Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 11 - Böcker - VDE-Fachberichte 1956, av WS - Die Talsperren Österreichs, av G Lbg - STF i februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de utgivits som bd 6 och 7 i serien
Nachrichten-technische Berichte.
För varje elektroingenjör som vill följa med sin
tid är dessa aktuella VDE-rapporter med
auktoritativa diskussionsinlägg av mycket stort intresse WS
Die Talsperren Österreichs, h. 1—5.
österrei-chischer Wasserwirtschaftverband, Wien 1954—
1955. I distribution: Springer, Wien. 39 + 34 +
+ 97 + 25 + 98 s., 27 + 9 + 28 + 5 + 48 fig.
1,25 + 1,05 + 1,90 + 0,80 + 2,05
Dessa fem skrifter bekantgör resultaten av de
fortlöpande stabilitets- och hållfasthetsundersökningar
m.m., som utföres vid ett antal höga valvdammar i
de österrikiska alperna.
Sålunda beskrivs i första häftet de metoder och
instrument som utnyttjats för observationer av
uppströms vattenstånd, omgivningens temperatur
samt av dammkroppens rörelser i olika riktningar
och dess temperaturfördelning. I andra häftet
redogöres för beräkningen av de spänningsförändringar,
som beror på betongens krypning under årens lopp.
Tredje häftet omfattar redogörelse för
observationsresultaten och dessas bearbetning samt
jämförelser med resultaten av de statiska
beräkningarna. I fjärde häftet påvisas nyttan av
undersökningar av det biologiska tillståndet i magasinets
vatten. Dess halt av aggressiv kolsyra varierar med
årstiderna. I det sista häftet redogöres för
grundförhållandena ur teknisk-geologisk synvinkel. De
geologiska förhållandena är ju ofta bestämmande för
val av dammläge och kan föranleda omfattande
rensnings-, tätnings- och förstärkningsåtgärder.
Utan tvivel är hela skriftserien mycket läsvärd
och lärorik främst för konstruktörer och byggare
av stora valvdammar, men även för dem som
sysslar med annan vattenbyggnadsbetong. G Lbg
STF i februari
Kursverksamheten i februari utnyttjade bela sin
kapacitet för att ro i land den radiovetenskapliga
konferens som den 18—20 hölls för fjärde gången av
Svenska Nationalkommittén för Vetenskaplig Radio,
Ingeniörsvetenskapsakademien och SER i samarbete
med Svenska Teknologföreningen. Konferensen
samlade ca 250 deltagare varav 65 avgav rapporter.
Konferensen är en generalmönstring av den
svenska radioteknikens forskningsframsteg under de
senaste åren inför URSI-konferensen (Union
Radio-Scientifique Internationale) 22 augusti—6 september
1957.
Som glädjande kan noteras: vidareutvecklingen av
Hannes Alfvéns rör strofotronen och meanderröret,
aktiviteten inom transistorgruppen vid KTH,
arbetena vid CTH på TV-överföring av skärmbilder, de
svaga ehuru fullt skönjbara tecknen på aktivitet
inom talljudsanalysen, undersökningar inom FOA
beträffande vågutbredningar och antenner samt
inom FOA och vid LME inom mikrovågsområdet.
Nedslående är att konstatera att
forskningsverksamheten vid Matematikmaskinnämnden synes helt
ha dött ut och icke funnit någon ny groningsgrund,
att Televerket endast ansett sig ha två arbeten att
rapportera och att ingen industri utanför
LME-gruppen synes utföra forskning av mer allmänt
intresse inom detta område.
Manifestationen vid RVK till trots kan man icke
undgå att få det intrycket förstärkt att Sverige är
underutvecklat vad gäller den egentliga
radiovetenskapen. Med den oerhörda betydelse som denna
teknik har för t.ex. telekommunikationer, samfärdsel,
automatisering inom industrin, försvar och
underhållning skulle ett deltagarantal av ca 1 000 med
ca 200 rapporter icke varit något onormalt för ett
land av Sveriges storlek och tekniska ställning i
övrigt. Denna diskrepans mellan vad RVK borde
ha varit och vad RVK verkligen blev torde ge
såväl nationalkommittén och IVA som de tekniska
högskolorna, forskningsråden och industrin en
allvarlig maning till omprövning av
forskningspolitiken vid tillvaratagning av begåvningar och insats
av medel.
Hur snabbt utvecklingen verkligen går framåt inom
radio- och teletekniken utomlands fick 70
SER-medlemmar en god uppfattning om den 1 februari
då Gunnar Svala talade om "Kufiska komponenter".
Han uppehöll sig huvudsakligen vid
materialområdet och talade först om ferriter med stor
koercitivkraft eller med rektangulär magnetiseringskurva. De
senare utnyttjas i ett minne för automatiska
räknemaskiner i vilket informationen ej förstörs när den
utläses. Som minne kunde även en annan grupp
material användas, nämligen ferroelektrika,
huvudsakligen bariumtitanat (Tekn. T. 1955 s. 985) och
gua-nidialuminiumsulfathexahydrat eller kortare "gask".
P-n-p-n transistorn ger i ett stycke samma
egenskaper som ett elektronrör kombinerat med ett
posi-tronrör om ett sådant existerade. Den utgör en
naturlig vippkoppling och växlar på en tändimpuls
från högt till mycket lågt motstånd. Även
Hallgeneratorn (Tekn. T. 1955 s. 299) ansåg Svala
kufisk. Naturligt nog utmynnade föredrag och
diskussion i ett starkt krav på en professur vid KTH
i elektromateriallära.
Medan ett roligt föredrag inom teletekniken samlar
70 medlemmar offrar 120 SER-krafttekniker gärna
en kväll (den 15 februari) för att av Ivar Herlitz
höra om normarbetet för smältsäkringar. Inga
dylika normer har hittills funnits i Sverige men nu
ligger ett förslag färdigt att gå ut på remiss. En
användare frågar främst efter smältsäkringens
tidsegenskaper och härför har definierats en ekvivalent
bryttid. Därnäst är brytförmågan av intresse, en
säkring skall bryta oberoende av osymmetri m.m.
Två kritiska fall kan inträffa: vid en ström strax
över gränssmältströmmen kan en stabilt brinnande
ljusbåge uppstå och vid en viss större ström kan i
nätet upplagrad elektromagnetisk energi spränga
säkringen.
Herlitz berörde även provning av säkringar samt
förändringar av tröga säkringars egenskaper och
slutade med att varna för alltför höga krav på
smältsäkringar som överbelastningsskydd. På en
fråga meddelade Herlitz att frågan om
märkströms-serier ej är avgjord men att måhända Renard-serien
kommer att accepteras.
Sällan torde så många medlemmar i Föreningen
för Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik ha gått
miste om så mycket som när den 13 februari endast
16 personer mötte upp för att höra Arne
Sundstrand tala om "Material för moderna flygplan".
Höga hastigheter ger höga temperaturer. Området
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
