Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 16 - Debatt: Cylinderslitning i bilmotorer, av Carl-Eric Janlöv, Nils Gustafsson och Einar Bohr - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I studier kring berörda slitningsproblem har vid
Skogshögskolan gjorts en bearbetning med
sammankoppling av olika slitningsfaktorer. Någon
uttömmande matematisk-statistisk analys har dock ej
genomförts. Ändamålet har nämligen varit att i första
hand utveckla en till praktiska
körningsförhållan-den anpassad metodik för granskning av olika
motorers slitningsbetingelser och en slitningsfunktion
har sammanställts, fig. 2, baserad på Vacuum Oiis
försök vid + 21°C och extrapolerad för lägre
starttemperaturer. Extrapoleringen innebär en osäkerhet,
som dock väsentligast hänför sig till kurvans
absoluta nivå. Denna osäkerhet har i
tillämpningsstudierna undanröjts genom att där endast relativa
värden angetts. Diagrammet, fig. 2, används på så sätt,
att man för en given starttemperatur, t.ex. + 10°C,
bestämmer ett utgångsvärde på tidsskalan, i detta
fall 5,5 h, och vid motsvarande värde på kurvan
(2,25) utgår slitningskurvan vid ifrågavarande
starttemperatur; efter exempelvis 2,5 h körtid, dvs.
5,5 + 2,5 = 8 h på tidsskalan, har slitningen
relativvärdet 1,25.
Med utgångspunkt från slitningsfunktionen kan i
stort sett vilka som helst för ett motorfordon
gällande driftbetingelser preciseras till sin inverkan
på cylinderslitningen och på motoxns
allmänkondition. Därmed är det också möjligt att utföra en
slitningsprognos, på vilken den till olika
körnings-betingelser rationellt avpassade motorvården kan
utformas.
På grund av cylinderslitningens användbarhet som
kriterium på olika vårdåtgärders effekt, framträder
det som ett angeläget krav att slitningsproblemen
upptas i en vidgad fri forskning. Med inriktning
på cylinderslitningens grundläggande
orsakssammanhang är den främsta forskningsuppgiften att
vidare utveckla den allmänna slitningsfunktionen.
Med sikte i första hand på vissa huvudformer av
motorfordonens praktiska användning kan sedan
detaljerade beräkningar över motorvårdens
rationella utformning genomföras. Det synes också ligga
inom möjligheternas ram att med driftstatistik från
enskilda fordon kalkylera en till vart och ett av
dessa avpassad förebyggande motorvård.
Carl-Eric Janlöv
Jägmästare Janlöv anser att Biltekniska
Provningsanstaltens kallstartförsök borde ha utsträckts
att omfatta även efter uppvärmningen fortsatta
körningar med upprepade avkylningar och
uppvärmningar. I den ifrågavarande redogörelsen för
fältundersökningar med hjälp av radioaktiva isotoper
har begreppet kallstartperiod noggrant definierats
som förloppet från startögonblicket vid viss
temperatur till dess motorn blivit uppvärmd, och
resultaten, som är relativa — den översta kolvringen i
varje cylinder får motsvara slitningen i cylindern —
visar med stor klarhet slitningens beroende av
starttemperaturen och möjliggör även jämförelse med
slitning under längre körning med varm motor.
Försöken är sålunda av praktisk nytta.
Förhållandet, att vissa slitningstillstånd i
motor-cylindrarna ändrar ytbeskaffenheten i dessa, så att
slitningen under längre fortgående prov accelereras
eller att vid inträdande gynnsammare betingelser,
som medför minskad slitning, de slitna ytornas
beskaffenhet ännu en kortare eller längre tid inverkar
på slitningsgraden, är väl känt. Cylinderslitning är
beroende av en mångfald faktorer och
kombinationer av dessa och med radioaktiv spårteknik öppnar
sig ett rikt fält för vidare forskning. Just för här
ifrågavarande kallstartprov har av Janlöv nämnda
förhållande ringa betydelse jämfört med provens
variabel — starttemperaturen. Den radioaktiva
mätmetoden har väsentligt förbättrat möjligheterna att
hålla betingelserna under de kortvariga proven
konstanta och att hålla korta övergångstillstånd
under kontroll.
Janlöv uppger sig ha egna resultat från längre tids
provningar vid Skogshögskolan med en personbil
vilka skulle ansluta sig till undersökningar av
"Vacuum Oil Co. 1955" (ingen litteraturhänvisning
ges). Så länge underlaget för Janlövs siffermässiga
resultat ej redovisats, har de dock föga intresse och
kan icke berättiga Janlövs försök att nedvärdera
Biltekniska Provningsanstaltens undersökningar och
föregående amerikanska prov på samma område.
Nils Gustafsson, Einar Bohr
problemhörnan
Problem 1/57 lydde: "En shuntmotor driver en
fläkt och avger därvid märkeffekten P0 vid
märkvarvtalet n0. För att nedreglera varvtalet inkopplar
man ett motstånd i serie med rotorn. Hur stor blir
maximala effektförlusten i motståndet? — Fläkten
antas förbruka en mot varvtalets kub proportionell
effekt; förlusterna i rotorn försummas."
Anta att fläktens varvtal sjunker till n = x n0 då
rotorn seriekopplas med ett visst motstånd. Enligt
förutsättningen sjunker då den av rotorn avgivna
effeken till P — xa P0. Om den i rotorn inducerade
motspänningen från början var E0, sjunker den på
grund av varvtalssänkningen till E = x E0.
Rotor-strömmen blir därmed
= P =
É Eo
Nu är den totalt tillförda effekten Ptot — 1 E0 —
x2 P0; effektförlusten i förkopplingsmotståndet
sålunda Ptot — P = [x" — x3) P0.
Genom derivering av detta uttryck med avseende
på x finner man att det har ett extremvärde för
x = 2/3, varav
(Ptot - P)max = ^ P0 = ca 14=8 °/o av Po
Motsvarande varvtal är n = 2/3 n0, varvid
motståndet R — Eq!3 P0 är inkopplat och passeras av
strömmen / = 4/9 lo-
Bet angivna sättet att driva och reglera fläktar är
tydligen förhållandevis ekonomiskt.
På detta eller snarlikt sätt har uppgiften
behandlats av sign Ög (problemförf.), Kj A, Ni, P O O,
Normak; N F Enninger, R Hellerqvist, K-H Idar,
B Johansson, E Kindahl. L E Lindfors, Å Lundqvist,
U Olsson, O Peterson, L Bundlöf, E Seger, B W
Sundström.
Problem 3/57. Ovanför en lutande linje L och i
samma vertikalplan som denna befinner sig en
punkt P. Konstruera en på L belägen punkt Q under
villkoret att falltiden längs räta linjen P Q är ett
minimum! A Lg
384 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
