Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 18 - Böcker - Företagsarkiven, av Björn Helmfrid - Oljeeldningsproblem, av Wll - Introduction to modern physics, av Allan Carlsson - Nomographie, av Nils Åslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetet fyller ett länge känt behov. Det har förut,
bortsett från Åke Kromnows skrift "Huru man
ordnar ett industriarkiv", icke funnits någon handbok
i näringslivets arkivfrågor. I avvaktan på att
Näringslivets Arkivråd någon gång i framtiden skall
presentera en egentlig lärobok för personal i
arkivtjänst vid svenska företag, är den föreliggande
skriften närmast oumbärlig. Dess tillkomst gör det också
möjligt för företagens ledande personal, tekniker,
jurister, ekonomer o.a. att skaffa sig orientering i
en fråga, som dessvärre alltför länge varit
försummad inom svenskt näringsliv. Björn Helmfrid
Oljeeldningsproblem. Redogörelse från 2:a
Nordiska oljeeldningskongressen i Stockholm 1955,
utgiven av Oljeeldningstekniska Föreningen,
Stockholm 1957. 125 s., ill. 10 kr.
Föredrag och diskussionsinlägg vid den 2:a
Nordiska Oljeeldningskongressen (jfr Tekn. T. 1954
s. 494), som hölls i Stockholm den 12—13 maj 1955,
har publicerats i föreliggande häfte. Kongressen
hölls på inbjudan av Sammanslutningen af
Olie-fyringsfirmaer, Köpenhamn,
Oljefyringsforhandler-nes Förening, Oslo, och Oljeeldningstekniska
Föreningen, Stockholm.
Kjell Ulla, Oslo, behandlar fotogenbrännare för
rumsuppvärmning, som synes vara en i Norge
uppskattad uppvärmningsmetod. Gösta Bahnö ger några
synpunkter på oljeeldning i små värmepannor och
framhåller bl.a. svårigheterna att få god ekonomi
i sådana anläggningar. Olika faktorers inverkan på
driftverkningsgraden vid oljeeldade
centralvärme-anläggningar behandlas av Otto Juel Jørgensen,
Köpenhamn, oljeflammans värmeavgivning genom
strålning och konvektion av B McHugh samt
oljedistributionscentraler för villakvarter av C U
Simonsen, Köpenhamn. Slutligen diskuteras gemensamma
nordiska normer för säkerhets- och
kvalitetsprovning av oljebrännare och tillbehör med
inledningsanförande av Alfred Billberg.
De synpunkter som kommit fram i föredrag och
diskussioner är av stort värde för dem som sysslar
med oljeeldningstekniken, speciellt inom
bostadsuppvärmningen. Wll
Introduction to modern physics, 5:e uppl., av
F K Richtmyer, E H Kennard & T Lauritsen.
McGraw-Hill, New York — London 1955. 666 s.,
248 fig. 56 sh. 6 p.
En fysikbok, som utkommer i 5:e upplagan,
behöver sällan någon introduktion, men föreliggande
upplaga är till stor del en helt ny bok. Stora
omarbetningar har företagits för att ge utrymme åt
forskningens senaste framsteg, speciellt inom
kärnfysiken och den kosmiska strålningen. Ansvaret för
detta arbete har huvudsakligen vilat på T Lauritsen.
Kapitlen 1—9, omfattande 430 s., har endast i
mindre omfattning omarbetats. Ändringarna består
huvudsakligen i omdisponeringar av ämnet:
exempelvis har relativitetsteorin flyttats fram före
beskrivningen av den fotoelektriska effekten,
nedskärningar: elektromagnetismen mest (till ett appendix),
men också ökningar: störnings teorin inom
vågmekaniken. Nytt material har också lagts till, t.ex.
mikrovågspektroskopi och mätning av kärnmoment
m.m. Man synes ha sökt utesluta och nedskära de
mera matematisk-teoretiska partierna (såsom
elektromagnetismen) för att därigenom skaffa utrymme
för nya rön.
