Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 9 - Andras erfarenheter - Transistorn som kretselement, av GAH - Kemiska flygbränslen, av E Viberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Oscillator med spänningstripplare.
en trogen efterbildning av insignalen. I pulskretsar
däremot kan transistorn liknas vid en
sifferräkne-maskin som reagerar på diskreta insignaler och
endast håller reda på antal och följd.
Exempel på småsignalkretsar är den enkla
oscillatorn, fig. 1, vars effektbehov är så litet ("one
’flea-power’") att den kan arbeta på energin från ett
galvaniskt element bestående av tilledningstråden
och ett silvermynt fuktat med saliv eller på
ljusenergin från en glödlampa omvandlad med ett
sol-batteri. De solbatterier som nu utvecklats på
grundval av halvledarforskning i USA har en
verkningsgrad av 10 "/o och kan ge ca 100 W/m2 (i ett
kisel-element).
Transistorn är ett typiskt lågspänningselement och
man kan med kretsar för spänningsmultiplikation
nå vilka utgångsspänningar man önskar, fig. 2.
Transistorns högfrekvensegenskaper har
förbättrats avsevärt. Här leder för närvarande
kiseltran-sistorn. Man når godtagbar verkningsgrad vid hög
frekvens genom att ha liten kontaktyta samt genom
att metallisera hela kiselkristallen så när som på
ett mycket tunt ytskikt kring kontaktpunkten.
Transistorer byggda enligt dessa principer kan användas
upp till 1 000 MHz.
Transistorns stora användbarhet i pulskretsar
beror på dess egenskaper som instabilt kortslutet
element. Den kan direkt användas i bistabila
generatorer. I en sådan koppling för relästyrning, fig. 3,
har transistorn arbetat utan krångel i över fem år.
Andra räknekopplingar har utförts för pulser om
0,5 us. Energiförbrukningen per bit information är
av samma storleksordning i dessa kretsar som i den
mänskliga hjärnan.
Nedbrytningen av en transistor vid överbelastning
beror på hålelektronparbildning. Man får i
spärrskiktet lokala strömförträngningar endast ett par
mikron i diameter (Walter H Brattain i IVA,
Svenska Elektroingenjörsföreningen och Tekniska
Fysikers Förening den 14 december 1956). G AH
Fig. 3. Transistorstyrning av relä.
192 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
Kemiska flygbränslen
De bombflygplan, som i dag säges ha
interkontinen-tal räckvidd (ca 8 000 km), har måst byggas mycket
stora och tunga för att kunna medföra det
nödvändiga bränsleförrådet. Inom den närmaste framtiden
kommer sannolikt detta förhållande att avsevärt
ändras, emedan man erhållit kemiska bränslen med
mycket större energiinnehåll (såväl per vikt- som
volymenhet) än de konventionella fotogen och bensin
De nya kemiska bränslena har egentligen
utvecklats huvudsakligen med tanke på raketindustrins
behov. Det dominerande inslaget bland dem utgöres
av lättmetallhydrider, i vilka väteatomer är bundna
till bor- eller berylliumatomer, samt av såsliknande
blandningar av aluminium- eller magnesiumpulver
och kolvätebränslen. Värmeinnehållet varierar
mycket mellan olika typer av bränslen, och en del är
tydligt överlägsna bensin och fotogen (tabell 1).
En del av bränslena i tabellen kan ej användas i
turboreaktionsmotorer på grund av olämpliga
förbränningsprodukter. Detta gäller t.ex. de fasta
bränslena. Emellertid kan de användas i raketer och
rammotorer och även i efterförbrännare till
turboreaktionsmotorer. Användning av aluminium till
raketbränsle föreslogs redan 1933 av Sänger. Det är
dock först metoden att blanda det pulverformiga
fasta bränslet med ett kolvätebränsle, som gjort det
praktiskt möjligt att använda fasta ämnen som
flygplanbränsle.
Som bränslen till turborektionsmotorer föredras
lättmetallhydriderna. Särskilt pentaboran synes ha
tilltalande egenskaper. Det höga energiinnehållet gör
att tankvolym och bränslevikt hos ett flygplan med
en viss aktionsradie blir mindre än om
konventionella bränslen användes. Alternativt kan flygplanet
ges större räckvidd och större motorstyrka för en
given vikt. En annan fördel med dessa bränslen är
att motorernas bränslekammare kan göras korta på
grund av de goda flamhållningsegenskaperna och
den höga förbränningshastigheten (flamhastigheten).
Alla dessa fördelar kan naturligtvis inte erhållas
utan att en del problem uppstår. Det svåraste i
detta sammanhang torde vara att
förbränningstemperaturen vid användning av dessa nya bränslen
blir så hög att en radikal omkonstruktion av
nuvarande brännkammare blir nödvändig. Därvid
kommer troligen såväl nya material som helt nya
principer att utnyttjas. En nackdel, som på grund av
bränslekostnadens ringa andel i den totala
kostnaden för ett bombningsföretag sannolikt har
mindre betydelse, är att de nva bränslena åtminstone till
en början kommer att vara dyra.
Tillkomsten av de nva reaktionsmotorbränslena
har haft mycket vittgående industriella och
militära konsekvenser. I den västerländska
flygteknikens föregångsland, USA, har redan en ny
storindustri börjat växa upp för att tillgodose
flyktek-nikens nya behov. Till det mest avancerade,
hittills bekanta, ej atomdrivna bombflygplanprojektet,
WS 110, kommer man att använda ett
icke-konven-tionellt bränsle. Detta väntas göra att ifrågavarande
bombflygplan kommer att kunna åstadkomma
över-ljudsfart under den fas i ett bombningsuppdrag där
fientliga motåtgärder kan förväntas.
En indirekt verkan av de nya bränslena är att de
bombflygplansprestanda, som kan åstadkommas
med dem, har nödvändiggjort en omvärdering av
ett flertal försvarssystem mot bombflygplan. Man
har t.ex. utfärdat stopporder på ett par BDM-system
("Bomber Defence Missile Systems") i och för
ny-värdering (Aviation Week 5 nov. 1956). Detta
för-anledes troligen ej enbart av förbättrad fart utan
även av att bombflygplanets möjligheter att med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
