Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 10 - Drivs Sverige mot elbrist? av Lr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått stöd i atom- och bränsleutredningarnas
be-tänkanden genom den metod, som använts för
summering av de olika energiformerna.
Vattenkraften har nämligen omräknats efter det
termiska energiinnehållet, 860 kcal per kWh,
trots att den i verkligheten till största delen
ersätter motsvarande elproduktion i eljest
nödvändiga ångkraftverk och där sparar ca 3 000
kcal per kWh. Beräkningsmetoden har lett till
den uppseendeväckande slutsatsen, att de nu
pågående stora vattenkraftutbyggnaderna ej
skulle ha större betydelse för landets
energiförsörjning än den samtidiga minskningen av
brännvedsförbrukningen. I själva verket visar
en analys av elkonsumtionen, att vattenkraften
motsvarar ungefär tre gånger större
energiinnehåll än bränsleutredningen antagit.
Vattenkraftens andel av landets totala
energiförbrukning utgör därför ca 30 %, och de
pågående vattenkraftutbyggnaderna täcker större
delen av de totala energibehovens ökning.
Nyligen har Långtidsutredningen färdigställt
en undersökning av de totala
investeringsbehoven inom näringslivet under den närmaste
10-årsperioden. Här föreslås, att
kraftverksindustrin skulle öka ångkraftandelen inom
elförsörjningen för att härigenom minska
investeringsbehoven. Bortsett från de allvarliga
konsekvenserna av ett ännu starkare beroende av
importbränsle visar detta förslag risken av att
dra en skarp gräns mellan investering och
totalkostnad. Man kan nämligen visa, att den
investeringsminskning, som skulle kunna
uppnås genom ökad ångkraftutbyggnad, sannolikt
skulle kompenseras av ökade bränslekostnader
inom en 5-årsperiod. Utredningens förslag
skulle därför under den aktuella
10-årsperio-den medföra en väsentlig höjning av
totalkostnaderna.
Samtidigt som vattenkraftutbyggnaderna
bromsas av de statliga myndigheterna,
diskuteras en fortsatt utbyggnad av
skifferoljever-ket i Kvarntorp, främst av beredskapsskäl.
Trots den dåliga räntabiliteten förutsättes att
verket även under normala förhållanden skall
köra med full produktion. Detta innebär bl.a.,
att det eluppvärmda Ljungströmsfältet skall
fortsätta att producera olja, trots att
elektri-teten under större delen av året produceras i
ångkraftverk. Enligt Skifferoljebolagets egna
kalkyler utvinnes genom denna process 21 kcal
från den inhemska skiffern i form av olja och
gas m.m. till priset av 41 kcal från till
ångkraftverken importerad olja. Dessutom
förbrukas den ingalunda outtömliga skifferoljan
under fredstid, då importen är fri, i stället för
att reserveras för avspärrningsperioder.
Överhuvudtaget har bärande skäl ej
framförts för en fortsatt utbyggnad av
skifferolje-verket under fredstid. Enligt det av bolaget
senast framlagda utbyggnadsförslaget skulle den
årliga energiproduktionen ökas med ca 19 milj.
ekvivalenta stenkolston för en
investeringskostnad på 23 Mkr. En enkel kalkyl visar att
motsvarande kapital, investerat i inhemsk
vattenkraft, vid nuvarande utbyggnadsförhållan-
den ger väsentligt större bränslebesparing ocli
dessutom mycket lägre årskostnader.
Den logiska följden av dessa slutsatser är, att
investeringarna under fredsperioder bör
reserveras för den inhemska vattenkraften, vilket
under avspärrningsperioder automatiskt ger
tillräckligt vattenkraftöverskott för ett
återupptagande av Ljungströmsfältets drift.
Energiförsörjningen kan påverkas såväl från
produktions- som konsumtionssidan. Det är
väl bekant, att stora energibesparingar kan
göras hos konsumenterna genom måttliga
investeringar. De mest renodlade exemplen
härpå är tillvaratagandet av överskottsvärme i
olika industriprocesser, t.ex. genom
installerande av mottrycksmaskineri i industrier med
stort ångbehov eller byggandet av
indunst-ningsanläggningar för förbränning av luten i
massaindustrin. Andra mindre iögonfallande
möjligheter föreligger i de flesta
energislukan-de industrier. Alla dylika åtgärder fordrar
emellertid investeringskapital, som i dag är
synnerligen svårt att anskaffa, även om
ifrågavarande anläggningar skulle ge en synnerligen
god räntabilitet. I stället för att till låg
kostnad begränsa energiförbrukningen tvingas
samhället härigenom att till en kanske
mångdubbel kostnad bygga ut på annat sätt
finansierade produktionsanläggningar. Att denna
sida av energiförsörjningen har stor betydelse
framgår av att industrins specifika
energiförbrukning per produktenhet under perioden
1938—1952 sänkts med ca 20 %, främst tack
vare energibesparande åtgärder av olika slag.
Ett liknande samband mellan
energiförbrukning och kapitalinvestering finnes inom
bostadsbyggandet.
Rent teoretiskt är det tänkbart att med en i
detalj gående planhushållning fördela de
begränsade kapitalresurserna, så att bästa
möjliga utnyttjning erhålles. I praktiken visar de
ryska erfarenheterna, att svårigheterna med
detta system är synnerligen stora, och att en
absolut förutsättning är en fullständig
centraldirigering. Det renodlade alternativet till detta
system är en fri pris- och kapitalbildning, som
automatiskt ger incitament till en optimal
fördelning av kapitalresurserna. Konsekvenserna
av det nuvarande svenska systemet med fri
prisbildning inom vissa områden men
tvångsstyrning inom andra, t.ex. kapitalmarknaden,
måste däremot leda till en, åtminstone ur
ekonomisk synpunkt, felaktig fördelning av
resurserna.
Säkerligen är inte energisektorn den enda del
av det svenska näringslivet, som i dag lider
av den snedvridna kapitalmarknaden, men
konsekvenserna framträder mycket tydligt
inom energiförsörjningen, där kapitalbehoven
är exceptionellt stora. Resultaten i form av
energibrist under kommande år får allvarliga
konsekvenser för hela samhällslivet. Här
fordras en ihärdig, saklig upplysning från
teknikernas sida om konsekvenserna för
industrins produktionsutveckling av nuvarande
ekonomiska politik. Lr
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
