Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 16 - Nya metoder - Två telefonsamtal på enkel bandbredd, av GAH - Kontinuerlig tvåtillverkning, av SHl - Nya material - Oxidationsresistent, värmehärdigt stål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Flyt-schema för
kontinuerlig tvåltillverkning.
Fig. 2.
Flyt-schema för ett
steg i en
anläggning för
kontinuerlig tvål-tillverkning.
länkantal eller en rent akustisk fördröjning. Vid
försöken har en bandspelare med förskjutbara
huvuden använts (Ulf Åberg vid RVK 1957 i
Stockholm). G AH
Kontinuerlig tvåltillverkning
Tvål erhålls genom förtvålning av fett med
natrium-hydroxid varvid man får fettsyrornas natriumsalter
(tvål) och en vattenlösning av glycerol, underluten.
Glycerolen måste utvinnas med stort utbyte för att
tillverkningen skall löna sig. Till för ganska kort
tid sedan utfördes tvålkokningen uteslutande
satsvis varvid processen tar lång tid (5—10 dygn för
ett kok), fordrar stort fabriksutrymme samt kostar
mycket ånga och arbete. Vidare erhålls glycerolen
i form av en bara 5-procentig vattenlösning vars
indunstning är dyrbar.
Det har därför varit ett stort behov av en
kontinuerlig process för tillverkning av tvål. Den största
svårigheten vid genomförandet av en sådan process
är skiljandet av tvålen från underluten. Detta
problem har emellertid lösts bl.a. i Storbritannien
genom konstruktion av en synnerligen effektiv
separator i vilken de båda faserna skils kontinuerligt
i ett gravitationsfält på 13 200 X g.
Tillverkningen sker i fyra steg (fig. 1) genom vilka
tvål och underlut passerar i motström. Processen
tar ca 2 h, högsta temperaturen är 105°C och största
trycket 1,4 at ö. I varje steg separeras
tvål-underluts-blandningen från föregående stegs blandare i en
separator varvid smuts stannar kvar i denna (fig. 2).
Tvålen kombineras med reagens för följande steg,
går genom en utjämningsbehållare till en blandare
och sedan till nästa steg. Underluten förs genom
en utjämningsbehållare till föregående steg där den
tjänstgör som reagens.
Processen är mycket lättskött; bara en
apparatförare per skift behövs. Detta har man uppnått
genom automatisk reglering av alla flöden.
Tillflödena införs av samordnade doseringsapparater, och
flythastigheten mellan stegen hålls konstant med
flödesregulatorer. Temperaturen regleras också
automatiskt.
Vid satsvis tvåltillverkning åtgår 1,5 t ånga, och
man får 1,25 t underlut per ton fett, medan
motsvarande siffror vid kontinuerlig tvåltillverkning
lär bli 0,22 t ånga och 0,8 t underlut. Enligt
uppgift kan man vid en avverkning av 4 000 t fett spara
ca 7 400 £ genom att använda det kontinuerliga
förfarandet i stället för det satsvisa. Det beskrivna
förfarandet har tillämpats under 15 år i industriell
skala.
I Sverige har man utarbetat ett liknande
förfarande vid vilket man arbetar med fem kolonner och
tre separatorer. Utmärkande för metoden är att en
del av tvålen cirkulerar i processen och tjänstgör
som lösningsmedel för fettet varigenom
beröringsytan mellan fett och lut ökas och förtvålningen
påskyndas. Enligt uppgift förtvålas 99,8 °/o av fettet
på några sekunder. Anläggningen är helt
automatiserad (A J Hayter i British Chemical Engineering
nov. 1956 s. 354—360; S Mattsson i Industria mars
1956 s. 65—68). SHl
nya material
Oxidationsresistent, värmehärdigt stål
Man har i USA funnit att aluminium ökar
järn-legeringars resistens mot oxidation mer än en lika
stor mängd krom. Samtidigt ökar det materialets
hållfasthet vid hög temperatur och minskar dess
täthet. Järn-aluminiumlegeringar bör därför vara
användbara till skövlar i axialkompressorers
slutsteg och till skal för raketvapen och mycket snabba
flygplan.
Provning av ett stål (Thermenol), innehållande 10
—18 °/o Al och 2—4 °/o Mo, har visat att det kan
ersätta 12 %> kromstål (AISI403) i
kompressor-skovlar och kanske högre legerat stål för hög
temperatur. Legeringen har relativt liten seghet vid
rumstemperatur, men över 425°C växer den snabbt
med stigande temperatur. Under 425°C har stål 403
bättre mekaniska egenskaper än Thermenol, men
över denna temperatur är förhållandet omvänt. Då
Thermenols täthet är bara 6,65 g/cm3, är dess
brottgräns-viktförhållande fördelaktigare än många till
flygplan använda materials.
Järn-aluminiumlegeringars utmärkta
oxidationsmotstånd har varit känt några år; för Thermenol lär
det vara överlägset alla andra hittills kända
hög-temperaturlegeringars. Tillsats av 3 °/o Mo till en
legering, hållande 16 %> Al, tycks inte minska
materialets resistens mot oxidation. Vid 1 200°C i luft
oxideras Thermenol med en hastighet av bara 7,5
u/år. Gjutstycken har inte skadats nämnvärt genom
upphettning till 1 370°C i flera timmar.
Det stora oxidationsmotståndet beror på att
legeringen blir överdragen med ett tätt, starkt
vidhäftande oxidskikt. Detta skyddar också mot
korrosion genom vanadin och oxiderande kemikalier.
Man har t.ex. funnit att Thermenol är ungefär
dubbelt så resistent som 25—20 kromnickelstål mot
va-nadinpentoxid. Dess resistens mot rykande salpeter-
375 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
