsplanering inom rysk kraftverksindustri, av Lr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sekund), tar den 4 min mot 1 h för en vanlig film.
Man kan givetvis också studera filmen bild för bild.
Utrustningen består av en 16 mm filmkamera med
stativ och en elektrisk utiösningsapparat som kan
ställas in för 3—3 600 bilder per timme. Kameran
har en filmkassett för 30 m film och arbetar efter
igångsättningen automatiskt under en förutbestämd
tid eller så länge filmen räcker. Utrustningen, med
projektor för visning med variabel hastighet, kostar
ca 3 000 $ (enl. E.I. du Pont de Nemours). SHl
Mätning av tjockleken
hos ett tunt metallskikt
Metoden att mäta ett tunt metallskikts tjocklek
genom bestämning av virvelströmsförlusterna är icke
förstörande och kan anpassas till direktvisande
instrument, som är enkla att hantera. Den lämpar sig
för mätningar på ledande skikt över ledande eller
oledande underlag samt oledande skikt över
ledande underlag.
Då ett elektriskt ledande material utsätts för ett
varierande magnetfält, t.ex. från en spole
genom-fluten av växelström, induceras virvelströmmar i
ledaren. Dessa virvelströmmar alstrar i sin tur ett
magnetfält med sådan riktning, att det ursprungliga
fältet motverkas. Detta innebär en extra belastning
ekvivalent med en ändring av spolens
impedansförhållanden varvid spolens Q-värde, dvs. förhållandet
mellan spolens reaktans och resistans, minskar med
ökade virvelströmsförluster. Denna ändring av
spolens impedans kan indikeras på ett visarinstrument.
Placeras spolen tätt intill olika plattor av samma
material men med olika tjocklek finner man, att
Q-värdet minskar med ökande tjocklek hos plattan
upp till en viss tjocklek benämnd
inträngningsdjupet T,
-M.l/
V7 V
Q
M-Qcu
där / är frekvensen hos växelströmmen genom
spolen (Hz), é?/£cu kvoten mellan resistiviteten för
materialet i den ledande plattan och resistiviteten för
koppar och /u permeabiliteten för materialet i den
ledande plattan.
Inträngningsdjupet varierar också med materialet,
tabell 1.
Mätfrekvens bör väljas så att T blir större än den
väntade skikttjockleken. Ett tunt skikt kräver en
högre frekvens än ett tjockare. För de flesta
mätningar har det visat sig tillfyllest med två
standardfrekvenser, 500 kHz och 8 MHz, vilket tillåter
kontinuerliga mätningar av skikttjocklekar inom ett
mätområde 20 : 1.
För hög känslighet vid mätningarna fordras att
den växelströmsmatade mätspolen är tunn och kan
placeras mycket nära intill provet. Spolens läge
i förhållande till provbiten måste vara
reproducerbar med stor noggrannhet. För att vissa rand-
Tabell 1. Inträngningsdjupet T för några olika
material vid två frekvenser
Material Inträngningsdjup vid
500 kHz 8 MHz
t* n
Bly ................................ 350 80
Krom .............................. 330 75
Lödtenn ........................... 300 70
Tenn .............................. 230 60
Guld .............................. 100 30
Koppar ............................ 90 20
Silver ............................. 85 15
fenomen skall undvikas bör mätspolens diameter
ej överstiga halva provbitens minsta dimension. Med
en spoldiameter om ca 6 mm kan man mäta
provbitar ned till 12 X 12 mm.
En direktvisande skikttjockleksmätare kan i
princip bestå av en kristallstyrd oscillator. Ett mätdon,
bestående av en mätspole parallellkopplad med
avstämningskondensator, kopplas t.ex. kapacitivt till
oscillatorn och avstämmes till dennas frekvens med
mätdonet placerat på provet. Från oscillatorn
avtappas vidare en referenssignal, vilken jämföres
med signalen från mätdonet.
Virvelströmsförlusternas impedansändrade effèkt ger sig nämligen till
känna som en fasdifferens mellan referenssignalen
och signalen från mätdonet. Denna fasdifferens
registreras av en faskänslig detektor, vilken lämnar
en utspänning till ett direktvisande instrument. Vid
kalibreringen av detta instrument använder man sig
av kända provbitar (enl. Boonlon Radio Corp.,
Boonton, New Jersey). J-R Törnquist
andras erfarenheter
Ett bergras i Kemano-tunneln
I Kitimat-anläggningen i Kanada (Tekn. T. 1952
s. 821; 1953 s. 530, 922; 1954 s. 748) antas ett
bergras ha inträffat i Kemano-tunneln, troligen vid
tunnelns mitt, intill en igenpluggad transportort.
Man har nämligen observerat att fallförlusterna
ökat. Reparationen anses kräva en tömning av
tunneln, vilket är en besvärlig sak, då energileveransen
till världens största aluminiumsmältverk inte bör
störas (Water Power aug. 1956 s. 284). G Lbg
Produktionsplanering
inom rysk kraftverksindustri
Industrin i Sovjetunionen arbetar med i förväg
fastställda produktionsplaner. Dessa betraktas såsom
statliga beställningar och skall ovillkorligen
uppfyllas av de enskilda industrierna. Resultaten
kontrolleras i efterhand och ligger till grund för
myndigheternas värdering av företagens insatser. Dessa
principer tillämpas utan särbestämmelser även inom
kraftverksindustrin.
Elproduktionen i de individuella kraftstationerna
fastställes i förväg för varje år, kvartal och månad
med hjälp av då kända fakta. Förutsättningarna
för produktionen i de enskilda kraftstationerna kan
emellertid förändras under periodens gång av
orsaker, som ligger utanför stationsledningens kontroll.
För vattenkraftstationer baseras produktionsplanen
på den genomsnittliga vattenkrafttillgången. I
verkligheten kommer vattenförhållandena i allmänhet
att mer eller mindre avvika från normalvärdet och
därmed kommer även stationens
produktionsförmåga att avvika från produktionsplanen. År 1953
översteg elproduktionen från vattenkraftstationerna
i övre Volga produktionsplanen med 70 °/o på grund
av mycket riklig vattentillgång under hösten.
På ett samkörande elkraftsystem bestämmes den
totala elproduktionen av den samtidiga elförbruk-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
