Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 14 - Transitering av elkraft, av Bengt Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Transitering över masknät.
Vid transiteringar utnyttjas normalt inte
enbart enkla radialledningar utan mer eller
mindre komplicerade nät. En transitering
över ett dylikt nät kan få formen av antingen
med- eller mottransitering, men även en
kombination är vanlig, varvid
transiteringseffek-ten inom vissa delar av nätet innebär
med-transitering, och i andra delar
mottransitering, fig. 2.
Ofta äger transitören ledningar inom det
geografiskt berörda området men anser ändå
transitering önskvärd, då detta gör det möjligt
att uppskjuta eller helt undvika annars
nödvändiga förstärkningar inom det egna nätet
genom att i stället utnyttja ett parallellgående,
befinligt nät, fig. 3. Vidare kan det föreligga
behov av dubbelmatning till en belastning
inom det egna nätet. Ofta transiteras därvid
vid normala driftförhållanden mycket små
effektbelopp, men vid avbrott inom det egna
nätet ökas transiteringseffekten väsentligt.
Gäller det vidare att överföra kraft från en
ny kraftstation till det egna nätet är det
givetvis bättre att unyttja ett redan befintligt
nät än att bygga en egen radialledning. Även
om förhållandena skulle vara så ogynnsamma,
att kostnaderna skulle bli nästan desamma,
fås vid transiteringen fördelar ur
reservsynpunkt genom att överföringen då har flera
ledningar till förfogande.
Alla de anförda exemplen innebär att
outnyttjad kapacitet i befintliga ledningar tas i
anspråk genom transiteringen, som därför ur
nationalekonomisk synpunkt är väl motiverad.
De besparingar som nås måste emellertid på
ett rättvist sätt fördelas mellan
ledningsägaren och transitören, vilket innebär vissa
bedömningssvårigheter. Men det är inte det
enda problemet. Beräkningen av den ökning i
överföringsförluster, som transiteringen
medför, är mycket osäker genom att det är nästan
omöjligt att säkert fastställa den egna
maximibelastningen av nätet, dels nu och dels i
framtiden under den i allmänhet ganska långa
tidsperiod, som transiteringen omfattar. Det
förutsätter att full klarhet föreligger rörande hur
storleken av inmatningarna till nätet och
belastningarna på det kommer att gestalta sig
under hela transiteringstiden.
Vidare föreligger problemet att bedöma vil-
ken outnyttjad överföringskapacitet som
verkligen finns i ett nät. Kan inte ledningsägaren
riskera att längre fram i tiden som följd av
transiteringen få genomföra annars onödiga
nätförstärkningar? Även om maximieffekten
någorlunda säkert kan bedömas kan
variationerna under veckan och dygnet vara sådana,
att de inte alls överensstämmer med
variationerna hos den belastning, som skall
transiteras. Variationerna kan vara så stora att
effekt-riktningen tidvis omkastas både hos den egna
belastningen och hos den transiterade effekten.
Som exempel härpå kan nämnas en 130 kV
förbindelseledning mellan två 380 kV
stationer eller mellan ett par kraftstationer, där
effektriktningen på ledningen kan variera
flera gånger redan under en så kort
tidsperiod som ett dygn. När på detta sätt
effektriktningen varierar kan transiteringen
komma att under viss tid av dygnet utgöra
med-transitering och under annan tid
mottransitering. Slutligen måste hänsyn tas till olika
önskemål i fråga om spänningsnivå,
spänningsreglering och maximala
kortslutningseffekter samt till svårigheter på grund av olika
jordningssystem och till nya krav på
reläskydden.
Villkor för transitering
Med hänsyn till svårigheterna att bedöma
transiteringar är det naturligt att först söka
fastlägga några villkor, som en transitering
måste kunna uppfylla. Målet bör därvid
utgöras av att transiteringen skall vara
ekonomiskt motiverbar, dvs. utgöras av ett
effektbelopp av sådan storlek att det är rimligt att
överföra vid det aktuella överföringsavståndet
och vid den spänning som det befintliga nätet
har. Det innebär att överföring på en särskild,
för ändamålet nybyggd ledning, för större
transiteringar bör kunna vara möjlig till
rimliga överföringskostnader.
Den normala specifika kostnaden i kr/kW,
100 km och år vid olika spänningar bör kunna
Fig. 3. Transitering mellan hela nät.
310 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
