Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 10 - Problem vid förlustmätningar på trefasgeneratorer, av Emil Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Problem vid förlustmätningar
på trefasgeneratorer
Professor emeritus Emil Alm, Stockholm
621.317.384 : 621.313.3
Med den ökning i generatoreffekten som under
de senare åren kännetecknat utvecklingen
inom vattenkrafttekniken har det blivit
nödvändigt att förlägga en del av
generatortillverkningen, främst då av rotorerna, till kraftverken.
För att möjliggöra detta utför man numera
rotorringarna laminerade med segmentplåt,
som kan stansas i fabriken och hopläggas i
kraftverket.
Detta innebär å andra sidan, att huvuddelen
av generatorproven, framför allt
förlustmätningarna, men även åtskilliga andra elektriska
prov, måste utföras sedan generatorn monterats
i kraftverket. I samband med turbinproven äro
närmast förlustmätningarna av intresse, enär
de äro nödvändiga för att vid dessa prov
bestämma den avgivna turbineffekten.
Om man har möjlighet att löskoppla turbinen
från generatorn och om kraftverket är
lämpligt utrustat, kunna själva förlustmätningarna
rätt väsentligt förenklas. Man måste då
förutsätta dels att kraftverket har minst två
aggregat som få disponeras vid proven, dels att man
har separatdrivna matare, så att man även i
stillastånd kan ge både den generator som skall
provas och igångsättningsaggregatet önskad
magnetström.
Därvid är det nämligen möjligt att "släpa
upp" den löskopplade generatorn till fullt
varvtal, så att såväl synkronmotormätningar
som utlöpningsprov på ifrågavarande maskin
kunna utföras. I så fall bli
provningsförhållandena i stort sett desamma som i
generatorfabrikens provrum.
Vid aggregat med horisontell axel är det ofta
möjligt att åstadkomma den nämnda
löskopplingen och därigenom göra generatorn
disponibel för antydda normala förlustmätningar. Har
man åter vertikal axel, blir isärkopplingen ett
så pass vidlyftigt företag, att man helst avstår
därifrån. Härtill kommer att trefasgeneratorerna
numera i alltmer ökad utsträckning förses med
direktkopplade matare, som visserligen kunna
få sin magnetström från ett lokalt likströmsnät,
men där detta nät ej är tillräckligt starkt för att
i stillestånd lämna full magnetström till både
det drivande aggregatet och den maskin som
skall provas. Därvid blir påtagligen den
antydda startmetoden oanvändbar, vilket gör att
man är nödsakad att ha turbinen till hjälp
för att få i gång den generator som skall
undersökas.
I regel får man alltså under de inledningsvis
angivna förutsättningarna utgå ifrån, att
förlustmätningarna på den elektriska generatorn
få göras med påsatt turbinlöphjul. Vid vertikal
uppställning har detta i första hand till följd
att belastningen på generatorns bärlager ökas,
och detta medför ett tillskott i själva
generatorns bärlagerförluster.
Normalt har den mellan generator- och
turbinrotorn liggande axeln ett turbinstyrlager.
De i detta uppträdande styrlagerförlusterna
medföra också en ökning av generatorns
tom-gångsförluster, varmed generatorn icke bör
belastas.
Detsamma gäller även förlusterna i den
tätbox, som vid axelns genomgång genom
turbin-kåpan är anordnad för att hindra uppkomsten
av läckvatten.
För att överhuvud taget kunna genomföra
förlustmätningarna på en i ett kraftverk monterad
generator med påsatt turbinlöphjul måste dels
turbinpådraget vara fullt stängt, dels den undre
vattenytan på avloppssidan vara sänkt så
mycket, att löphjulet roterar i luft. Man får i så fall
vid förlustmätningarna med turbinlöphjulets
ventilationsförluster, vilka också måste
från-dragas de totala tomgångsförlusterna.
Även om alla dessa extra förluster i regel äro
jämförelsevis små, får det dock anses vara av
vikt att känna åtminstone deras
storleksordning. Den följande framställningen är avsedd
att söka utreda dessa problem.
Inverkan av turbinlöphjulets tyngd
Bärlagrets dimensionering
Bärlager för generatorer utföras numera
normalt som segmentlager, dvs. lagerytan är
uppdelad i ett antal radiella, något rörliga segment,
placerade i en ring runt axeln och skilda åt av
ett mellanrum, så att i genomsnitt ca 85 % av
den totala ringytan är effektiv lageryta. Är
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
