Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 17 - Tekniken och försvarets samordning, av Bertil M Westergård - Världens första atomdrivna isbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigaste. Det är tiden från det ögonblick, då det
fientliga flygplanet upptäckts, till dess det
träffas av jaktroboten, som är det viktiga.
Härvid spelar jaktflygplanets stighastighet en stor
roll, när det gäller höga höjder.
’ Någon gång i framtiden måste man
emellertid i viss utsträckning övergå till
luftförsvarsrobotar, dels av kostnadsskäl, dels av
värmeskäl — såsom redan berörts — men 7—8 år
före denna tidpunkt kommer flygledningen,
som känner till problemet bättre än andra här
i landet, att ha väl förberett denna övergång.
Slutsatser på subjektiv eller
analytisk grund!
Sedan författarna redovisat den tekniska
utvecklingen på vissa områden, gör de
jämförelser med tre länder som anges ha samma
militära läge som Sverige, nämligen Norge,
Schweiz ochh Västtyskland. Härefter tar de
Västtyskland som modell men ändrar
modellen efter sina intentioner, varigenom Sveriges
försvar erhåller följande grunddrag.
Armén erhåller fler tunga stridsvagnar samt
långskjutande artilleri inklusive atomartilleri.
Alla värnpliktiga svenskar, som inte måste
avstås till marinen och flygvapnet, utbildas för
arméns fältförband. Sedan de värnpliktiga
uppnått 35 års ålder överförs de till
ingenjörstrupperna, underhållsförband samt
lokaiför-svarsförband. Luftvärnet övergår till
närluftvärn.
Marinen får bibehålla sitt kustartilleri vid
nuvarande styrka. Flottan däremot övergår till
ubåtar, ubåtsjagare och minsvepare medan
jagarna i en framtid ersätts av kustrobotar som
tilldelas kustartilleriet.
Flygvapnet får bibehålla sin
attackeskader-styrka — "överbefälhavarens klubba" — men
antalet jaktflygplan i jakteskadrarna skall
minskas. Som grund för sitt förslag att minska
antalet jaktflygplan anför författarna:
Den tekniska utvecklingen har medfört
effektivare jaktflygplan, varför färre flygplan nu
fordras.
Tillverkningskostnaderna har stigit varför
färre antal flygplan kan tillverkas inom ramen
för flygvapnets anslag.
Jaktflygplanbaserna måste byggas ut vilket
ytterligare minskar anslaget till flygplan.
Atomvapnen kan slå ut jaktflygbaserna.
Minskningen av antalet flygplan kan
uppvägas av att större antal förare per flygplan
erhålls.
Luftförsvarsrobotar kommer.
Flygvapnet skall vidare sätta upp
flygtrans-portförband för armén och marinen.
Civilförsvaret bör, som motvikt mot
försämringen av jaktflyget, förbättras.
Högsta krigsledningen bör göras mer
enhetlig, samtidigt som den decentraliseras.
Cheferna för marinen och flygvapnet bör jämställas
med militärområdescheferna och deras
operativa planläggning bör övergå till
försvarsstaben, vars sektion 1 direkt genom överbefäl-
havaren utövar befälet över
marinkommando-chefernas och eskaderchefernas operationer.
Detta skisserade Både-och-försvar kan inte
föra ett offensivt luftförsvar och kan knappast
ingripa mot överskeppningar, vilket boken
även anger. Följden blir att armén måste börja
med ett "periferikrig" vid landets kuster samt
sedan föra det på djupet", dvs. under reträtt.
Vid invasion är arméförbanden spridda av
risk för atomvapenanfall, men med den
rörlighet förbanden har samlas dessa snabbt och
anfaller invasionstrupperna.
Inne i landet finns lokalförsvarsförband, som
när luftlandsättningar eller dylikt sker, upptar
striden. Dessutom ansluter de sig till
fältförbanden, när dessa strider i närheten.
Luftförsvaret sker enklast och billigast genom
utrymning.
Ja, detta är bokens poäng. En gång i tiden
satte lörd Nelson kikaren till sitt blinda öga
när han skulle läsa en för honom misshaglig
order och nära 150 år senare struntade lörd
Dowding — jaktchef i Royal Air Force 1940
— i böner och direktiv, vilka han tyckte var
felaktiga. I vår tid, när försvarets bästa ligger
i vågskålen, går det ej att handla på
motsvarande sätt utan vi måste komma bort från det
ensidiga försvarsgrenstänkandet manifesterat
nu senast i "Både och " genom att låta
experter och tekniker utreda och på systemanalytisk
väg bedöma bl.a. följande frågor:
Vilka atomvapen skall först utvecklas: för
flygvapnet, för kustartilleriet, för flottan, för
arméns fästningsartilleri eller för arméns
rörliga fältartilleri?
När kan robotvapen ersätta jaktflyg med
samma verkan för samma kostnad över hela
landet eller delar därav?
Vilka andra robotvapen bör i första hand
utvecklas?
Kan jagare utgå ur vårt sjöförsvar och
ersättas med kustrobotar?
Hur tunga stridsvagnar och fältartilleripjäser
kan användas i vårt land med anspråk på att
kallas rörliga, dvs. förflytta sig snabbt till och
från hotade platser?
Hur skall en svensk armé av i dag vara
beskaffad för att bäst motsvara behovet? Allmän
värnplikt, elitarmé med lokalförsvar eller
elitarmé ocli utvecklat civilförsvar?
När dessa och säkerligen fler analyser utförts
utan störande inverkan av offentlig debatt
tillkommer det militärledningen att med de
framtagna slutsatserna som grund framlägga ett
förslag som bör kunna respekteras av alla, så
att en samordnad militärteknisk och
industriell insats kan göras för utveckling och
tillverkning av de vapentyper som utväljs.
Världens första atomdrivna isbrytare, som nu
byggs i Leningrad, blir 146 m lång och 30 m bred
samt får ett deplacement på 16 000 t. Den skall
göra 18 knop i isfritt vatten och kunna tillbringa
ett år på havet utan att bunkra.
388 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