Kapitlen "The nucleus" och "Cosmic rays and
fundamental particles", tillsammans ca 200 s eller
Vb av boken, är helt omarbetade. Man finner här
utomordentligt klara beskrivningar av teorierna för
kärnnivåer, kärnans dropp-modell, skal-modell och
teorins användning på fission och kärnreaktioner.
Kapitlet om den kosmiska strålningen och
fundamentalpartiklarna kan sägas vara den bästa
elementära inledning till ämnet, som hittills utkommit.
Naturligtvis har de senaste rönen om
fundamentalpartiklarna, anti-nukleonerna, ej kommit med annat
än som hypoteser; endast de mera välgrundade
teorierna för mesoner har tagits upp. Då
framställningen kommer in på tunga mesoner och hyperoner,
blir den av lättförstådda skäl tunnare.
Med dessa nya kapitel och de förut nämnda
ändringarna har boken vunnit mycket; framställningen
är klarare och adekvatare, den ansluter sig mer än
sina föregångar till modern fysik. Allan Carlsson
Nomographie, av M W Pentkowski. Akademie-
Verlag, Berlin 1953. 268 s., 149 fig., 3 pl. 15 DM.
Praktikum der Nomogrammkonstruktionen,
av B A Newski. Akademie-Verlag, Berlin 1955.
316 s., 207 fig. 35 DM.
Nomogrammet är, framhåller Pentkowski, det
enklaste av alla räknehjälpmedel och kan lätt göras
tillgänglig för den breda massan. Med ögonen
öppna för de möjligheter, som nomografin erbjuder,
har man i Sovjet uppenbarligen gett kraftigt stöd
åt utvecklingsarbetet inom detta område. Som
resultat av dessa ansträngningar föreligger bl.a. dessa
två arbeten. Som ett sammanfattande omdöme om
böckerna kan man instämma i den karakteristik
som utgivaren av Pentkowskis verk gett: "Boken
bereder vägen till förståelse för de tyska
standardverken på området."
Därutöver innefattar emellertid de båda verken
nya och väsentliga moment. Bägge författarna
behandlar systematiskt frågan: Vilken form skall en
nomografisk framställning av ett samband ges, för
att olika ställda krav på avläsningsnoggrannhet
skall vara uppfyllda? Som stöd för dessa
betraktelser utnyttjas i båda böckerna ett av Pentkowski
tidigare introducerat begrepp, en skalas
karakteristik, som nu även tillämpas för linjeskaror.
Klassificeringen av funktionssamband efter
nomografiska normer har av båda författarna
genomförts klart och överskådligt. För funktionssamband
av den 3:e nomografiska ordningen, dvs. samband,
som kan återföras på någondera av formerna:
F3 (x3) = F1 (xj • F2 (x2) ; F3 (x3) = F1 (xt) + F2 (x2);
Fi (*i) • F2 (x2) • F3 (x3) = Fj (xx) + F2 (x2) + Fs (x3),
införes begreppet skelett, ett hjälpnomogram, med
vars hjälp de nämnda sambanden snabbt låter sig
framställas med föreskriven noggrannhet.
Newskis bok innebär ett försök att inordna
enskilda nomogramtyper under ett allmänt system,
som grundar sig på en teori för nomogram med
rörliga element. Noggrannhetsbetraktelserna
innefattar denna allmännare nomogramtyp. Den senare
boken innehåller även ett kapitel om framställning
i tre dimensioner.
Böckerna riktas i första hand till den praktiskt
arbetande ingenjören och avsevärda delar av
innehållet utgörs av anvisningar för konstruktion av
nomogram. Pentkowskis bok är sålunda uppdelad
i två delar; den första är av teoretisk och
klassificerande art, den senare ägnas åt praktiska
metoder. Framställningen illustreras i båda verken
av ett flertal fullständigt genomförda exempel,
stundtals av ganska originell och inspirerande art.
Ur många synpunkter är de båda verken likvär-
425 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
