Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 16 - Andras erfarenheter - Ångkraftverkens utveckling, av FÖ - Atombomber, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Utveckling av kostnadsfaktorerna.
kostnadssänkning beror förutom på tekniska
förbättringar till största delen på den betydande
ökningen av pannornas och generatorenheternas
storlek under de senare årtiondena.
Generatoreffekterna har ökat 50 gånger och panneffekterna 250
gånger under de senaste 50 åren.
Även förhållandet mellan byggnadskostnad och
bränslepris har förändrats avsevärt.
Anlägnings-kostnaden per kilowatt för ett kraftverk var förr
lika stor som kostnaden för 8—12 t kol, men den
fortgående prishöjningen på kol och
effektiveringen av kraftverksbyggandet har reducerat
motsvarande kolmängd till 3—5 t. Då numera
bränslekostnaden under 3—5 år är lika stor som
anläggningskapitalet, blir kraftverkens bränsleekonomi av
utomordentlig betydelse.
Elproduktionen bar under de senaste
tioårsperioderna i medeltal fördubblats vart tionde år i hela
världen. Detta hade ej varit möjligt utan de
framsteg i utbyggnadsekonomi och bränsleekonomi som
uppnåtts.
En ökande elproduktion är en förutsättning för
stigande nationalinkomst och höjd levnadsstandard
(K Schröder i Elektrotechnik und Maschinenbau
15 juni 1956 s. 249—260). FÖ
Fig. 3. Utvecklingen av kostnaderna för
amerikanska kraftverk; distributionsnät, SU
överförings-nät, installerat maskineri.
Atombomber
Genom vad som hittills blivit känt måste inan skilja
mellan tre typer av kärnexplosioner, nämligen
fissionsbomber, fusionsbomber och
fusions-fissionsbomber. Den första typen, som hittills kallats
atombomb och som användes under andra världskriget,
får sin energi genom självunderhållen
kärnklyv-ning, dvs. uteslutande genom bildning av lättare
atomkärnor ur tunga. Dess sprängverkan
motsvarar den som erhålls med kiloton trotyl (upp till
300 kt).
De båda andra typernas energiutveckling beror helt
eller delvis på en fusionsreaktion, dvs. en
sammanslagning av lätta atomkärnor till tyngre. Dessa
bomber, som hittills kallats vätebomber, ger en
sprängverkan motsvarande den som erhålls med åtskilliga
megaton trotyl. De kan därför med ett gemensamt
namn kallas högenergetiska bomber till skillnad
från de lågenergetiska fissionsbomberna.
Fusionsreaktioner sker endast vid synnerligen hög
temperatur och kallas därför också termonukleära
reaktioner. Såvitt känt har ingen hittills utförd
kärnexplosions energiutveckling uteslutande berott
på fusionsreaktioner. De bomber som kallas
vätebomber får den ojämförligt största delen av sin
energi genom kärnklyvning som emellertid utlöses
med högenergetiska neutroner, erhållna vid en
fusionsreaktion.
Det prov med en högenergetisk bomb som
amerikanarna utförde vid Bikini 1 mars 1954 är det man
hittills fått veta mest om. Trots att AEC inte
tillkännagivit något om bombens typ kan man nu
med säkerhet påstå att den inte var en
fusionsbomb utan en fusions-fissionsbomb. Dess
energiutveckling, som vanligen anses motsvara den ur ca
15 Mt trotyl, utvinnbara, berodde till största delen
på klyvning av uran 238.
Denna slutsats har man dragit av den enorma
utfällningen av radioaktiva ämnen som följde på
explosionen. Den var hundratusentals gånger så stor
som vid en fissionsexplosion och kan inte ha
orsakats av en ren fusionsexplosion, då denna kan
beräknas ge ungefär hundradelen av en
fissionsexplosions utfällning. Dessutom har man vid
analys av utfällningen funnit att den innehåller i stort
sett samma ämnen som klyvningsprodukterna från
235U men dessutom uran 237 som bildas när ^U
absorberar en snabb neutron (ca 10 MeV) och därefter
avspaltar två neutroner.
Neutroner med så hög energi att de kan ge ^"U
kan inte erhållas i nämnvärd mängd vid
klyvnings-reaktioner men väl rikligt vid fusionsreaktioner. Det
anses därför mest troligt att man vid det
diskuterade Bikini-provet utlöst en fusionsreaktion,
troligen mellan 3H och 2H med en fissionsbomb, som
givit den nödvändiga temperaturhöjningen, och att
de vid fusionsreaktionen erhållna snabba
neutronerna utnyttjats för klyvning av ^U. Härtill fordras
nämligen en neutronenergi av storleksordningen
5 MeV. Denna klyvningsreaktion är inte
självunderhållande därför att de vid den frigjorda
neutronerna har otillräcklig energi.
Med fusions-fissionsbomben tycks man ha funnit
det billigaste sättet att åstadkomma en given,
koncentrerad sprängverkan, då denna nästan
uteslutande beror på klyvning av lättillgängligt uran 238.
Den största faran från bomber av denna typ är
emellertid inte deras sprängverkan och värmeutveck
ling utan framför allt de enorma mängder av
radioaktivt material som de sprider. Detta visas med all
önskvärd tydlighet av det askregn som vid
Bikiniprovet föll över den japanska fiskebåten "Lyckliga
Draken" ("Nuclear explosions". Delhi 1956). SHl
373 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
